...så har det passerat ytterligare dagar (veckor) utan att det har uppdaterats på bloggen. Ibland önskar jag faktiskt att Luther ville återvända, för uppenbarligen behöver jag någon som sparkar igång mig lite då och då. Det är stressande att tiden bara rusar och att jag står kvar på perrongen medan det ena tåget efter det andra visslar förbi. Det där med att livet har sin begränsning blir tydligare och tydligare ju äldre man blir.
Nu ska jag inte fördjupa mig i något filosofiskt navelskåderi, utan gripa mig an dagens ämne: mitt kulturår 2023. Jag hade en känsla av att det inte hände så mycket mer än elände förra året, men efter att ha gjort en sammanställning av filmer och föreställningar som jag har sett fåt jag nog revidera det påståendet.
Vi startade ut hårt med biobesök och reda efter årets första två filmer kändes det som att det inte var någon idé att gå på fler biobesök. The Banshees of Inisherin och Aftersun gjorde så djupa intryck på mig och får mig fortfarande att reflektera över hur vi människor hanterar våra inre demoner i dessa tider där det yttre tar alldeles för stor plats. Något är definitivt galet när kvinnor +50 sprutar ansiktet fullt med botox och tror/hoppas att det ska få omgivningen att tro att de inte är en dag äldre än 30 år. Sorgligt och patetiskt tycker jag. Efter dessa fantastiska filmer tog vi en liten andningspaus innan vi kastade oss över The Whale. Även det en fantastisk skildring om ensamhet, relationsproblem, behov av att få förlåtelse och förståelse för att gå vidare eller finna ro till avslut. Grät och grät. Det tycks ha varit gråt, lidande och relationer som varit den sammanhållande punkten för årets filmer. I Andra akten spelade Rolf Lassgård (en av mina favoritskådespelare) mot Lena Olin (som tyvärr har hamnat i botoxträsket). Rörande kärleksfilm som hade kunnat bli ett pekoral om det varit andra skådespelare. Ännu en irländsk film hade premiär: Den tysta flickan. Wow! Utspelar sig på irländska landsbygden och man talar gaeliska, vilket är helt obegripligt. Även den oerhört sevärd. Under hösten hade både Barbie och Oppenheimer premiär - på samma dag om jag inte minns fel. För egen del blev det Oppenheimer, som även den var oerhört intressant och välspelad. Barbie såg jag på någon streamingtjänst och sov bort halva filmen, så den var nog inte riktigt i min smak. En liten charmfull bagatell dök upp i biotablån och eftersom ordet Irland var med så var vi Irlandälskare så klart tvungna att se The Miracle Club. som sagt, en bagatell som roade för stunden, men som inte lämnat något större avtryck. Sista film för 2023 blev Hammarskjöld. Kan erkänna att jag blev lite förälskad i Mikael Persbrandt som jag tycker gör en väldigt bra tolkning av Hammarskjöld som person. Väldigt intressant att få repeterat Kongokrisen och hur Hammarskjöld genom ett bevåg försökte avstyra det som hände.
Det känns som det blir svårt att hitta lika många bra filmer 2024. De som jag hittills har sett presenteras har inte riktigt tilltalat mig, men året är ungt och mycket kan hända!
Sedan har vi ju allt det andra - teater och konserter: Chess in Konsert, Weeping Willows, Everybody´s Talking About Jamie, Weeping Willows (igen!) och Lisa Nilssons Julkonsert och Vinterkväll med Peter Jöback. När det gäller detta område har året startat superbt med Änglagård på Oscarsteatern i Stockholm förra helgen och De e de här vi kallar kärlek på Nöjesteatern i Malmö igår. Biljetter finns redan till HAIR, Next to Normal och Joyride. Jag är inte ett dugg orolig för att listan inte kommer att fyllas på!
Förutom detta har jag läst strax över 100 böcker och är med i två bokklubbar där jag, som läser både fort och mycket, tvingas att gå utanför min egen comfort zone och läsa sådant som andra tycker att jag ska läsa. Inte lätt när man gillar att bestämma..
Under 2023 har jag också påbörjat en kurs för att komma i kontakt med mitt inre, våga släppa på min kontroll (som kan vara oerhört påfrestande och tillbakahållande) och försöka hitta tillbaka till min kreativitet. Det går framåt, sakta och med väldigt små tvivlande steg. Kursen fortsätter under våren 2024 och jag har som mål att verkligen våga ta mig an sinnevärlden och kasta mig ut i det okända. Vi får se om jag lyckas hitta vägen ut ur min inre tunnel (och då menar jag inte tarmarna...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar