Sista skälvande semesterdagarna

Idag är det den 1 augusti och min semester är snart slut. Vädermässigt har det varit över fantastiskt! Tyvärr är ju våra hus byggda för ett helt annat klimat så det har varit påfrestande ur den synpunkten att man (jag) inte kommit från värmen och fått ner kroppstemperaturen. Knappast ens på stranden... Just nu har jag +32 inomhus, molnigt och emellanåt kommer det några regnstänk som knappast fuktar marken, långt bort i fjärran kan man; om man spetsar hörseln maximalt; höra ett avlägset åskmuller, men det har dragit förbi min lilla täppa. Så nu sitter jag i minimalt med kläder och njuter av varenda liten luftström som letar sig in genom takfönstret. Vädret engagerar verkligen. Det är spännande med alla åsikter om sommaren - det ska vara varmt och badvänligt, men nu när vi äntligen har en riktig sommar så är det FÖR varmt. Det är i mitt tycke underbart när det är skönt att sitta i skuggan och när kvällarna är så där härligt utlandsljumma. Dock kan jag vara utan bastun inomhus... Roligt är också kommentarerna om att jag har bott utomlands och borde vara van vid ökenhetta - joråsåatt; det var trettio år sedan och vi hade välfungerande luftkonditionering hemma, i bilen och i affärerna. Det var grymt varmt ute, men man kom ifrån det inne. Kan meddela att min kropp har glömt hur det kändes. Just nu regnar det riktigt rejält och det har kommit ett par åskknallar, men det är fortfarande drypande klibbigt. Hoppas dock att väderprognoserna för nästa vecka håller - 23-28 grader och sol. Livet är enklare efter semestern om man kan utnyttja kvällarna.

Sammanfattningsvis, så här långt, har det varit en härlig semester med mycket sol, bad, varma kvällar i goda vänners sällskap och med barnen, massor av kärlek, dagsutflykter (av förklarliga skäl mest till stränder), Rhodos och total avsaknad av allt som borde ha gjorts. Men det finns ju en kommande höst som förhoppningsvis blir lång och varm även den. Fördelen med hus är ju att arbetet aldrig tar slut och dessutom en minimal risk att någon tar arbetet ifrån en. Med dagens regn blir det väl till att damma av gräsklipparen innan jobbstart. Det är ju knappt man minns hur den fungerar...
Dagarna som är kvar är fulltecknade: i eftermiddag/kväll är det after work med min syster, i morgon måste jag fixa en del hemma, på fredag är det dagsutflykt till Köpenhamn, lördag än så länge blank och på söndag bär det av till Mellbystrand på vår årliga roadtrip. Ingen rast och ingen ro! Tur kanske att jag ska börja jobba så jag kan vila upp mig.



Förändringens vindar blåser! Jag har bestämt mig för att för första gången i mitt liv köpa månadskort på bussen! Jag vet! Är själv i chock, men eftersom min ac i bilen inte fungerar så orkar jag inte göra ett dugg när jag kommer hem efter jobbet. Tänker att orken och fokus på ett liv efter jobbet kommer att bli bättre, möjligheterna till spontana möten efter jobbet ökar och dessutom är det ekonomiskt mer försvarbart. Jag biter i surkarten och ger kollektivtrafiken en ärlig chans - det är ju ingen risk för solkurvor med buss...Dessutom har jag (och det är nog det enda jag lyckats med på min do-do-list den här semestern) fixat mitt mobila bankid och - håll i er för nu jäklars smäller det rejält - fixat swish. Icke använt ännu, men det finns snyggt och prydligt på min display åtminstone.




Hösten ja...Min favoritårstid. Jag gillar när livet trillar in i vardagslunken och man får lite struktur på dagarna. Känner mig dock inte utvilad och redo att börja arbeta. Stressen är där och håller mig sällskap på nätterna så där blir det ingen större förändring. Ångesten över att hålla i utbildningar för chefer ligger och gnager och jag tror att tendenserna till panikångesten finns i detta. Jag ska dock klara det! Det är min fasta övertygelse och halmstrået jag greppar efter när det känns övermäktigt. Min arm är mycket, mycket bättre men fortfarande har jag en begränsad rörlighet, som jag hoppas ska förbättras när jag orkar ta mig till gymmet igen. Träningen är ett högprioriterat område, som ska skrivas in i min veckoplanering så att den verkligen blir av - både för armens och den obefintliga midjans skull. Mina kläder har krympt! Jag vet med andra ord att jag har en tuff höst framför mig och som en extra krydda har jag tackat ja till två distansutbildningar (den ena är jag reserv på). Mitt motto: har du mycket att göra så skaffa mer sysselsättningar - du är mest effektiv under press.
Dags för lite lunch innan garderoben ska inventeras och något - bokstavligt talat - passande letas fram för citybesöket. Mina egentliga funderingar om höstens kommande val och den uppblossande valhetsen får komma en annan gång. Just nu behöver jag mat och ytterligare en snabb dusch. Om det regnar när man duschar påverkas väl inte grundvattnet?!