tisdag 22 november 2016

Att leva i ett hus som troligen tröttnat på mig...

Jisses vad tiden springer iväg! Om 32 dagar är det julafton och i helgen är det julskyltningar och på söndag första advent. Och jag som knappt har hämtat mig från chocken att komma tillbaka till jobbet efter semestern...

Förra veckan trodde jag att jag skulle få en hjärtinfarkt. Jag satt och läste tidningen vid köksbordet och hör plötsligt en dov duns och sedan ett mycket märkligt. typ vinande ljud. Först trodde jag att det var kompressorn i kylskåpet, men insåg snabbt att det kan omöjligt framkalla ett sådant märkligt vinande. Som den handlingskraftiga kvinna jag är (nåja, egentligen tänkte jag strunta i allting och åka till jobbet med hopp om att det jag inte har sett har heller inte skett) så gav jag mig ut på spaning efter mysteriets kärna. Och den fann jag... Varmvattenberedaren hade lossnat från väggen i förrådet och det stod en kaskad av varmvatten från rören. Rusar in efter min mobil och blir helt handfallen: vem ska jag ringa? 112 rycker väl knappast ut även om jag kände mig i djup nöd. Kastar en blick genom köksfönstret och ser att min granne sitter i sitt kök så jag rusar över och bankar på dörren Han gav mig en blick och sa: "Jag kommer"! Antagligen lyste hela jag av ren skräck. Han lyckades bryta strömmen och stänga av vattnet. Vilken panik. den riktiga chocken kom på jobbet när jag började storgråta och se paralleller från för sju år sedan: min man dog, bilen gick inte genom besiktningen och hade inte maskinförsäkringen täckt skadorna så hade det kostat mig ca 50 000 kr (jag kom undan med självrisken och solpanelsystemet kollapsade helt så vi var utan värme i två veckor och det var många minusgrader ute (reparationen kostade mig 35 000 kr och en elräkning på nästan 7 000 kr).
 I år dog min granne, bilen gick inte genom besiktningen på grund av en lös mutter i hjulupphängningen (reparationen kostade mig ingenting) och vatten och värme försvann när varmvattensberedaren lossande, men som genom ett under höll både den och expansionskärlet som står under. Det äventyret kostade mig drygt 5 000 kr och en snudd på infarkt.

Vart vill jag då komma med detta? Jo, jag har hållit mig flytande med att det har gått sju år sedan senaste eländesperioden startade och jag inbillade mig att sju svåra år ska följas av sju goda år och att den där räkmackan är inom räckhåll. Fram till traumat alltså. Men med facit i hand så är det kanske så att detta hände för att ge mig lite perspektiv och ge mig en knuff för att fortsätta operation flytta till lägenhet. Jag har bett en plåtslagare komma hit och lämna kostnadsförslag på vad plåtande av förrådet skulle kosta och min hjälpande granne har lovat förmedla kontakt med en byggare och en pappläggare för att fixa uterummet. Det kanske trots allt finns ett ljus i mörkret...

Sedan händer det ju så mycket roligt hela tiden; Kinky Boots på Malmö Opera i torsdags - fantastisk föreställning, Lübeck julmarknad på lördag och snart Figaros bröllop också den på Malmö Opera, julmingel, after works och dejter Just precis...med en riktig man! Det var det väl ingen som trodde.

Nu kallar kudden och i morgon blir det systerboozt efter jobbet. Väldigt välbehövligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar