söndag 30 juni 2013

Redan slut?

 STOR söndagsångest :-(

 Får väl ta det som ett bevis på att det där med semester inte är så dumt. Nu när träningsveckan är över. Vädret har ju varit ganska värdelöst och inte har jag fått gjort mer än en bråkdel av mina ambitioner, men det är sådan jag är: Motvallskärring! Inte ens när jag själv skriver ihop att göra listan så hjälper det! Ja, jag vet!!! Jag är duktigt illa ute...



De sista dagarnas outhärdliga regnande borde ju få en att längta till jobbet, men riktigt så fungerar det inte hemma hos mig. Eller, snarare är det väl så att latmasken, som numera härjar ganska fritt och okontrollerat efter att jag gjort slut med både Luther och Ågren, mest protesterar mot att behöva sätta sig på en cykel i den arla gryningen och i regn och rusk ta sig till ett ställe där det plötsligt kan ställas krav. USCH! När det här med att inte lösa månadsbiljett för parkering under juni, juli och augusti poppade upp i min hjärna så var det ett utmärkt förslag: gratis vardagsmotion, miljövänligt och dessutom sparade jag in på parkeringspengarna. Men...i min världsbild var det ljumma vindar, sol och lättköpt kondition som uppenbarade sig. Inte höststorm, horisontellt piskande regn och tunga, trista uppförsbackar. Med andra ord är jag lurad igen. Eller också blir det som det brukar. Jag återgår till arbetet och se där! solen strålar åter från en klarblå himmel och på fejjan kan man läsa om alla semesterlediga som drar till stranden i stora horder. Folk är i total avsaknad av anständighet och moral. Vart har de vackra egenskaperna empati och medkännande med oss som håller Sverige rullande under sommaren tagit vägen??!!??

Klockan närmar sig med hög hastighet sovdags - ska man upp och väcka tuppen gäller det att inte försova sig. Men först ska jobbnycklar skakas fram, cykeldäck kollas, regnkläder vaxas (?), lunch funderas ut och; herregud! vad ska man ha på sig?!? Efter en vecka i slapp fritidsklädsel måste garderobens inre sonderas: vad kan användas utan strykpåläggning? Jädrans tur att man kan räkna ner dagarna till den riktiga semestern på två händers fingrar. TIO (10) dagar ska man väl kunna uthärda. Även om man måste cykla i höstrusk...

måndag 24 juni 2013

Semester - dag 1

Tänk: i dag är det sex månader till julafton! Ja, ja! Jag vet att det är som att svära i kyrkan att nämna något så avlägset som vinter, just nu när vi ska vara så otroligt glada och positiva för att det är sommar! Denna kravfyllda tid på året då dagarna ska fyllas med UPPLEVELSER så att man har något att prata om när man kommer tillbaka till jobbet. Huset ska målas, ute såväl som invändigt, trädgården prunkna i perfektion, grillfesterna avlösa varandra, dans på bryggan, långa lata dagar på stranden, utlandsresa med extra allt; träning, kultur, shopping och fantastiska mat-och vinupplevelser och nog finns det väl utrymme för en liten självförverkligande kurs i krokimålning eller andeutdrivning!? Och alla under året samlade romaner och biografier som ska läsas i hängmattan!
Jag säger det direkt - jag har inte tillräckligt många semesterdagar för att hinna med allt detta som förväntas av mig!

I dag var min första semesterdag på " träningslägerveckan". Hela dagen har goa T och jag tillbringat på Österlen. En traditionsbunden roadtrip med strikt vägdragning. Vissa måsten längs vägen, men även lite nya avstickare. I dag hamnade vi i Ystad där vi passade på att köpa varsitt par skor på rea före lunch. Lunchen var en smarrig räksmörgås på Bäckaskogen och om inte parkeringstiden gått ut hade vi kunnat sitta kvar i trädgården hela dagen! Kaffe på maten togs på stranden. Det är något visst med hav, himmel och horisont. Jag tröttnar aldrig på att titta ut över havet! Det är så vilsamt och svindlande när blicken försjunker i horisonten och tankarna kommer i samklang med vågornas oavbrutna rullande mot stranden. Man kan bli religiös för mindre :-).

I morgon är en annan dag. Ledig den också. Helt oplanerad och det är så jag tycker en semester ska vara. Att få vakna i sin egen takt, äta lång frukost och om andan faller på; starta upp ett lagom arbetskrävande projekt. Eller helt enkelt bara skrota runt hela dagen. Sitta och titta på när maskrosorna utvecklas och höra hur gräset växer. Jo, visst hade det varit härligt! Men i morgon är det några vändor till återvinningstationen, lite matinköp, ett besök på biblioteket och fixande av kort till förnyelsen av mitt körkort. Sa någon semester?!?

lördag 22 juni 2013

Också analog

Jag gillar pratprogram. Program där gästerna får vara huvudpersoner och tala till punkt. Program utan en massa skrikande och flåsande hittepåtävlingar. Program där samtalen står i fokus. Det finns programledare som lyckas riktigt bra med det konceptet. Programledare som inte själv behöver vara huvudperson och tala hela tiden. Jag tycker Fredrik Skavlan och Anne Lundberg är två utmärkta exempel! I kväll tittade jag på Sommarkväll. Ett program jag höll på att missa eftersom jag var helt övertygad om att det var söndag och således tittat på söndaagens TV-tablå... Nu vet jag dessbättre att det inte är någonting att titta på i morgon, utan har tid på mig att fundera på vilken film jag ska titta på. Eller kanske börja om med Sopranos...? Men nu var det pratprogram det handlade om!
I Sommarkväll blev jag berörd av carmelitnunnan som valde att lämna klosterlivet efter trettio år. Hon ansåg sig ha uppnått det hon sökte när hon avlade sina klosterlöften och är i dag gift med en dansk med, som hon uttryckte det: "en massa barn". Nöjd och lycklig över att ha gjort kanske den modigaste resan av dem alla. Den som går inåt i vår själ bortom vårt medvetande. Något jag tror vi alla söker, ett meditativt tillstånd av frid och inre harmoni. Dessutom medverkade en av mina favoriter: Håkan Nesser. Jag blev så glad över att han karakteriserade sig som en "analog person" för det är jag också. Känslan av att föra pennan över en tom sida och forma ord och meningar är så mycket mer än att skriva på ett tangentbord. Det är ett genuint hantverk och alla mina akademiska uppsatser (och de är många) har först skrivits för hand. Och, precis som Håkan Nesser, alltid bara på en högersida för att texten inte ska synas igenom och förstöra känslan och harmonin i flödet. Ergo är också jag en analog person! Tror mina söner håller med; jag är definitivt för lat för mycket av den digitala världen. Efter ett strömavbrott till exempel, så kan klockdisplayen på mikron stå och blinka i veckor, tills någon av dem förbarmar sig. Kan inte tänka mig att det är så svårt att ställa in den - jag menar man kan inte behöva examen i kärnfysik precis - men jag är sååå ointresserad!

Ett annat forum för samtal är ju radion. Det är ju en mediaform som definitivt bygger på ord och musik, men även här tenderar det att vara så överdrivet käckt och uppstyltat. Så glad man då blir av Sommar i P1! Jonas Gardell som var premiärtalaren gjorde ett jättebra program. En mix av humor och djupaste allvar och inflikat med bra musikval. Han växer verkligen för varje gång man hör honom tala.

Nu ska jag fortsätta med Min kamp. Är bara på del 2, eftersom jag inte orkat ta tag i den tidigare. Väldigt många har sagt att den är trist och tråkig, men det kan jag inte hålla med om. Jag har läst cirka en tredjedel av boken i dag och är fortsatt fascinerad av hans självutlämnande stil. Får väl bli en Adlibrisbeställning på de övriga delarna att plöja genom när höstrusket kommer. Om väldigt, väldigt lång tid....

tisdag 18 juni 2013

Vaken i vargtimmen...

Att sova eller inte sova...det är dagens stora fråga! Förstår inte att jag överhuvudtaget orkar stiga upp på morgonen efter att oftast inte ha sovit mer än kanske fyra, i bästa fall fem, timmar. Vadå åtta timmars sömn?! Så länge har jag inte sovit sedan jag var tonåring och kroniskt trött... Nu är jag bara kroniskt trött för att jag vaknar i vargtimmen och sedan inte kan somna om igen. Känner mig inte stressad, mer än av sömnbristen (!), så det är svårt att ändra på några rutiner. Mycket djupt filosoferande blir det i alla fall. Till vilken nytta då kan man fråga sig och det gör jag! Funderar på om det kanske är så att jag borde gå upp och ta till vara de där timmarna mellan 02.30-05.00. Fast då är det väl en överhängande risk att jag somnar över cykelstyret på väg till jobbet...

Två dagar kvar innan jag ska på semesterträningsläger en vecka. Om jag inte gillar att vara ledig tänkte jag att man skulle kunna ställa in de övriga fyra veckorna som jag ska påbörja om drygt tre veckor. Det är ju dumt att chansa! Första veckan är ganska oplanerad. Ett par vändor till soptippen är i allra högsta grad nödvändigt och sedan har jag lovat att hjälpa svärföräldrarna en dag, en dag är avsatt till den traditionella "nu-åker-vi-Österlen-runt-trippen" och en eftermiddag blir det after work med Yster. After work och after work förresten; vi är ju båda lediga så då blir det väl bara vanligt vinpimplande på en förhoppningsvis varm och solig uteservering. Visst är det härligt?! Efter jobbet i dag hade vi after work i stadsparken och det var en riktigt kontinental semesterkänsla. Intensivt blå himmel och gassande sol, en iskall öl i skuggan och tramsigt småprat - då är det gött att leva! Lite smolk i bägaren är det ju att det krockade med allsångspremiären på Gästis hemmavid, men man kan ju inte få allt. En härlig cykeltur hem ackompanjerad av fågelkvitter gav energi till att både fylla och tömma diskmaskinen, tvätta en maskin tvätt och ta en kopp kaffe med yngste sonen. Kaffe eller inte kaff spelar ingen roll för mina sömnproblem! Bara så ni vet, alltså. Jag tillhör inte den skaran som blir pigg och speedad av koffein...
Nä, det är väl dags att försöka få en dejt med John Blund. Men den jäkeln är ju lika svårfångad som alla andra karlar. *humpf*

måndag 10 juni 2013

Torka aldrig tårar... Del 2

Jag har varit ledig fyra dagar och av allt det jag planerat att göra blev i princip intet. I stället har jag avverkat böcker!

Äntligen tog jag mod till mig och läste Jonas Gardells: Torka aldrig tårar utan handskar. Del 2 Sjukdomen. Mod behövdes. Jag köpte boken direkt när den släpptes, men orkade inte ge mig in i världen. Den första delen grep tag i mitt innersta och i kombination med den fantastiska TV-serien behövde jag få distans och andrum för att hämta mig. Vilken fantastisk författare han är! Jag läste boken på några timmar med tårar rinnande och vilt bankande hjärta. Bankande av ilska för det inskränkta, onda samhället och vårdapparaten, men även bankande av skam; för att ha varit en av dem som stod sidan om och iakttog, en av dem som kände att " de får skylla sig själva" och en av dem som i begynnelsen verkligen inte förstod hur det var att tillhöra homokulturen under denna förfärliga period. ALLA borde läsa detta manifest! Det är i allra högsta grad ett aktuellt, brännande ämne och om inget annat måste vi se till att det inte händer igen. Att vi inte står sidan om och fördömer och pekar finger. Jag ser med bävan fram emot den tredje och sista delen...

Förutom Gardell, så har jag avverkat några deckare. En debutant, som vunnit någon form av Deckardebutantpris, men varför förstår jag inte. Jag var inte särskilt imponerad. Imponerad är jag däremot av Jonas Moström, vars sjunde bok Stryparen har kommit i pocket. Väldigt läsvärd deckarförfattare. I min högst personliga rangordning ligger han, och Håkan Östlundh (!) högt upp! Camilla Läckberg släng dig i väggen!

Tid

Tiden. Detta abstrakta tillstånd som bara pågår, no matter what. Stoppa tiden! Jo, nog finns det perioder i livet när man önskar att man kunde göra just det. Inte bara för att hinna med alla måsten, utan även för att hinna "nua". Detta underbara ord som en god vän till mig myntade för ett, kanske två, år sedan. Jag är superdålig på att "nua" - alltid på väg någon annanstans i tankarna. Som om framtiden inte skulle finnas om jag inte var före den! Nu, när jag cyklar till jobbet och har bestämt mig för att det får ta den tid det tar att cykla den dryga milen varje tidig morgon, så känns det faktiskt som om jag hinner landa. Landa i att det är en ny dag, känna (bokstavligen) väder och vind och ladda energidepåerna inför arbetsdagen. Returresan hem ger möjlighet att varva ner från jobbet, men... Så klart det finns ett men när det handlar om mig! När jag är ungefär halvvägs hemma, så börjar hjärnan arbeta på högvarv igen: behöver jag handla, ska det tvättas, dansas med Bosse, finns det middagsmat, hur många ska äta, vad händer i morgon osv osv... Jag blir inte klok på hur jag ska bära mig åt för att vara "här och NU"?!?!
Om jag någon gång skulle lyckas vinna mycket pengar är det tid jag skulle investera i. Tid att försöka återskapa drömmar; jag har slutat drömma! Minns aldrig att jag drömt under natten eller kan svara på frågor om vad jag drömmer om ska hända i mitt liv. Förfärligt, tycker jag! Det är som om jag straffar mig själv på detta sättet. Du är inte värd något annat än det du har i dag. Låter helt sjukt, men man brukar ju sakna insikt i sin sjukdomsbild så detta är väl i så fall ett sundhetstecken. Jag vet ju i alla fall att det låter galet ;-).
De drömfria nätterna är väl en naturlig reaktion på att jag sover dåligt och inte slappnar av så mycket att jag kommer ner i djupsömn. Men det är så klart bara just nu! Ett just nu som varat i cirka fem år...

tisdag 4 juni 2013

Cykeleufori

Om man har gjort något två gånger kan man väl kalla det en vana?!? Det känns så i alla fall. Min cykling till jobbet alltså. Förutsättningarna har varit perfekta för att starta en ny vana: slösande försommarsol, lagom temperatur att cykla i shorts och t-shirt (en tunn vindtät jacka på morgonen). Vinden har varit lite jobbig, men man får väl se det som en extra faktor för att dana konditionen. Jisses, vad man blir positiv av att cykla! Tävlingsmänniskan; den jag trodde att jag var i avsaknad av; hade problem med alla dessa strömlinjeformade hurtbullar som susar förbi i hög hastighet på 38-växlade cyklar i lättmetall. Cykelhjälm och cykelbyxor... Jag menar DET FINNS GRÄNSER! Kan dock efter två dagar göra ett visst erkännande av att det hade varit skönt med lite vadderade cykelbyxor alternativt något mjukt att lägga på sadeln på min treväxlade Skeppshultare. Lite seg i starten, men susar graciöst fram när farten har uppnåtts. Nåväl, i morse bestämde jag mig för att strunta i alla dessa "bråttom-människor". Och vilken härligt meditativ cykeltur jag fick! Den skånska slätten levererade verkligen! Solen väckte sakta världen och himlens blåa valv var strödd av små molntussar. Fälten vajade lojt i vinden och de snart överblommade rapsfälten är inte längre påträngande intensivt gula, utan har övergått i en mer blygsam ibland-gul färg.


Gladan ryttlade över sin del av världen och störtade plötsligt ner i ett fält. Om han fick något är dock dolt i dunkel... En hare satt strategiskt felplacerad i en paddock - eller kanske han hade en morgonträning i hinderhoppning? Öronen var på ständig vakt. Måste vara jobbigt att hela tiden koncentrera sig på att det döljer sig faror överallt. I en ganska tvär kurva finns en hage med får och vårlamm. Är man stressad måste en fårskock vara den ultimata avstressningen! De bara står eller ligger och tuggar. Studerar omgivningen med en outgrundlig blick och låter inte något störa ett trivialt "toabesök". På en rishög syntes plötsligt en röd kam! En stilig fasantupp skådade ut över sitt revir och vakade antagligen över fasanhönan, som säkert låg på ägg i sädesfältet sidan om. Kände i nacken när jag cyklade förbi honom, att han släpper inte en jäkel över bron, den inte!


Nog har jag blivit en pina för min omgivning, men jag känner mig sjukt nöjd med denna nya vana. Om man ska säga något negativt, så är det att jag inte orkar med så mycket mera när jag kommit hem. Min förhoppning om att åka och gymma i kväll grusades. Min kropp tackar mig nog för detta beslut. Den känns lite sliten...eller ovan vid cykling... Räknar kallt med att det kommer att vara betydligt behagligare nästa vecka. Blev ju en mjukstart eftersom jag bara arbetar tre dagar denna nationaldagsvecka. Finns det möjlighet att ta ut klämdagar tycker jag att man ska det! I kombination med utlovad sol och behagliga temperaturer kan det bara bli helt rätt!