Att stå vid ett vägskäl

Första veckan av sommarledigheten pågår för fullt. Efter en underbar Medelhavsvarm helg på stranden (temperaturen i vattnet var dock vinterskånskt - HU! - men jag doppade mig. Tänk vilka dumheter man utsätter sig för när man egentligen inte måste...), så har vi nu återgått till mer normalt sommarväder. Temperaturer runt 20 grader på dagarna, vilket gör att man faktiskt orkar ta tag i lite av surdegarna som har hopat sig det sista halvåret. Just nu pausar jag efter att ha städat ovanvåningen efter min omflyttning av möbler. Eftersom bloggen är en av surdegarna - dock positiv - som jag har fått sätta på sparlåga kändes det utmärkt att sätta sig framför datorn och ta igen sig. Mörka moln hopar sig ovanför mitt takfönster, så det blir nog regn. Då får staketmålning och trädgårdsarbete vänta ytterligare någon dag. Känslan att faktiskt kunna göra saker åt sig själv är nästan överväldigande! Huset som vi har hållit på att slita med ligger ute till försäljning och annonsen har haft nästan 8 500 intressenter på de två veckor den legat ute. Visningar och omvisningar under hela denna veckan, men det är så skönt att ha lagt detta i någon annans händer!

Nästa stora projekt som är på gång är att se hur mitt hus kan byggas om. Jag har en ganska klar bild om hur jag vill ha det, men nu handlar det ju om att kompromissa. Något jag har sluppit i tio år... Någonstans måste man väl bestämma sig för om man ska ta ett förhållande till nästa steg - i vårt fall samboskap. Jag måste ta ett ordentligt tag i den där oron som gnager så fort jag känner att min frihet och självständighet riskerar att strypas. Det är ju jag som tillåter att den stryps! Ibland tror jag att jag lider av någon form av posttraumatisk stress, eftersom jag är så jäkla rädd för att bli bunden vid en annan människa. Antagligen handlar det om rädslan för att bli lämnad. Erfarenhet av förluster har jag så det räcker och blir över, men separationsångesten bär jag med mig sedan jag var liten. Man kan säga att den är en del av min personlighet. Lika irriterande som Jante, Ågren och Luther som har tendens att dyka upp när de behövs som minst... Men jag har bestämt mig för att det får bära eller brista! Fungerar det inte att bygga om så som vi planerar får vi se oss om efter ett annat gemensamt hus. jag menar...hallå!...är man vinterbadare så är fritt fall in i ett samboskap ingenting! Just sayin´...
Kan dock erkänna att det krävs mod att välja tvåsamhet när man, som jag, är van att äga sin ensamhet.

Det har blåst infernaliskt de senaste dagarna. Denna sommaren är det kanske inte värmen vi får från Medelhavet, utan Mistralen?  Hur som helst så sägs det ständiga blåsandet kunna framkalla allehanda psykiska problem. Statistiken över sommarens sjukskrivningar kan kanske bekräfta detta eller också är det bara en skröna att vinden sätter sig på psyket.

 För egen del ser jag min chans att äntligen kunna grotta ner mig i böcker. Jag har nyligen avslutat Alex Schulmans böcker: Skynda att älska, Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött, Glöm mig och Bränn alla mina brev. Jag blev faktiskt djupt berörd och har helt fått revidera min uppfattning om honom - stilsäker, utlämnande och med ett driv i berättelserna för att vi som läsare ska förstå, men jag tror allra mest han själv. Kan rekommendera allihop, men ett tips är att ha nära till näsdukarna. Själv grät jag floder vissa delar...
Just nu läser jag del två av Louise Boije af Gennäs Motståndstriologin. Sträckläste första delen igår och började på den andra under kvällen. Ser en hel del fördelar med väderläget! Fast det är ju inte riktigt tillåtet i Sverige att gilla när sommaren är som nu... Å andra sidan är det där med att följa strömmen och vara som alla andra inte riktigt min lilla melodislinga. Passar inte min personlighet så står det dig fritt att ogilla mig. Det lilla roliga med sociala medier är hur enkelt det är att se snokaren som tror att de är osynliga bara för att man råkar vara vän med dem. Dölj inte inlägg för mig och visa för MINA vänner! En liten, mindre begåvad, detalj att tänka på. Naturligtvis sagt i all välmening!

Denna första vecka ägnas således åt inre resa med hjälp av böckernas värld. Och ett och annat måste. Nästa vecka trappar jag upp aktiviteterna med lunchdejt på måndag med min äldsta lillasyster, som jag inte har träffat på ganska många år. Roligt och lite nervöst, men om båda bjuder till (vi är faktiskt vuxna...) så kan det säkert bli riktigt trevligt. Ett och annat från Sommarscenerna runt mig ska också besökas. En semester utan en massa inplanerade aktiviteter är faktiskt riktigt skön. Jag skrotar runt i mitt eget lilla paradis och tar dagen ungefär som den kommer. Nu pockar till exempel Dusty Dammsugare på uppmärksamhet. Prokastrinera påbörjad städning - nä! Där går gränsen!

Följer den valda vägen! Framåt!!