Tittar på Uppdrag granskning om situationen i Malmö och kan inte påstå att jag blir direkt klokare. Är det verkligen så att media vill upprätthålla bilden av Malmö som Sveriges Chicago? Klyftorna mellan de olika stadsdelarna känns avgrundsdjupa och fördomarna mellan "vi" och "dem" är påtagliga. Men detta är väl inte symptomatiskt för just Malmö?! Oprovocerat våld och gängbråk tillhör ju vardagen även i Stockholm och Göteborg eller som Ilmar Reepalu hävdade; Helsingborg. En stad som är en tredjedel av Malmös storlek, men där lika många mord har begåtts under samma tidsperiod.
Jag tycker man väljer en alldeles för enkel väg när man ständigt talar om den misslyckade integrationen och de "nysvenskas" rotlöshet och utanförskap. Den svenska rädslan för att kallas rasist så fort man kritiserar eller ifrågasätter invandringspolitiken gör att man aldrig kan lyfta upp frågan på agendan och sakligt diskutera problem och lösningar - detta är detsamma som politiskt självmord eller, som sagt, en stämpel i pannan som rasist.
Själv upplever jag dagens bristande uppfostran som en av förklaringarna. Påtagligt många barn och ungdomar växer upp i avsaknad av normer, regler och vuxennärvaro. Observera att detta gäller generellt, således inte kulturellt eller etniskt. Skrämmande många föräldrar låter sina små barn styra och ställa i familjen och det är väl klart att om du som två,- treåring lärt dig att det är du som bestämmer är det ett hopplöst företag att få dessa barn på rätt väg när de blir äldre. Avsaknad av uppfostran är ett socialt handikapp och en, om man hårddrar det, ganska avancerad form av barnmisshandel! Om du aldrig fått lära dig ett socialt samspel kan du heller inte visa dina medmänniskor respekt och klarar inte av att låta vuxna inneha auktoriteten. Det har fostrats generationer av superegostiska småtyranner som är socialt missanpassade och nu står vi förvånade och ser hur dessa asociala varelser tar över våra gator och torg. Lyssnar på maktlösa föräldrar som tycker att det är förskolans och skolans uppgift att uppfostra ungarna - jag har suttit på föräldramöte i årskurs 3 där föräldrar på fullt allvar har frågat vad skolan gör för att hindra deras små "änglar" att hitta på sattyg på fritiden. Hur naiv kan man vara?!?
onsdag 28 mars 2012
lördag 24 mars 2012
Egoistens tillvaro
"Varför börjar du inte twittra, mamma?". Den frågan fick jag för ett par månader sedan och svarade då att jag har inte tid. Och det hade jag verkligen inte haft! Det är nästan två veckor sedan jag skrev något blogginlägg och, visst fördelen med Twitter är ju att det är korta, teckenbegränsade inlägg, men jag vet att jag hela tiden hade varit där och haft synpunkter på allt möjligt. Frågan är om Twitterrymden hade haft utrymme för både Carl Bildt och mig...?
Det räcker så väl med allt annat som fyller min almanacka. Träningen tar en himla massa tid, men eftersom det ligger på den prioriterade listan så är det annat som får plockas bort från göromålen; typ städning och sådant... Lyckas att hålla målet om minst två gymträningar i veckan och en eller två rundor 5 km joggning. Känns kul eftersom jag märker en tydlig skillnad efter bara tre veckor! Min samtalsterapeut tycker jag ska ägna mig åt mindfulness 20 minuter per dag (något jag inte hittat utrymme för ännu, men måste lyckas åtminstone ett par gånger före nästa möte, som är på onsdag). Japp, jag tillhör släktet ögontjänare!
Veckorna rullar på i en hiskelig fart, men det är ju så jag vill ha det. Jobbet är fortfarande ett trist ställe med en ledning där det finns mycket övrigt att önska sig. Klubben för Inbördes Beundran; KIB, behöver verkligen få in en CHEF som kan peka med hela armen. Frågan är bara om den nye klarar det...
Fritiden, det lilla som finns kvar efter mina "stenhårda" träningspass fylls av oavlönat hushållsarbete/vardagssysslor och en massa social samvaro. Känns så skönt att ha hittat balans och harmoni inom den privata sfären. Arbetstiden blir uthärdlig genom att fokusera på alla de som faktiskt är både roliga och trevliga på jobbet - surdegarna kan man välja att ignorera och faktiskt tycka synd om till och med. De måste ha ett farligt sjå att leva upp till myten om sin egen förträfflighet!
Jag hinner nästan aldrig titta på TV och det är ingen större förlust, men tyvärr känner jag att även läsningen fått stryka på foten. Mycket trist, eftersom det finns så mycket böcker som jag verkligen vill läsa. Det stormar fram mot studenten också och de första trevande förberedelserna har gjorts. Jag hade sonens baldejts mamma på middag i går och vi var rörande överens om hur viktig vår närvaro är i Lundagård på den stora dagen! Listan på de närmast troliga gästerna slutade på åttio personer, i runda slängar, så det finns en del att jobba med. Det är ju inte bara sonens student som ska anordnas, utan även en massa studentskivor som ska besökas. Tur det är en hel lång och härlig vår dit!
I kväll är det systersonens 21 årsdag som ska firas, i morgon blir det först gymmet och resten av söndagen ska jag avnjuta precis som det blir. Arbetsveckan är kort; på torsdag och fredag ska jag på tvådagarskonferens - inget man är bortskämd med precis!
Nästa helg är spikad för trädgårdsarbete, så det måste vara hyfsat väder då åtminstone!
Det räcker så väl med allt annat som fyller min almanacka. Träningen tar en himla massa tid, men eftersom det ligger på den prioriterade listan så är det annat som får plockas bort från göromålen; typ städning och sådant... Lyckas att hålla målet om minst två gymträningar i veckan och en eller två rundor 5 km joggning. Känns kul eftersom jag märker en tydlig skillnad efter bara tre veckor! Min samtalsterapeut tycker jag ska ägna mig åt mindfulness 20 minuter per dag (något jag inte hittat utrymme för ännu, men måste lyckas åtminstone ett par gånger före nästa möte, som är på onsdag). Japp, jag tillhör släktet ögontjänare!
Veckorna rullar på i en hiskelig fart, men det är ju så jag vill ha det. Jobbet är fortfarande ett trist ställe med en ledning där det finns mycket övrigt att önska sig. Klubben för Inbördes Beundran; KIB, behöver verkligen få in en CHEF som kan peka med hela armen. Frågan är bara om den nye klarar det...
Fritiden, det lilla som finns kvar efter mina "stenhårda" träningspass fylls av oavlönat hushållsarbete/vardagssysslor och en massa social samvaro. Känns så skönt att ha hittat balans och harmoni inom den privata sfären. Arbetstiden blir uthärdlig genom att fokusera på alla de som faktiskt är både roliga och trevliga på jobbet - surdegarna kan man välja att ignorera och faktiskt tycka synd om till och med. De måste ha ett farligt sjå att leva upp till myten om sin egen förträfflighet!
Jag hinner nästan aldrig titta på TV och det är ingen större förlust, men tyvärr känner jag att även läsningen fått stryka på foten. Mycket trist, eftersom det finns så mycket böcker som jag verkligen vill läsa. Det stormar fram mot studenten också och de första trevande förberedelserna har gjorts. Jag hade sonens baldejts mamma på middag i går och vi var rörande överens om hur viktig vår närvaro är i Lundagård på den stora dagen! Listan på de närmast troliga gästerna slutade på åttio personer, i runda slängar, så det finns en del att jobba med. Det är ju inte bara sonens student som ska anordnas, utan även en massa studentskivor som ska besökas. Tur det är en hel lång och härlig vår dit!
I kväll är det systersonens 21 årsdag som ska firas, i morgon blir det först gymmet och resten av söndagen ska jag avnjuta precis som det blir. Arbetsveckan är kort; på torsdag och fredag ska jag på tvådagarskonferens - inget man är bortskämd med precis!
Nästa helg är spikad för trädgårdsarbete, så det måste vara hyfsat väder då åtminstone!
tisdag 13 mars 2012
Två steg fram - och ett tillbaks...
Har haft fullt upp sedan förra blogginlägget! Jisses, vilken massa tid som går åt till att gymma exempelvis - åtminstone tre timmar i veckan så länge jag bara är på gymmet två pass i veckan, men till detta kommer ju dagliga promenader alternativt joggingturer. Med min starkt utökade träningsdos tycker jag att mina ansträngningar skulle synas tydligt, men nej... Möjligtvis då kanske på den något straka kroppshållningen och diverse grymtande och stönande när somliga muskler måste arbeta även i vardagen... Det är banne mig långt ifrån skönt att träna! Okej, en viss tillfredsställelse är det ju att ha kommit iväg och kört genom sitt "hårda" pass och sedan lite nonchalant kunna slänga ur sig kommentaren "tränade igår..." och psykiskt är det en katharsisrening att bli totalt utmattad och slippa allt grubblande över vilken väg jag ska välja. Förr eller senare måste dock ett beslut fattas!
Jag har så klart inte tillbringat hela veckan på gymmet. Det har varit tid för en massa trevlig social samvaro i olika konstellationer och jag har under loppet av sex kvällar varit och sett tre filmer - olika genrer och alla tre väldigt bra. I torsdags blev det "Wuthering Heights" i regi av Andrea Arnold (som även ligger bakom den fantastiska "Fish Tank"). En otroligt vacker film med svepande, poetiska filmsekvenser samtidigt som den känslomässigt var mycket mörk och gripande. Det subtila sättet att skildra människornas personligheter och känslor var, liksom i "Fish Tank", strålande tycker jag. En mycket sevärd film, som jag hoppas når ut till många, inte minst för mycket bra huvudrollsprestationer!
I fredags var det först en intensiv och trivsam after work med min syster. Vi besökte Lunds, i vardande, nya saluhall. Såg ut att ha en mycket hög potential och alla nya restauranger som ska öppna där låter spännande. Vi drack vårt vin på Les Halles, en fransk restaurang och det är sällan jag har fått så gott rödvin som "glas". Medan vi satt där lyckades pizzabagaren i restaurangen bredvid bränna pizzan varvid brandlarmet drog i gång.Under minst tio minuter plågades vi av meddelandet att brand utbrutit i lokalen, både på svenska och en vanvettigt rolig engelska (plis do not jus de älevaitörs), men det ekade lite ihåligt med tanke på att det samtidigt fortsatte komma IN folk utifrån! Borde inte någon stoppa dessa om det nu handlade om evakuering? Tror att de får se över sin brandskyddplan ett par varv till...
Efter detta roande intermezzo var det dags för "Järnladyn" med den alltid lika briljanta Meryl Streep. Förväntningarna var höga och jag tycker nog att de uppfylldes. Kritiken om att det var för lite politik i filmen tar jag lätt på. För mig kändes det som syftet var att visa fram en mer privat sida av Thatcher och att skildra politiken genom hennes klara stunder i den senilitet hon hamnade i som gammal.
I lördags var det så klart Melodifestivalen som stod i fokus. Äntligen är spektaklet över! Rätt låt vann och risken för att ESC hamnar i Sverige nästa år är nog ingen utopi. Jag var hemma hos en god vän och åt en mycket god middag med gott vin och kan säga att det är otroligt lyxigt att ha två söner som kan komma och hämta efter vidlyftigheter! :) Stolt? Jo det kan ni sätta er på!
I kväll var det så dags för Fredrik Gerttens "Big Boys Gone Bananas". Jag har ännu inte sett den första filmen, men är omskakad över hur de multinationella företagen med hjälp av sina stora resurser kontrollera media och manipulerar vårt informationsintag. En angelägen film, som faktiskt borde vara obligatorisk i gymnasiet!
Jag har nu arbetat i tre veckor och har kommit till insikt om att det är den psykosociala arbetsmiljön som stressar mig. De sista dagarna har jag börjat fundera på om jag är utsatt för någon sorts komplott (japp, jag har ett stort intresse för konspirationsteorier). Bakom ryggen på mig pågår ett spel som jag inte riktigt kan förstå, men jag har genom rykten fått veta att jag inte längre anses vara samordnare för administrationen (ska vi vara riktigt petiga anställdes jag som arbetsledare) och när jag ville få veta från ledningen hur detta rykte uppkommit fick jag svävande bortförklaringar till svar. Klart är att något pågår och jag känner mig ganska övertygad om upphovsmakaren till det. Väntar med spänning på fortsättningen även om jag inte mår särskilt bra. Från och med igår sitter jag bakom stängd dörr och har SÅ FRUKTANSVÄRT MYCKET att göra! Det är så man manipulerar vår så kallade ledning. Deras smekmånad är över, de har visat sitt rätta jag och mitt förtroende, min lojalitet och min respekt är puts väck!
Jag har så klart inte tillbringat hela veckan på gymmet. Det har varit tid för en massa trevlig social samvaro i olika konstellationer och jag har under loppet av sex kvällar varit och sett tre filmer - olika genrer och alla tre väldigt bra. I torsdags blev det "Wuthering Heights" i regi av Andrea Arnold (som även ligger bakom den fantastiska "Fish Tank"). En otroligt vacker film med svepande, poetiska filmsekvenser samtidigt som den känslomässigt var mycket mörk och gripande. Det subtila sättet att skildra människornas personligheter och känslor var, liksom i "Fish Tank", strålande tycker jag. En mycket sevärd film, som jag hoppas når ut till många, inte minst för mycket bra huvudrollsprestationer!
I fredags var det först en intensiv och trivsam after work med min syster. Vi besökte Lunds, i vardande, nya saluhall. Såg ut att ha en mycket hög potential och alla nya restauranger som ska öppna där låter spännande. Vi drack vårt vin på Les Halles, en fransk restaurang och det är sällan jag har fått så gott rödvin som "glas". Medan vi satt där lyckades pizzabagaren i restaurangen bredvid bränna pizzan varvid brandlarmet drog i gång.Under minst tio minuter plågades vi av meddelandet att brand utbrutit i lokalen, både på svenska och en vanvettigt rolig engelska (plis do not jus de älevaitörs), men det ekade lite ihåligt med tanke på att det samtidigt fortsatte komma IN folk utifrån! Borde inte någon stoppa dessa om det nu handlade om evakuering? Tror att de får se över sin brandskyddplan ett par varv till...
Efter detta roande intermezzo var det dags för "Järnladyn" med den alltid lika briljanta Meryl Streep. Förväntningarna var höga och jag tycker nog att de uppfylldes. Kritiken om att det var för lite politik i filmen tar jag lätt på. För mig kändes det som syftet var att visa fram en mer privat sida av Thatcher och att skildra politiken genom hennes klara stunder i den senilitet hon hamnade i som gammal.
I lördags var det så klart Melodifestivalen som stod i fokus. Äntligen är spektaklet över! Rätt låt vann och risken för att ESC hamnar i Sverige nästa år är nog ingen utopi. Jag var hemma hos en god vän och åt en mycket god middag med gott vin och kan säga att det är otroligt lyxigt att ha två söner som kan komma och hämta efter vidlyftigheter! :) Stolt? Jo det kan ni sätta er på!
I kväll var det så dags för Fredrik Gerttens "Big Boys Gone Bananas". Jag har ännu inte sett den första filmen, men är omskakad över hur de multinationella företagen med hjälp av sina stora resurser kontrollera media och manipulerar vårt informationsintag. En angelägen film, som faktiskt borde vara obligatorisk i gymnasiet!
Jag har nu arbetat i tre veckor och har kommit till insikt om att det är den psykosociala arbetsmiljön som stressar mig. De sista dagarna har jag börjat fundera på om jag är utsatt för någon sorts komplott (japp, jag har ett stort intresse för konspirationsteorier). Bakom ryggen på mig pågår ett spel som jag inte riktigt kan förstå, men jag har genom rykten fått veta att jag inte längre anses vara samordnare för administrationen (ska vi vara riktigt petiga anställdes jag som arbetsledare) och när jag ville få veta från ledningen hur detta rykte uppkommit fick jag svävande bortförklaringar till svar. Klart är att något pågår och jag känner mig ganska övertygad om upphovsmakaren till det. Väntar med spänning på fortsättningen även om jag inte mår särskilt bra. Från och med igår sitter jag bakom stängd dörr och har SÅ FRUKTANSVÄRT MYCKET att göra! Det är så man manipulerar vår så kallade ledning. Deras smekmånad är över, de har visat sitt rätta jag och mitt förtroende, min lojalitet och min respekt är puts väck!
tisdag 6 mars 2012
Det spritter...
Två veckor sedan jag återkom till jobbet efter min sjukskrivning. Högarna var inte så himla höga, tack vare min "vikarie", men det är först nu jag känner att jag har åtminstone lite kontroll och överblick. Massor av måsten jag borde ta tag i, men jag har bestämt mig för att ta en sak i taget och att försöka nua en stund under arbetstid varje dag. Om chefer ska avsätta tid i sin kalender för reflektionstid borde väl även vi som har betydligt sämre lön och ofta en stressigare arbetssituation kunna göra samma sak. Jag är övertygad om att min koncentration och arbetsmoral mår bra av att jag regelbundet försöker "fånga tiden" om det så bara handlar om att sitta och titta på hur träden grönskar utanför fönstret.
Jag mår i alla fall märkbart mycket bättre! Något som tydligen märks, för igår sa min yngste son till mig att jag var så mycket positivare och gladare nu för tiden. Skönt att höra! För det kan väl inte vara för att ställa in sig efter att jag hämtat honom hos flickvännen?!?
Det är otroligt så mycket energi jag har fått på sistone. Mitt liv som sportfåne håller i sig - det gymmas (med otäck träningsvärk som belöning (?)) och varje dag blir det en powerwalk på mellan 40 och 50 minuter. Jag är riktigt stolt över mig själv! När jag var på introduktionspasset förra veckan tyckte instruktören att jag ska gymma två gånger i veckan och det fanns definitivt inga hinder för att jag joggade däremellan. Jo, det kan jag tala om att det finns. Det är det som får hela kroppen att protestera mot minsta lilla rörelse. Att ta sig ur sängen är som ett maraton...
Men i morgon kväll är det dags för ett pass igen!
Torsdag och fredag blir det biobesök: "Wuthering Heights" och "Järnladyn" och på lördag får det bli gymmet på morgonen och på kvällen är det tjejträff med Melodifestival. Får nog leta fram boan och glitterklänningen... Söndag är det återigen innebandy. En match som inte spelar någon roll, men det är så kul att titta på hur våra killar spelar bort de flesta :). Nästa säsong väntar div. 2 och då blir det betydligt tuffare motstånd...
Förutom dessa evenemang så har reunionen med Syster Yster medfört en stor positiv förändring i vårt liv. Vi har träffats vid flera tillfällen och det känns som förr - mycket skratt och glädje! Vi ska försöka få till familjesöndagar regelbundet där den första blir här. Jag älskar att äta långa, sena söndagsluncher som övergår i middag, med vin och trevligt sällskap. Det är väl italienaren inom mig som behöver leva ut! Ju äldre jag blir, desto viktigare blir det med äkta och djupa relationer.
Just nu är livet gott att leva!
Jag mår i alla fall märkbart mycket bättre! Något som tydligen märks, för igår sa min yngste son till mig att jag var så mycket positivare och gladare nu för tiden. Skönt att höra! För det kan väl inte vara för att ställa in sig efter att jag hämtat honom hos flickvännen?!?
Det är otroligt så mycket energi jag har fått på sistone. Mitt liv som sportfåne håller i sig - det gymmas (med otäck träningsvärk som belöning (?)) och varje dag blir det en powerwalk på mellan 40 och 50 minuter. Jag är riktigt stolt över mig själv! När jag var på introduktionspasset förra veckan tyckte instruktören att jag ska gymma två gånger i veckan och det fanns definitivt inga hinder för att jag joggade däremellan. Jo, det kan jag tala om att det finns. Det är det som får hela kroppen att protestera mot minsta lilla rörelse. Att ta sig ur sängen är som ett maraton...
Men i morgon kväll är det dags för ett pass igen!
Torsdag och fredag blir det biobesök: "Wuthering Heights" och "Järnladyn" och på lördag får det bli gymmet på morgonen och på kvällen är det tjejträff med Melodifestival. Får nog leta fram boan och glitterklänningen... Söndag är det återigen innebandy. En match som inte spelar någon roll, men det är så kul att titta på hur våra killar spelar bort de flesta :). Nästa säsong väntar div. 2 och då blir det betydligt tuffare motstånd...
Förutom dessa evenemang så har reunionen med Syster Yster medfört en stor positiv förändring i vårt liv. Vi har träffats vid flera tillfällen och det känns som förr - mycket skratt och glädje! Vi ska försöka få till familjesöndagar regelbundet där den första blir här. Jag älskar att äta långa, sena söndagsluncher som övergår i middag, med vin och trevligt sällskap. Det är väl italienaren inom mig som behöver leva ut! Ju äldre jag blir, desto viktigare blir det med äkta och djupa relationer.
Just nu är livet gott att leva!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)