måndag 1 maj 2017

Virtuositet och ytterligare drottningprefix eller när man plötsligt har för många män i håven

Sköna maj välkommen! Nu är väl ändå den träliga vintern över? Tyar icke med fler bakslag - bara så att du vet ack du väderallsmäktige (som, om du frågar mig, har gjort ett tämligen mediokert arbete de senaste veckorna). Som sig bör blåser det friska vindar så de röda fanorna lär fladdra rejält i demonstrationstågen. Om nu sådana fortfarande existerar i denna pajkastningens politiska era. Demonstrationsplakat bör väl ha sin plattform i en politisk ideologi och det är just de ideologiska frågorna jag saknar på den politiska arenan. Märk väl: hela den politiska arenan! Nog om detta.

April brukar, som trogna bloggläsare (om det nu finns någon/några sådana) kanske erinrar sig, vara en månad där jag klamrar mig fast vid brunnskanten för att inte falla ner i det djupa svarta hålet. Så har det inte varit i år och det är så himla härligt. Mitt liv är nog inte mycket annorlunda - jag är ju kvar i ruinerna av det som varit - men jag känner en liten spirande känsla av hopp, en ovanligt bred strimma av ljus och en positiv tro på att det finns en framtid även för mig. En anledning till detta är säkert att renoveringen av huset äntligen (tala om sju svåra år innan den kom till stånd) är i full gång. Garaget är rivet, ny underlagspapp utrullad och taket i mitt uterum är borta. Skönt att ha en mycket vindstilla litet hörn att dejta Brasse i när vårvindarna sliter och rister i allt annat. Herregud - ni märker hur positivismen flödar! Enligt snickaren så ska vi vara djupt tacksamma att allting inte har rasat in över oss. Den bärande bjälken var skarvad och överhuvudtaget inte bärande, taket var fullt av svartmögel och hela installationen (det känns som det är övermaga att kalla det takkonstruktion när man har så att säga hört hela sanningen) satt endast "förankrad" i panelen på husgaveln och med bristande underhåll så är den också i behov av att bytas.

"Tjena banken? Vad har jag för kreditvärdighet?" Erbjöd Mr. Handyman att betala i natura och han sa att han ställde upp.

Note to myself: Du måste börja agera som man ska göra i din ålder!

Herregud om moraltanterna på jobbet hade hört den konversationen... Om man kan tycka att det är "för mycket information" att någon berättar att en handcremé är så bra att hennes man använder den för att smörja in sina ben, då hade väl Prussiluskan svimmat om hon visste att jag erbjöd min kropp som betalning för en renovering.

På onsdag denna veckan ska det förhoppningsvis vara tak på uterummet igen, även om det känns luftigt och ljust med denna cabrioletform av utbyggnad. Det har blivit en kraftig reducering av lådor i förrådet och det är också en bidragande faktor till att axlarna sjunkit ner en bit och hållningen blivit rakare. Att ha en container på uppfarten gör allting så mycket enklare! Utom att hämta tidningen på morgonen eller att gå ut med soppåsen, men den går jag ju inte ut med så ofta eftersom det numera bara är jag som bor här. Det där med matlagning för mig själv är inte den starkaste grenen och ägnar man sig inte åt dylik verksamhet genereras heller inte så mycket avfall. Klok som en bok är jag! Under rensningen av våra liv så hittade jag en stor låda full med gamla brev adresserade till mig. Den lådan står nu i sovrummet i väntan på att jag ska bestämma mig för om jag ska läsa breven innan jag kastar dem. Jag har ganska ambivalenta känslor inför uppdraget, så jag låter beslutet verka fram. Kanske även i detta fall är bättre att göra ett misstag än ett medvetet val.


Det är så mycket som har hänt sedan senast så det är svårt att sålla i minnena. Tror jag sparar min semesterresa till ett senare tillfälle, så att det inte blir alltför utsvävande. Även om jag råkar gilla utsvävande...

I veckan fick jag höra en, i mina öron i alla fall, märklig kommentar: "Du kan ju flirta". Kommentaren var inte elakt ställd utan mer förvånande.
Självklart kan jag flirta! Jag är, om jag får säga det själv, en flirtandets virtuos. Problemen uppkommer i nästa stadium...att håva in fångsten som sitter och flämtar i andra änden. Nu låter detta lite hybrisaktigt, men jag är faktiskt medveten om att det finns män där ute, som precis som lilla jag, tycker att själva flirtandet är så att säga good enough - det behöver inte leda till något annat. Flirtandets mål är för min del att få uppmärksamhet och bekräftelse. När motparten blir seriös och tror på en fortsättning har jag en tendens att backa. Det är inte så att jag hör kyrkklockor och trampet av små fötter (jag är faktiskt realist!), utan snarare att jag känner hur friheten urgröps, andningen blir tyngre (inte av upphetsning) och paniken ligger och lurar. Jag vill inte styras eller behöva rätta mig efter någon annan.
Samma vecka fick jag kommentaren: "Är du en sådan som bryr dig om åldern?!" Frågan ställdes av en man, som fattat tycke för denna lilla väna varelse - herregud! det finns normala män (åtminstone en) som är intresserad av mig. För en gångs skull blev jag mållös. En mikrosekund. Sedan började jag skratta och svarade att jag egentligen inte har några problem med min ålder förrän jag ser jämngamla och med fasa inser hur jäkla GAMLA de ser ut. När jag ser mig i spegeln brukar jag tänka, typ...wow vilken COUGAR! Kan ju också, för att skryta lite och därmed passa på att höja min egen självkänsla meddela att mannen i fråga är nio år yngre och väl medveten om min ålder. Så var det sagt .-)
Jag sitter så att säga i klistret nu. Min virtuositet har försatt mig i en prekär situation. Jag är inget bra på att nöja mig. Har jag bestämt mig för något är det så det ska bli. Jag är inte "hon-som-är-van-att-få-som-hon-vill" för intet! Och jag låter ju fortfarande den inte alltför charmige Prins Charming styra över mitt hjärta. Vi har inte setts på ganska lång tid av olika orsaker. Kanhända att mitt sista utbrott "är härskarteknik du vill vi ska ägna oss åt så är det HÄRSKARTEKNIK du ska få!" kan ha bidragit lite till den dåliga stämningen. Vi råkade springa på varann i helgen och jag tror han blev chockad för han hälsade. 1-0 till Härskardrottningen (måste skaffa ett större visitkort för att få plats med alla drottningprefix), men segerns sötma vill liksom inte infinna sig riktigt. Status quo är ju typ status quo även om jag vunnit just detta heat.
Jag måste helt enkelt gå ytterligare en kurs. Dels måste jag lära mig uppföra sig som man bör i min aktningsvärda ålder, dels måste jag göra något jag aldrig har tillåtet mig göra i hela mitt liv...släppa kontrollen! Jag är nog den enda nu levande människa som aldrig har dragit hem någon från krogen för - nu kan alla som tycker att jag verkligen borde gå en kurs i hur man bör uppföra sig i min aktningsvärda ålder sluta läsa! - ohämmat sex. Erkännandets pinsamma ögonblick, men med insikt kan jag göra något åt det...