tisdag 24 november 2015

En utomordentligt viktig insikt


Lär känna din fiende har jag läst någonstans. Det är säkert ett gott råd ur strategisk synpunkt i ett skarpt läge. Annars också förmodligen - att veta var man har sina fiender och kunna förutse deras nästa drag handlar om ens egen mentala och fysiska överlevnad. Fiender har vi alla. Mer eller mindre farliga. Själv är jag noga med att lokalisera mina fiender och hålla dem på avstånd ständigt beredd på att bli direkt eller indirekt attackerad. Så känns det nämligen för mig dagligen. Jag vill poängtera att jag inte lider av förföljelsemani eller social fobi! Däremot vistas jag i en miljö där manipulativt beteende, inställsamhet och "back stabbing" frodas och premieras. Där härskarteknik används som vapen och angiveri tillhör vardagen. Man lär sig leva med detta - inte så att man med lätta steg studsar till jobbet, utan överlevnadsstrategin handlar om att undvika vissa personer och hålla sig på sitt eget kontor. Mind your own business!
Jag har dock lokaliserat min största fiende och där är problemet betydligt svårare att undvika. Min största fiende är nämligen jag själv! En chockartad upptäckt, men förhoppningsvis kan jag använda insikten till något positivt. Jag ska bara fundera ut HUR det ska gå till... Allt för mycket i min överhettade hjärna handlar om att försöka strukturera upp mitt liv, hitta ett nytt meningsfullt jobb, röja hemma så att jag kan se en möjlighet att sälja och flytta till lägenhet, ta tag i alla kreativa projekt som aldrig kommer längre än till att vara en flyktig tanke och BÖRJA LEVA!! Försöka återupptäcka glädje, lycka och, vem vet!, kanske till och med kärlek. Ibland önskar jag att jag hade haft mod och kraft att bara bryta upp (det krävs förstås ett rejält bankkonto också...) och dra iväg utan mål. Men nu är jag en fegis av födsel och ohejdad vana, så det är väl så att jag får stanna där jag är och slåss mot min inre demon. Försöka att åtminstone ta makten över den del av mitt liv som jag kan påverka direkt. Det är antagligen så att om jag bara lyckas lösa upp några av alla de knutar som jag fastnat i så blir det lättare sedan. Även flugor som fastnat i ett spindelnät kan ju lyckas ta sig loss. Konstig liknelse...

onsdag 18 november 2015

Samsons syster?

"Lätta regnskurar" - regnet piskar mot sovrumsfönstret och stundtals rister hela huset nör vinden tar i. Det är väldigt uppenbart att vi har disperata synpunkter gällande regnintensitet, googlevädret och jag...

Till följd av dessa "lätta regnskurar" ligger jag sömnlös och det är inte lika glamoröst som att vara sömnlös i Seattle precis. Sover bäst när det är kyligt i sovrummet, men med den något överfriska vinden går det ju inte att ha fönstret öppet. Nu har jag legat och snurrat i drygt en timme och passerat stadiet för övertrött också, vilket betyder att alla de där tankarna som kan hanteras i dagsljus blir övermäktiga i mörkret. För tillfället känns det som jag bara har problem som tynger mig och trots att jag har försökt ta tag i saker och ting som kommer jag inte vidare! Det är fortfarande rötter i avloppet och jag väntar på att arbetsledaren ska ringa och diskutera åtgärder - senast i dag ringde jag själv för att bestrida en faktura som skickats på ett arbete som inte är utfört och fick åter veta att arbetsledaren skulle ringa upp mig. Jag börjar tvivla på att denne arbetsledare överhuvudtaget existerar. Firman som ska fixa uterumstaket har inte heller återkommit, så nu har jag ångest för att snön ska komma så att allting rasar in när det blir tyngd på taket. Med tanke på hur det ser ut när det regnar så är det nog ganska ruttet även i takstolarna... Som sagt livet är ganska så nattsvart för tillfället och inte ser det ut som det finns någon ljusning i sikte heller. I och för sig så har jag faktiskt hittat ett par jobb jag ska söka för nu är situationen på min arbetsplats värre än någonsin. Det är inte bara de vanliga surhögarna utan nu har vi även fått en självutsedd internpolis som ser som sin huvudsyssla att uppfostra oss andra - bland annat i hur vi talar till varandra och vad vi talar med varandra om. Låt mig sammanfatta min åsikt om detta: JAG ÄR FÄRDIGUPPFOSTRAD!

I förra veckan klippte jag av drygt tio centimeter av mitt hår och har fått den märkligaste känsla av sårbarhet. Jag har tidigare haft betydligt kortare hår, men aldrig känt mig så naken och blottad som jag gör just nu. På min arbetsplats är det en allmän uppfattning att man ser SÅ mycket yngre ut om man klipper av sig håret när man passerat en viss ålder. Det roliga i den kråksången är att den ivrigaste förespråkaren för den tesen själv har halvlångt hår... Det är inte lätt att leva som man lär, eller hur det nu är!

Nu är klockan väldigt mycket och jag skulle verkligen behöva min skönhetsömn (man ska inte ge up hoppet!) och mobilisera krafter att uthärda morgondagen, inte minst mitt inplanerade konditionspass efter jobbet.

lördag 14 november 2015

Fredagen den 13/11 - en svart dag

Följer nyhetssändningarna angående det fasansfulla som hänt i Paris i går kväll och natt. Maktlöshet, ilska och sorg blandas med förvåning och förundran över hur människor reagerar på detta i sociala medier. Jag brukar försöka avhålla mig från att bli alltför politisk i bloggen, men nu måste jag skriva av mig.
JA! Det är förfärligt att Syrien, Afghanistan, Iran, Irak och andra länder i Mellanöstern drabbas av terrordåd och jag har full förståelse för att människor flyr dessa områden. Mellanöstern är en oroshärd ivrigt understödd av stormakterna på båda sidor; de ekonomiska intressena och det strategiska läget är naturligtvis viktigast i vår genommateriella och egoistiska värld. Demokrati, mänskliga rättigheter, det vi i väst tycker är självklart vad gäller åsiktsfrihet, religionsfrihet, yttrandefrihet och frihet att älska vem vi vill är en utopi i den delen av världen där religionen står över alla lagar.
Det är dock inte rimligt - och det är detta som gör mig mörkrädd, förbannad och fullständigt rabiat - att västvärlden ska behöva tvingas till "import" av terrorister och extremister i religionens namn. Det gagnar absolut inte någon att vi låter moskeer eller andra religioners lokaler användas för att sprida hat och terror i någon guds namn. Jag har tidigare förespråkat öppna gränser och har stått bakom EU:s grundtanke om att man fritt ska kunna röra sig i Europa, men nu är det nog! Den politiska korrektheten som genomsyrar svenska politiker och många väljare måste slås sönder. Vi har inte råd att inte tala om baksidorna med öppna gränser i samband med dessa flyktingströmmar. Hur många terrorister har nästlat sig in i Europa de senaste månaderna? Människor utan skydds, - eller asylrätt som kommer hit för att skapa nya terroristceller, som är ute för att sprida skräck, hot och splittra folk i vi och dem. Fredliga muslimer (jo, de finns och är troligen i majoritet åtminstone i vår del av världen) kommer att bli angripna och attackerade, polisen som försöker upprätthålla lag och inre ordning lär bli ännu mer utsatta för påhopp från media och alla pk-människor, som utan minsta reflektion är EMOT  allt som låter demokratiskt.

Dåden i Paris fredagen den 13 november kommer dessvärre säkert endast att spela Sverigedemokraterna i händerna. I dag saknar jag Carl Bildt...

tisdag 10 november 2015

Ett liv i grå nyanser

Den härliga grå våtvarma novemberfilten har lagt sig över oss. Mörkt när man lämnar sitt hem, mörkt när man återvänder. Och däremellan olika grader av gråväder. Det tarvar sin kvinna att uthärda dessa dagar! Att det dessutom tycks vara totalt omöjligt att få ordning på avloppet gör ju inte saken bättre... Grekland är mycket trevligt, förutom deras avloppssystem, och jag är förvånad över hur grymt ineffektiv och ohjälpsam den svenska avloppskåren tycks vara. Saknar de yrkesstolthet? Det är väl hög tid att göra jobbet själv! Hur svårt kan det vara att gräva upp rören och lägga ner nya? En och en halv meters djup ligger rören visst på och eftersom jag är 173 cm så kommer jag ju teoretiskt att ha näsan över markytan hela tiden. Vilket kanske är en fördel när det just är i avloppsnivån man arbetar.
Ingen mening att låta sig nedslås av ännu en av livets motgångar.
Hyundain jag fick låna förra veckan visade sig i dagsljus (typ tio minuter på hemvägen) vara en Nissan av okänd modell, men rolig att köra. Fick bara behålla den en dag, vilket inoch för sig var bra eftersom jag hade bokat in besiktning på torsdagen. Jag var grymt effektiv förra veckan! Man har ju hört att det är ett säkert kort att komma till bilprovningen klädd i kort kjol gärna med slits, urringning och högklackat. Jag gick inte riktigt så långt, vilket straffade sig... Min tajta, hyfsat korta klänning hjälpte inte att avstyra från ombesiktning - BÅDA bromslamporna lyste med sin totala frånvaro. Min obetydliga kaxighet, oavsett område, var totalt obefintlig när jag körde hem i rusningstrafik kl 17. Grå bil, grått dis, mörker och inga bromsljus = mycket dålig kombination! Som tur är så har jag begåvade söner som icke räds att ta sig an bilproblem, så vips var båda lamporna bytta på lördagen. Superduperbra bortsett från en pytteliten detalj... Låt mig sammanfatta det med följande: man ska inte starta och stänga av motorn flera gånger och sedan låta den stå. Det straffar sig med urladdat batteri på måndagsmorgonen. Ingen bra start på veckan. Tur att jag kan många svordomar! De hjälpte mig att uppbåda krafter att ta mig till busshållplatsen för se det där med kollektivtrafik är inte riktigt min bästa gren. Buss åker jag bara om jag måste! Äldste sonen räddade mig från en bussresa hem och hjälpte mig ladda batteriet, så i morse var det precis som vanligt igen - bara jag i min bil i vacker duett med någon på Guldkanalen (i morse t ex Marc Anthony feat. Humfrida). Man kan säga att jag är tillbaka på ruta ett: ny kontakt med avloppsjouren och tid för ombesiktning. Mitt liv är verkligen Fifty shades of Grey - dock utan Mr. Himself - Grey alltså.


Man

tisdag 3 november 2015

Spännande tisdag - fortsättning följer

Tisdag. Ledig. Inte av någon särskilt rolig anledning, utan därtill nödd och tvungen kan man väl säga. Äntligen var det tänkt att det grekiska avloppet skulle bli så där svenskt och totalt fungerande igen. Som avtalat klockan 8 i morse gled Avloppsjouren in på gatan. En ung kille med bakåtvänd keps klev ur bilen och presenterade sig som Tim. Trots sin unga ålder kändes han trygg och stabil. Så dum man känner sig när man har hantverkare i huset! Det går inte att slappna av och göra något meningsfullt och trots att jag vet att jag inte kan göra ett dugg eller bidra med mer än glada tillrop, så kan jag inte sitta still. Tim gjorde vad han kunde, men kom liksom inte fram till själva huvudgrejen - att fräsa bort rötterna - eftersom det tydligen var massor av grus i avloppsröret och hans bil klarade inte av att suga upp allt detta grus utan nu måste de komma med en större bil i morgon. Något som kan ta hela dagen. Eller till och med två... Han är dock helt säker på att de på ett eller annat sätt ska fixa detta. "Oroa dig inte!" var det sista han sa innan han körde i väg. Och faktiskt släppte jag oron där och då. Det ligger ju inte i mina händer att fixa detta. Jag får betala, men någon annan fixar. Gött!

Mina planer på att få en massa nyttigt gjort tog snabbt slut. Mitt eget fel att jag började läsa Jens Lapidus STHLM Delete...en stunds trädgårdsarbete "hann" jag med, men jag har glömt att äta, knappt druckit något och det där med ett konditionspass försvann i takt med att jag drogs in i Stockholms undre värld och advokatyrkets spännande vardag. Vad jag vill känna att mitt arbete gör skillnad! Inte bara för mig, utan även för någon annan...

Denna tämligen inaktiva dag avslutades med att jag åkte till däckfirman för att sätta på vinterdäcken. Känns lite larvigt med tanke på den milda hösten, men man vet aldrig när kylan slår till. Åker till däckfirman i min Renault och kommer hem i en Hyundai (tror jag...). Killen som kör in bilen vevar ner vänster framruta och sedan går det inte att få upp den igen. Tur att det hände där! Nu får jag köra lånebil till detta är fixat. Spännande... Gissa om jag är glad att de hade en med manuell växellåda!!

måndag 2 november 2015

Jantelagen på svenska

 
  1. Du skall inte tro att du är något.
  2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
  3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
  4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
  5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
  6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
  7. Du skall inte tro att du duger till något.
  8. Du skall inte skratta åt oss.
  9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
  10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.
Jantelagen! Visst är Aksel Sandemoses berömda rader fortfarande i allra högsta grad aktuella.
"Du ska inte tro att.." - lite lagom förtäckt hot om att antingen blir du som oss eller också...
Detta som är så viktigt när man famlar runt i de osäkra tonåren och så gärna vill smälta in och höra till. Absolut inte vara avvikande från den normsättande gruppen. För det är klart att en sådan finns! Något måste ju "lagen" ha att spegla sig mot och använda som jämförelse.
Du är ensam; totalt utlämnad till dig själv om du inte väljer att bli som oss. Vi som har tagit på oss att personifiera normen. Vi som vet var och hur gränserna ska dras i det sociala spelet. Vi som enväldigt bestämmer interaktionen i gruppen. Inte du som vågar vara avvikande, har en egen personlighet och egen stil vad gäller kläder, frisyr och makeup. Du ska tryckas till! Du ska veta din plats!
 
Vad skönt det är att bli äldre! Att äntligen komma till insikt om att Jante och hans kompisar är totalt ovärdiga att lägga någon som helst kraft eller intresse på. Jag önskar att mitt unga jag hade vågat sätta ner foten och strunta i alla dessa förminskande regler. För det är precis det jag tycker att Jantelagen är ett uttryck för - den förminskar vårt ego och stänger dörrar till modet att vara sig själv. Så många år jag har ältat att jag inte duger, inte är tillräckligt smart, inte tillräckligt snygg, inte tillräckligt... Helt i onödan visar det sig! I dag känner jag att jag är en vinnare för jag har genomskådat alla Jantelagens anhängare. Det är de som är förlorarna! De som livnär sig på att trycka ner sin omgivning, baktala folk och höja sig själv genom att trampa på andra.
 
Låt oss skriva om Jante lagen!
 
1.   Du skall veta att du är något.
2.   Du skall veta att du är minst lika god som vi.
3.   Du skall veta att du är minst lika klok som vi.
4.   Du skall veta att du ibland är bättre än vi.
5.   Du skall veta att det kan hända att du vet mer än vi.
6.   Du skall veta att ingen av oss är förmer än någon annan.
7.   Du skall veta att du duger till allt du verkligen vill.
8.   Du skall skratta med oss.
9.   Du skall veta att någon bryr sig om dig.
10. Du skall veta att du kan lära oss något och vi kanske kan lära dig något.

Det finns säkert en omarbetad version, men denna är min. Jag som lärt mig att ta plats den hårda vägen genom att samla livserfarenhet, göra misstag och ta emot en jäkla massa strunt från framförallt kvinnor. Kvinnor är mästerliga på att trycka ner varandra. Kvinnor är nog sjutton Jantes bästa vänner!