Så trött på allt politiskt korrekt!!

Politiskt korrekt har aldrig varit min starka sida och det är också en bidragande orsak att jag aldrig har engagerat mig politiskt för det där med partipiska och partifålla har jag på känn skulle ställa till med en hel del problem för mig. Och partiet.
Med detta fastslaget så vill jag deklarera följande:
Jag är provocerad av att inte kunna röra mig i city utan att antastas! Ja, jag känner mig antastad! Antastad av alla dessa försäljare som ska prångla på mig elavtal, välgörenhet och alla möjliga andra tjänster som jag överhuvudtaget inte har bett om. Och det är inte EN utan en hel hop av folk som kastar sig över en och talar till en som om man vore mindre vetande och dessutom gärna med blickar och outtalade meningar gör klart för en hur otroligt snål man är som inte pungar upp med 50 kr i månaden för att hjälpa ebolaoffer i Afrika (vilket just nu är i topp i min lilla del av Köping). Jag är fullt kapabel att själv styra över vilka organisationer jag vill skänka pengar till! Så tack, men NEJ tack!
Jag är också otroligt provocerad av alla dessa "tiggare" som bara tycks bli fler och fler för varje dag som går. Jag blir provocerad av att, nästan varje morgon, komma till parkeringen samtidigt som en polskregistrerad bil. Ur denna bil (som med mina dåliga bilkunskaper inte ser speciell gammal ut) kliver en man med en liten väska och traskar visslande över gatan till gatuköket där en falang av dessa "tiggare" brukar ha sitt morgonmöte. Behöver jag säga att det inte betalas någon parkeringsavgift? Jag blir provocerad av att inte kunna gå på stan på lunchen utan att hela tiden höra "please madam", "give me" och "hej, hej". Jag blir provocerad av att ständigt behöva lyssna på dragspelsmusik med varierande klass på spelandet - dock är repertoaren samstämmig och tämligen enformig. Jag blir provocerad av att möta "tiggare" som står och röker. Jag blir provocerad av att "tiggare" står före mig på Systembolaget och köper öl och sprit. Jag blir provocerad av att se dem samlas och på murar eller bänkar rada upp ölburkar, tro det eller ej, men dessa "tiggare" är lika obekväma att ha i kring sig som alla andra alkoholister! Jag blir provocerad av att mina restaurangvänner har fjort sig omak att köra ut med mat till deras läger och blir bemötta med aggressivitet för att det "bara" är mat och inte pengar. Jag är provocerad över att de får ta sig rätten att bo i skogar och parker - att de står över svensk lagstiftning och att Allemansrätten inte gäller för dem. Deras kåkstäder är en sanitär olägenhet och det är ovärdigt att man tillåter folk att bo i sådan misär! Jag blir provocerad över att dessa "tiggare" åker tillbaka till Rumänien och Bulgarien för att återkomma efter ett tag. Hur fattig är man om man har råd med dessa resor?!?!
Men mest av allt tror jag att jag blir provocerad av alla politiskt korrekta tyckare som inte vågar lyfta upp problemet och diskutera detta på ett sakligt och konkret lösningsinriktat sätt. Ingen ska inbilla mig att detta inte är organiserat! Denna tafatta naiva svenska rädsla för att inte vara politiskt korrekt och den djupt rotade rädslan för varje svensk att kallas rasist så fort man vågar ha en avvikande åsikt från den politiska korrekta leder bara till en sak: fler röster till Sverigedemokraterna, som får vatten på sin kvarn. Och det är en utveckling som jag inte vill se! Jag önskar att det fanns en NIX att använda även utanför telefonen...

Anarki - NEJ TACK!

Eftersom jag har slutat sova om nätterna, så har jag mycket tid över till funderingar. Och förundran. Oro. Och mörka tankar om det samhälle som vi står maktlösa inför. Den laglösa och anarkistiska utvecklingen som går med rasande fart vill jag inte vara med om. Kan man hoppa av och välja ett annat tåg? Jag har alltid hävdat att det är domstolen och rättsväsendet som ska sköta straffskipningen och inte gemene mans tyckande och tänkande. Numera är det snarare regel än undantag att public service, med kvällstidningarna i spetsen, känner efter i vilken riktning vinden blåser och vinklar sina artiklar efter detta. I slutet av 70-talet när det var dags för mig att söka utbildning var det den vänstervridna och socialistiska inriktningen på journalistutbildningen som fick mig att avstå från att söka mig dit. I dag verkar det mesta ske utan etiska grunder och källkritik - existerar källkritik överhuvudtaget? Ta den omdiskuterade filmen med vakten som har kopplat grepp på pojken på Malmö C. Hur många av alla som uttalat sig på sociala medier har förstahandsinformation? Jag har sett filmen och har en uppfattning om min tolkning, men jag anser inte att det är min sak att döma vakten. Självklart tycker jag inte att det under några som helst omständigheter är försvarsbart att slå ett barn eller dunka dess huvud i marken!!! Och det är inte det jag vill diskutera i det här inlägget, utan vad som ger oss betraktare rätt att döma en myndighetsutövande person när han utför sitt arbete. Majoriteten av oss var inte där utan har sett valda delar av en film som lagts upp på sociala medier, visats på TV och länkats i pressen. JA! Det finns många idioter som inte kan handskas med makt och det är djupt tragiskt att dessa överhuvudtaget plockas ut som lämpliga att arbeta som ordningsvakter. Det finns inget försvar för maktmissbruk, men det är (anser jag) en viktig distinktion i ett civiliserat och demokratiskt samhälle att inte låta gemene man stå för straffskipningen! Läser man kommentarer i sociala medier så är högerfascisterna med sina ryktesspridningar om vad som eventuellt föregått ingripandet lika goda kålsupare som de vänsterextrimister som skriker om övervåld och polisfascism så fort det görs ett ingripande som inte passar in i deras världsbild.
Hur kommer det sig att det numera, nästan utan undantag, alltid är förövaren/förövarna som utses som offer? Ta de fyra killarna i tjugoårsåldern som vägrade stanna i en poliskontroll. Återigen i Malmö... Efter att bilen de kör i alldeles för hög hastighet krockar med stillastående fordon och mejar ner två kvinnor och ett spädbarn börjar det skrikas om att det är vansinne att polisen startar en hetsjakt inne i city. Första personen som intervjuades i en nyhetssändning sa att polisen kommit flera minuter efter de vansinneskörande killarna. Behändigt nog klipptes det inlägget bort senare för det säljer bättre att göra polisen till skurkar. Unga killar, drogpåverkade, i en bil med alldeles för många hästkrafter under motorhuven är ingen sund kombination. Punkt!!

Föräldraransvaret saknas. Vuxenansvaret saknas. Lärarnas auktoritet i klassrummet är urholkad och en elev som inte får som den vill är KRÄNKT. Ordningsmakten och rättsväsendet består till 100 % av maktmissbrukare vars enda målsättning när de klär sig i uniform för ännu en dag i rättvisans tjänst, få möjlighet att utöva så mycket övervåld som möjligt. Dte ör något riktigt ruttet i vårt land! En unken hätsk stämning som urholkar all auktoritet och ansvarstagande. Alltid någon annans fel! Aldrig mitt ansvar. Rättigheter - självklart! Skyldigheter - VA!?!?

Grå, grå, grå...

Februari. Fördelen med februari är att det är en kort månad. För oss i de södra delarna av landet är det oftast en månad som går i femtio nyanser av grått. Ännu en månad i femtio nyanser av grått, menar jag så klart, för även november, december och januari tillhör de mindre färgglada månaderna. Tiden då vi uthärdar mörkret och under klang och jubelrop förvirrade plirar mot ljuset om solen mot all förmodan lyckas bryta genom det kompakta molnberget. Men det är även en månad som innebär hopp! I lördags var vi utlovade (?) snökaos så det var med viss bävan jag slog upp mina himmelsblå på morgonen. Min snöskottare har flyttat 60 mil norrut och jag tillhör ju verkligen inte den kategori kvinnor som ägnar mig åt fysiskt arbete. JO! Det gör jag visst, men snö som inte fallit till julafton kan hålla sig borta. Tycker i alla fall jag. Nåväl. De himmelsblå, troskyldiga och lätt sömndruckna är alltså öppnade...och då hör jag det! Småfåglarna och koltrasten håller morgonkonsert och snökaoset var totalt ickeexisterande. Vintergäck och snödroppar står stoiskt i rabatterna, hukande mot vindarna som ständigt finns i vårt öppna landskap. I dag har det snöat från och till och i detta nu är det vitt på marken. Inte så att man behöver skotta eller pulsa fram i några drivor, utan mer av pudervariant. Winter Light - förhoppningsvis borta i morgon.

Lyckades vara riktigt aktiv i helgen trots att jag var dödstrött efter förra arbetsveckan. Lugn och skön fredag i soffan, rejält gympass, städning och vindrickning i lördags och en tung söndag (dagen efter lite väl mycket vin är inte såå kul, men man får skylla sig själv) som faktiskt innehöll en långpromenad med grannen och ommålning av en byrå. Sakta, men säkert, avslutas projekt efter projekt. Det svåra är ju alltid, åtminstone för mig, att komma i gång. Ingen risk för tjuvstart här inte! Att starta ett projekt tycks alltid medföra en hel hop biprojekt och det är detta, tror jag, som gör att jag helst låter bli att starta. Trots att jag vet att jag är nöjd efteråt. Ska försöka bli klar med så mycket som möjligt inomhus, för den här våren/sommaren måste jag ägna mig åt trädgården så den inte ställs under tvångsförvaltning som en sanitär olägenhet på grund av eftersatt underhåll.

Denna veckan innehåller sociala trevligheter, träning och hemmafix. Med tanke på att natten bestått av 3,5 timmes sömn överväger jag allvarligt att gå och sova nu. Med risk för att vakna i ottan igen...