Jag har verkligen satt ner foten och visat min Tamagochi på vänster handled vem som bestämmer. I vilket hörn skåpet ska placeras. Vilka kor som har rätt att vara på isen och vilken melodi som ska spelas. Med andra ord, jag har stängt alla mina ringar med råge sedan förra inlägget. Men idag kommer det inte att hända. Mitt huvud är inte riktigt synkroniserat och kompatibelt med fysisk ansträngning. Det får räcka med en kort promenad för att hämta ett paket och en höströjning av trädgården. Jag kan faktiskt inte förstå hur alla löv kan hamna just i min trädgård?! Med tanke på att det blåser halv slör så var det ett rejält pass att jaga efter alla flygande och roterande högar.
Men allvarligt talat så har jag fått en liten boozt av mitt självförtroende denna veckan - åh, nej! Det behöver hon ju inte få, kan jag höra en och annan av er stöna. Visade upp mig på kontoret i veckan. Jag gör det med lagom mellanrum, så att folk liksom ska tycka att det är superkul att jag tittar in och bryter deras vardagstristess. Man är ju så att säga, i all blygsamhet, lite av en glädjespridare.
I alla fall hade jag lyckats få på mig en ovanligt färgkoordinerad och snygg outfit om jag får säga det själv. En av de första kommentarerna var: hur mycket har du gått ner!? Svar: icke ett gram...däremot upp...
Nästa person som jag inte sett IRL (In Real Life för er som inte är så bevandrade i förkortningarna som vi ungdomar använder) på länge tyckte jag var så snyggt klädd och frågade hur mycket jag tränar för att hålla min figur. Tja, med tanke på min Tamagochi uppenbarligen alldeles för lite. Klämkäck som jag är, svarade jag att jag springer en del och försöker hålla mig i form för det krävs i min ålder. Då svarar denna lilla underbara varelse: Ha, ha "i din ålder". Du är ju knappast över 45 år. Vissa människor älskar man lite mer än andra (och hoppas att de aldrig skaffar glasögon, även om jag i just detta fall känner att det är en ovanligt klarsynt kvinna med blick för ålder).
Som om detta inte vore nog så fick jag ett erbjudande från en 29-åring på gymmet. Han talade om för mig att om jag behövde hans hjälp (han är hantverkare) så ställde han upp, men jag måste vara beredd på att han är dyr. Efter sen stund sa han att han även kunde tänka sig ta betalt i natura...eller för den delen mat.. Och till alla moralister som nu förfasas över detta kan jag meddela att jag känner hans föräldrar väldigt väl, har känt den lille charmige odågan sedan han var i koltåldern (åh, vad jag gillar dessa gammelsvenska ord!) och framförallt: även jag har mina principer. Männen får åtminstone vara äldre än mina egna söner.
När jag inte vältrar mig i ödmjukhet över min uppenbarligen totalt oemotståndliga person har jag faktiskt kommit till insikt om att det nog bor en liten ålderskrisande tant inom mig. Nästa födelsedag startar med en sexa...och slutar med en nolla. Hur gammalt låter inte det? Det är ju mindre kvar än vad som passerat så att säga. För mig är det något helt nytt att känna av ålderskris, vilket ju kan bero på att jag älskar att fylla år och tycker alternativet är nattsvart. Bokstavligen talat.
Jag har dock kommit på varför jag känner mig stressad. Alla vet kanske inte att jag även är något av hobbypsykolog, inte minst när det gäller mig själv. Det där med att uppföra sig sin ålder har jag aldrig kunnat. Eller för den delen förstått. Jag har aldrig varit så här gammal, så hur ska jag veta hur man ska klä sig, uppföra sig och förväntas uttrycka sig!? Livet har inte kommit med bruksanvisning för mig! Ha, ha! Som om jag hade läst den - dah! Jag kan till exempel inte rulla upp mitt hår på papiljotter, äger inga städrockar eller fotriktiga inneskor, saknar sedesamma nattlinnen och stödstrumpor, kommer efter min första och enda permanentning i tonåren aldrig göra om det - det räcker att ha sett ut som en pudel en gång i livet - jag gillar inte Bingolotto och undviker husmorsgymnastik. Jag som alltid försöker vara bäst inser plötsligt att jag aldrig kommer att bli bäst på att vara min ålder såsom förväntas av andra.. Bara att göra som alltid: strunt i konventionerna och "Do It MY Way".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar