Igår startade min semester. Fem veckor ligger framför mig med ganska mycket planerat, men också dagar att bara vara. Det är inte min starkaste sida - det där med att bara vara. Jag känner mig ofta misslyckad om jag inte har presterat något när jag gr och lägger mig. Prestationen ska vara något som andra uppskattar och tycker är värdefullt. Inte jag själv alltså. Jag fyller snart 60 år och har fortfarande inte självförtroende nog att vid läggdags klappa mig själv på axeln och säga: "Fy tusan vad bra du har varit på att lata dig hela dagen! Du har inte gjort något annat än bara varit!" Den där Lutherska uppfostran man fick var inte enbart av godo. Eller ta frasen: "Solen skiner! UT och lek!" även om man var mitt i världens bästa inomhuslek. Eller, som jag oftast var, försjunken i någon bok. Det är lustigt hur vissa saker biter sig fast hos en även om man vet att man egentligen skulle må så mycket bättre om man kunde kasta av sig den bördan. Alltför många gånger har jag fått rådet, i all välmening, att projicera hur jag lägger ner negativa bördor och känslor i en påse och eldar upp dem (eller liknande aforismer). Tyvärr fungerar detta inte på mig. Och jag tror jag har kommit på varför... Jag har tappat min instinkt för motivation och självsuggestion. Antagligen ligger den innanför samma ointagliga port som inspirationen. Känner jag hopplöshet? Saknar jag hopp om att komma vidare? Nope! Det sporrar mig att utmanas av att jag tappat vissa komponenter att leva det, på ytan, perfekta livet som motiveras av att andra äter enligt fantastiska dieter, tränar sig till drömkroppar, reser till magiska drömmål och inreder sina hem enligt konstens alla regler med hjälp av återbruk och auktionsfynd. Jag har helt enkelt återtagit den perfekta rollen: Kärring Motvalls. Finns det något bättre än att gå sin egen väg, bana sin egen stig och/eller leva som man själv vill?! Eller hur! Men...jag vet...inte ens en sådan är jag. Jag är så där mesigt Kärring Medvalls, för det är ju så man ska vara om man vill passa in i normen.
Strunt samma. Nu är det semester och jag behöver egentligen inte passa in någonstans. Måndagen tillbringades på utflykt. Mitt sedvanliga ressällskap J och undertecknad, använde våra sommarkort för en resa norröver. Kristianstad har tidigare somrar varit ett trevligt resmål på sommaren, men vet ni vad? Åk inte dit om ni vill shoppa, flanera och äta lunch. Vi blev så besvikna på det bristande utbudet. Det var sorgligt att se hur mycket som har stängts under pandemin. Redan efter ett par timmar styrde vi kosan hemåt igen och hamnade där slevarna brukar vara - på Stortorget. En väninna dök upp efter att hon jobbat sin första dag efter semestern och vi käkade middag tillsammans och tog ett par glas vin. Det blev med andra ord en bra första semesterdag ändå.
Att ha semester är nästan alltid förenat med yttre, och därmed inre, krav på att vissa saker ska göras och vissa saker måste man känna, som sand mellan tårna och grilldoft i näsan - inte nödvändigtvis samtidigt. Jag har en kortare semesterresa bokad till Göteborg och min sista semestervecka bär det av till Palma de Mallorca. I övrigt är det dagar att fylla med det som känns för när man vaknar. Denna dag har jag planerat att jag ska ligga i trädgården och läsa. Självklart måste jag göra något annat också så just nu körs tvättmaskinen och jag ska strax ut och klippa gräsmattan. Jag visar osedvanlig hänsyn till mina grannar och tänker att det är ganska lagom att dra igång vid 10- snåret. Känner jag mig själv rätt så kommer det säkert att bli ogräsrensning, skogsröjning och fönsterputsning också innan det blir Brasse och jag. Hoppas att jag lyckas väcka min inre Rebell, så jag kan njuta nästan en hel dag i lättja.
På tal om böcker så ska ni få ett lästips: "Dit du går, följer jag" av Lina Nordquist. Jag lyfter på hatten och säger: WOW! Detta är hennes debutbok. En makalös roman om liv och död, familjehemligheter, fattigdom, underkastelse och människans förmåga att uthärda. Det är makalösa naturskildringar, ett säreget språk och en fantastisk skidring av livet sett ur två kvinnors betraktelser i olika tidsepoker. LÄS!
Nu är det dags att ge sig ut på jakt efter min inre Rebell...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar