Dags för sista 2014

2014 är snart till ända. Sista blogginlägget för året? Troligen. Bäst att vara lite så där lagom svenskt försiktig för man vet ju aldrig om det plötsligt pockar på någon otroligt viktig fundering som bara måste skrivas. Detta sista årsinlägg hade jag tänkt skulle bli en liten årskrönika. Det är ju så populärt att sammanfatta året som gått i ord och bilder. Men så blir det inte. Årskrönikan 2014 kommer i stället att bli 2015 års FÖRSTA blogginlägg! Joråsåatt! Somliga är grymt nyskapande och modiga. 

Årets sista dag. Och som alla andra årets dagar tycks folk ägna sig åt shopping. Min förkylningsdemolerade hjärna var inte helt påkopplad när jag handlade i måndags så både mjölk och kaffe behövdes. Livsnödvändiga baslivsmedel! Äh, det kan ju inte vara många på Citygross en nyårsafton runt lunch. Tänkte jag. Och så tänkte nog halva omnejden också... Jäklars vad folk handlade! Åkte förbi den utflyttade sonen för att lämna en liten nyårsbukett och på vägen hem passerade jag Systembolaget. Och jäklars vad med folk! Man kan ju tänka att folk vet att det är nyårsafton och kanske planera sina inköp lite bättre? Eller så har alla, precis som jag, en snorfylld hjärna som bara fungerar partiellt. Å andra sidan har jag koll på att det är nyårsafton. Bara det! Ett litet steg för mänskligheten, ett gigantiskt kliv för mig! 

Retroperspektivet låter alltså vänta på sig. Härligt med cliffhangers! Vad förväntar jag mig av de oskrivna 365 dagarna som ligger framför mig? En betydligt intressantare frågeställning. Jag ger inte nyårslöften. En princip- och hederssak. Löften ska hållas enligt min livsfilosofi och ytterst få lyckas med nyårslöften gärna högtidligt avgivna i mindre nyktert sammanhang. Min största förhoppning inför 2015 är att alla som jag har nära och kära får vara friska. Personligen önskar jag mig kraft att förändra de saker jag är missnöjd med och kan påverka och dessutom kraft att strunta i allt det andra. Alla de där sakerna och personerna som bara stjäl energi och skapar negativitet i mitt liv. Jag ska bli mer egoistisk 2015. Livet är för kort för att bry sig om vad folk tycker och tänker! Jag ska vara JAG! Fullt tillräckligt - för mig och troligen även för omvärlden...

Avslutar med en selfie (som synes utan selfiepinne) och en önskan om att nästa år ska bli en riktig smarrig räkmacka. Ni som är skaldjursallergiker får väl tänka er något liknande icke sjukdomsutlösande.

ETT RIKTIGT GOTT SLUT PÅ 2014 och ETT GOTT NYTT ÅR!

Ovillig overksamhet

Märker ni hur mycket "sista" det är nu? Det är till exempel sista måndagen 2014 i dag. En mörk och dyster sådan. Jag är i och för sig ledig, men speciellt njutbart är det inte. Är inne på andra veckan med en envis förkylning som sätter stopp för alla mina planerade aktiviteter. Ligger mest i soffan och läser eller tittar på TV. Värdelöst! Är dessutom irriterad på smittokällan, vilket är en ganska energikrävande sysselsättning. Virusbomben gick och hostade på jobbet i flera veckor och efter ett läkarbesök var hon tillbaka, ännu eländigare, och när jag ifrågasatte vad hon gjorde på jobbet fick jag veta att det "bara var ett virus" (sedan när slutade virus att smitta omgivningen..?!?) och att hon "är den enda som kan göra vissa arbetsuppgifter" (underförstått att hon är så VIKTIG så hon måste komma till jobbet och smitta ner alla oss andra). Hade jag orkat hade jag gått dit och spridit lite nya, friska virus!

Jag är så dålig på att vara förkyld. Avskyr overksamhet och att inte kunna gymma. Kroppen skriker efter fysisk aktivitet, men elefantskötaren - hon som styr huvudkontoret - tycks ha hittat rätt kommando för det är bara ett stort "det kan du fetglömma!". Man får ju mycket funderat på sådana här motvilligt overksamma dagar. Det inställda valet till exempel. Skönt att det inte blev av, men å andra sidan så känner jag mig lurad. Det är inte den statsminister som fick flest mandat som sitter. MP+S har färre mandat än Alliansen... Och jag litar inte en sekund på att den så kallade Decemberöverenskommelsen kommer att gälla om det skulle bli ett liknande parlamentariskt läge
valet 2018, om Alliansen kommer i minoritetsställning. Erfarenhetsmässigt så kan vi se hur maktfullkomliga den rödgröna röran är och att S, oberoende av samhällsutvecklingen, ser sig som det statsbärande partiet. Blir dessutom lätt illamående av att se den pompöse fackpampen stå och slå sig
för bröstet vältrandes sig i sin förträfflighet över att ha visat vilken stor statsman han är. Jo, jo...
Alla kommentarer överflödiga.

Jag har även funderat på min framtid. Den lilla man har kvar. Och, tada! Jag har, för femtioelfte gången, kommit fram till att jag inte kan fortsätta att leva i denna intighet som varit mitt liv de sista åren. Riktigt hur jag ska gå till väga för att hitta meningen med livet har jag inte kommit på. Hur mycket tror ni man kan få fram i en snorfylld hjärna egentligen? Begär icke storverk dessa sista skälvande dagar av 2014. Nu ska jag tassa ner i köket, ta en kopp kaffe och läsa tidningen. Och senare försöka uppbåda krafter att ta mig till CG och få hem lite fräsch mat så att vi inte drabbas av matförgiftning också. DÅ är jag klen! Pinsamt klen...
Nåja, en tröst i det hela är åtminstone att mitt virus är 2014 års SISTA förkylning. Det ni! ATJOO!!

Kontrollen är funnen!

Hyacintdoften ligger tungt över huset, granen står behagligt lätt barrande och doften av nybakade kolasnittar är frestande. Julmusiken flödar från Spotify, så om man låter bli att titta ut genom fönstret på det ihållande regnet och bortser från att det är mörkt ute redan (skulle det inte vända???) så är det en liten pyttekänsla av jul. Men man får fortfarande leta och rota runt i det inre av minnesbanken för att minnas hur det ska kännas.
Åkte till Nova i morse och det var ju ingen unik tanke om man säger så. Långa köer när jag körde därifrån mindre än en timme senare. Tur man tillhörde där som hellre får saker gjorda direkt än väntar till långt framåt eftermiddagen. När man inte behöver alltså, men med tanke på hur mycket folk som var ute på vägarna så känns det som många valt att vara ledig dessa dagarna. Stressen har lagt sig! Ska visserligen köpa den sista maten i morgon bitti, men det känns som läget är under kontroll. Har till och med unnat mig en stor kopp te och saffransbulle. Passade på att läsa ut Lena Andersson "Utan personligt ansvar". Började på den för en evighet sedan, men blev så irriterad på Ester så jag klarade bara korta avsnitt innan ilskan blockerade mig. Så klart är det för att jag känner igen mig själv till mycket, mindre smickrande, hög grad. Vad man kan förnedra sig själv!
Nu väntar Jonas Moström senaste - den stod på sjudagarslånhyllan på biblioteket så det tog jag som
ett tecken på att den skulle med hem. Man vet ju aldrig om man får något läsbart av Tomten...
I kväll blir det middag med söner och svärdotter innan vi - ÄNTLIGEN! - ska se The Hobbit del 3. Stor förväntan 😊!
Men först mot köket! Dags att fixa julköttbullarna!

Ångest är min arvedel

Vaknar i svinottan (är inte det ett märkligt uttryck?) och sedan är hjärnan i full aktivitet. Jag påstår inte alls att aktiviteten är särskilt intellektuell eller för den delen leder fram till några stora världsomspännande förändringar. Det är mer av den stressrelaterade typen "hur ska jag hinna...". Ingen presumtiv Nobelvinst där inte!
Mitt mantra dessa dagar när jag borde njuta ledighetens otium är att det blir jul oavsett. Oavsett om det är lite skit i hörnen. Oavsett om granen inte är helt perfekt Disneyformad. Tänk hur det måste kännas att vara gran och bli ratad på grund av längd, tjocklek, täthet eller någon annan ovidkommen skavank! Granar har kanske också känslor?!? Det är som julstämningen inte vill infinna sig i år. Snö hade kanske umderlättat just den känslan, men i ärlighetens namn så är de vita jularna i denna landsändan lätträknade. Vår gran står ju och lyser på den traditionella platsen. Det doftar jul: hyacinter, gran och stearinljus. Kylskåpet är proppat med mat. Jöback försöker hysteriskt nå fram med julkänslan. Men icke! Vad är det för fel?!?
Kan det ha att göra med att livssituationen just nu är i ständig förändring? Det pågår så mycket omkring mig för tillfället, som jag inte kan styra över eller påverka. Sådant är inte bra för en kontrollfreak! Men borde jag inte i stället lägga all energi på det jag kan påverka och kontrollera? Rent logiskt är det smartare och säkert bättre för stressnivån. Men icke hjälper logiskt tänkande i detta läge. Andas in. Andas ut.
I dag ska saffransskorpor bakas efter Leilas recept. Över dem borde jag ha kontroll. Mjuk pepparkaka och grönkålspaj hinns nog också med innan det är dags att träda in i innebandyhuliganismens värld. Men först en frukost med fyra ljus i staken och Världsbladet innan det är dags att ta tag i den eftersatta motionen. Några timmar på gymmet underlättar säkert andningen.

"Men morsan...

...det där är inga trosor! Det är ett örngott..."

Sådana saker hoppas man slippa få höra som gammal. Och om nu någon får en anledning att säga det till en så får jag hoppas att jag är så pass glömsk att jag inte minns det efteråt! En mycket trevlig kväll med goa, före detta, arbetskamrater är till ända. Ett av samtalsämnena handlade om en svärmor på väg in i senilitet därav valet av första meningen i detta inlägg. Alsheimers eller andra senilsjukdomar (heter det så?) är naturligtvis inget att skoja åt, men det kan bli en del dråpliga historier som följd av sjukdomen. Och visst är det ändå så att man behöver skrattet för att orka med allvaret?!?

Den trivsamma kvällen med fantastisk fisksoppa, saffransaioli och varma dillbaguetter avslutades i dramatik. När jag kom hem så möttes jag av grannen som berättade att en vakt från vårt larmbolag varit här eftersom larmet hade gått. Han kollade det yttre skalet och åkte igen. Konstigt nog fick jag varken samtal eller sms om att larmet gått. Mycket skumt! Tog ett extra varv inne och såg efter så att det inte fanns någon dold bakom stäängda dörrar. Hur denne nu skulle kunna ha kommit in när alla fönster var hela och dörrar och lås intakta... Måste nog sluta läsa deckare och titta på polisserier. Fantasin tar sig så våldsamma former.

Tre dagar kvar att arbeta detta året. Konstaterade i morse att jag inte har köpt julgran, inte julbakat, inte julpyntat, inte köpt alla julklappar och definitivt inte börjat tänka på sådana trivaliteter som VAD som ska finnas med på julbordet. Tror aldrig att jag har varit så här dåligt förberedd inför en jul. Någonsin. Det ger sig väl. Jag menar jul blir det ju i vilket fall som helst - med eller utan lite (mycket) skit i hörnen! Vad gäller julklappar så har vi alla redan alldeles för mycket prylar, så i år blir det symboliska gåvor till alla. Julgran vill jag ha så den ska jag försöka köpa och klä i morgon kväll, efter jullunchen på jobbet. När väl granen är på plats så blir det julstämning och förhoppningsvis så kommer resten av julpyntet fram av bara farten. Anti-Grinchen får helt enkelt lägga i turbon!

En död hjärna är leverpastejsfärgad

Tredje advent och fortfarande blommar pelargonerna och lobelian i krukorna på framsidan. Märkligt att se stora knoppar på träd och buskar i mitten av december. Flyttfåglarna är ju helt förvirrade! Den gamla danslåten "än slank han hit, än slank han dit" är mer än superaktuell. Jag klagar dock inte, även om det hade varit fint med lite snö för att få lite ljusare dessa grådagar. Men snart vänder väl även det - vintersolstånd typ 21 december och sedan är det ljusare tider som väntar!

Efter helgerna flyttar yngste sonen till Stockholm. Han har kommit in på Polishögskolan och ska uppfylla sin barndomsdröm: att bli polis. Fast sanningen att säga var det POLISHELIKOPTER han ville bli... Stolt som bara den (jag alltså), men samtidigt lätt ångestfylld inför att han saknar bostad (äh, det fixar sig tycker sonen) och inser plötsligt att jag kommer att starta en ny fas i mitt liv. Igen... Tycker de däringa faserna kommer i en sjuhelsikes fart numera. Men det är ju så livet är och så det ska vara. Jag får vara glad att jag åtminstone ett litet tag till kommer att ha den äldste sonen på promenadavstånd. Vart han hamnar efter sin examen vet vi ju inte.

Får döpa om mitt hus till Ensamheten 😉. Tröstar mig med att mina väninnor som genomlidit dessa separationer från barnen har kommit över det snabbt och faktiskt tycker det är skönt att få vara ensam herre i sina hem. Dessutom vet jag att jag har en massa härliga vänner omkring mig som säkert kan hjälpa mig skingra eventuell ensamhetsångest. Mitt behov av att vara ensam och privat har alltid varit stort, men det är en sak att tycka det är skönt att vara ensam när man vet att någon kommer hem om några timmar eller i morgon. Detta blir en helt annan sak, men det är väl nu jag ska börja LEVA! Fortsättning lär följa...

En vecka kvar att jobba 2014! Denna ledighet är verkligen efterlängtad - boktraven ska decimeras, några väggar tapetseras, kroppen ska trimmas på gymmet men framförallt ska jag försöka nua. Bara vara och försöka vila mina trötta hjärnvindlingar så att jag, under 2015 orkar genomdriva de förändringar som jag vill. Ett nödvändigt ont om jag inte ska gå under av tristess och totalt tappa mitt självförtroende. För det gör man när man ständigt blir nertryckt för att passa in. Passa in har aldrig varit min starkaste gren. Fick i gårdagens Intresseklubben på svt veta att en död hjärna är leverpastejsfärgad. Ett dött hjärta är troligen grått som en stenbumling. Ingendera är min favoritfärg... 2015! Ett oskrivet blad då ALLT kan hända. Faktiskt.

Kaos är granne med mig

Säga vad man vill om den där Mysfarbrodern Ernst K - man sover gott till hans program! Sedan är det ju inte lika skoj när man vaknar till med ett ryck och hoppas att det inte står någon i trädgården och stirrar in på en. Jag menar, så himla intelligent känns det inte att man ser ut när man sitter där med huvudet lealöst hängande och med största sannolikhet (om någon skulle se en) med en sträng saliv i mungipan. Uppfattade i alla fall att han var på en vacker herrgård fantastiskt utslängd vid en sjö och troligen med skog med tanke på alla stackars försvarslösa granar han drog dit. Förstår inte alla kvinnor som hamnar i extas så fort man nämner Ernst. Han har blivit en tjatig upprepning på sig själv tycker jag. Och vidare mysig är han inte! Så det så.

Den stora julpaniken börjar infinna sig. Det bara dräller in en massa papper på jobbet och även om jag gillar att ha mycket att göra, så är denna månaden inte optimal att peaka på jobbet. När ska jag hinna med allt julstök?! Och julmys?!? Ramlar ihop redan i farstun när jag kommer hem. Ge mig fler timmar på dygnet, tack! Jag är så trött så jag inte ens orkar hälla upp ett glas vin åt mig! Ni hör hur allvarligt det är - jag har varit vinfri i en vecka i morgon. Min 5-2 diet har spruckit! Nåja, högarna lär väl försvinna så sakteliga, julfriden sänker sig även över ostädat hem och förhoppningsvis kan man leva på gamla alkoholångor (OBS skämt!)! I går tränade jag för första gången på en vecka. En av männen som brukar vara där när jag är där undrade om jag vilade mig i form numera. I wish! Det kostar att ligga på topp.

En dag kvar av denna veckan och sedan stundar en intensiv helg. En säkerligen mycket trevlig sammankomst i morgon kväll bland vildsvin och gråtomtar ute i den skånska skogen. Förhoppningsvis är det inomhus...men man vet aldrig med sådana där skogstyper. Vad som helst kan hända, men det är bara att go with the flow. Eller springa av bara tusan om det nalkas ett vildsvin. Eller ska man spela död? Borde kanske ha tagit någon termin hos scouterna.
På lördag förmiddag ska det handlas mat till måndagens femtioårsmiddag och efter en utlovad fika så ska jag försöka hinna till gymmet och sedan ta ett tag med städning och pyntande inför andra advent. Jag är en sådan där som höjer julfaktorn för varje adventsöndag. Det blir så mycket mer spännande på det viset än när man smäller upp allting i början av november. Som vissa har mage att göra - nedrans julmarodörer! På söndagen blir det först adventsfika hos svärföräldrarna och sedan glögg och middag hemma hos oss. Dock andra gäster :-)

Tar ett djupt andetag och försöker förtränga alla röriga tankar. Det blir jul oavsett. Även om det inte blir en jul a la inredningsmagasinen (eller Ernst K...) så kan det vara en bra jul. Andas in. Andas ut. Tänk profylax...