Politiker... Snart val och allt känns pajkastning...

Tack kära sommar 2018! Som du har levererat! Det är inte slut än, hoppas jag, men personligen är jag glad och tacksam att vi har fått mer drägliga temperaturer. Framförallt nattetid då jag ju numera måste försöka få till sin skönhetssömn och få hjärnan utvilad eftersom jag är tillbaka i grottekvarnen. Det är minsann dyrt att ha en månads semester...åtminstone ur arbetssynpunkt... Armarna kavlades upp direkt i måndags morse och hjärnan sattes i Red Alert. Gjorde kanske ingen större skillnad - mer än att jag fick huvudvärk. Projekt utbildning är inne i slutfasen och om två veckor sker första utbildningstillfället. Om jag är stressad? Du kan tro! Hur mycket utmaningar tror ni man tål som senior?! På tal om senior så har Citygross ändrat sin gräns för seniorrabatt på tisdagar till 62 år så nu har jag blivit junior igen. Skönt, men det ställer ju samtidigt en del bortglömda krav på en. Man förväntas antagligen prestera bättre och gnälla mindre. Vilken tur att jag har bestämt mig för en positiv approach den här hösten! Allt ska ses genom rosaskimrande glasögon och problemen ska sopas under mattan. Känner på mig att det blåser förändringens vindar. Nu gäller det bara att pussla ihop alla bitar av livet. Jag har förstått, genom andras facebooksuppdateringar och bloggar, att det där med självförverkligande alls inte är sååå 2014 som jag har trott och att det är av yttersta vikt att man hinner med både kvalitetstid med sig själv och sin partner. Och jag som har trott att jag bara har kvalitetstid med mig själv nu när jag är enbo, men även kärbo och ibland kan låtsas att jag är sambo. Man tror att man lever i en okomplicerad verklighet och så tar man del av andras syn på det där med kvalitetstid och inser plötsligt hur fel på det man faktiskt är. Som om jag - mitt i karriären och snart dessutom deltidsstuderande på distans - har tid att belasta min hjärna med när det är kvalitetstid med mig själv och när det bara är (ja, vadå?) "vanlig" simpel egentid.

Förutom alla dessa förvirrande begrepp om tid att förvirras över, så ska jag fundera på vilket parti som ska få min värdefulla röst om mindre än en månad. Det är mest sandlådefasoner och dåligt underbyggda argument som florerar i valdebatten så här långt. De rödgröna slår sig för bröstet och trummar på med det gamla vanliga inför varje val: höjda bidrag och höjda skatter, höjd bensinskatt och att äntligen är ladorna fulla igen. Halleluja!
Allianspartierna famlar i blindo och griper alla halmstrån de kommer åt för att få en populistisk medvind.
Och Sverigedemokraterna låter de andra vinna valet åt dem.
 Detta är nästan det mest fascinerande. Varför är det så förbannat svårt för svenska partier att lyfta integrations,-och migrationspolitiken och sakligt diskutera dessa frågor för att kunna enas om en human och vettig politisk strategi?! Jag skulle bli väldigt förvånad om socialdemokraterna och moderaterna verkligen står så långt ifrån varandra om detta diskuteras sakligt och utan partipolitisk låsning. Dessutom förstår jag verkligen inte alla kvinnor som tänker rösta på SD. Inser man inte eller väljer man att blunda (då blir jag verkligen orolig på riktigt) för att de vill att kvinnorna ska stanna hemma och sköta hushållet? Begränsningarna i aborträtten? Detta är bara två av alla stolligheter de har i sitt partiprogram. Allvarligt talat! Finns det någon som på fullt allvar tror att alla Sveriges problem försvinner om vi skickar ut alla invandrare? Att alla "riktiga" svenskar med glädje kommer att gå till sina jobb (de som "blattarna" har tagit ifrån oss) i restaurangkök; läs disken, som buss;-och taxichaufförer, lokalvårdare och så vidare. Eh... NÄ!! För det är inte tillräckligt fint att sköta dessa arbeten. Öppna upp ögonen och inse att vi inte klarar välfärden om bara "riktiga" svenskar ska finnas kvar. Vem ska bestämma vem som är "riktig" svensk? Är det alla Svensson som handlar och klipper sig i "momsbefriad" verksamhet? De som väljer svart arbetskraft? Det är en komplex fråga, men det är vi - du och jag - som klarar av att tänka, inte låter oss hjärntvättas eller blundar för de djupgående strukturella problem som finns i vårt samhälle och välfärd. Vi som förstår allvaret och som vågar stå upp för ett öppet, demokratiskt samhälle där alla är välkomna.

Nu får jag väl gliringar och påhopp, men det struntar jag i! Snart dags för säsongens första träningsmatch - innebandy förstås...

Men först lite lönearbete...är man i karriären så är man!