torsdag 24 januari 2013

Frufridagen

Idag lär det vara Frufridagen - den dagen på året då hemmafruarna fick ledigt från hushållsarbetet. och vad skulle dessa stackars hemmafruar hitta på en ledig dag i januari?! Detta måste vara ett manligt påfund... Själv är jag ju inte direkt hemmafru; även om det faktiskt är en lockande tanke, och det är väl därför det där frufria liksom går en spårlöst förbi - varje år...


På många sätt hade vi kanske behövt den där fridagen, en stressfri dag att bara vara. Jag läste en artikel om att vi i våra upptagna och tidsplanerade liv till och med blir stressade av gymbesök! Är inte det märkligt?
Själv har jag har valt att gymma för att det hjälper mig att varva ner och för att den fysiska ansträngningen förhoppningsvis har en positiv inverkan på mitt blodtryck som har en tendens att vara något för högt. De flesta tycks dock motionera för att gå ner i vikt eller för att få en kropp som de idealiserade, "photoshoppade" kroppstyper vi matas av i media. Att inte vilja, orka, prioritera eller vad som nu är bakomliggande faktorer att inte vilja motionera eller inte motionera lika mycket som alla andra man delar personalrummet med, ger alltså folk dåligt samvete och skapar stress! Jag tror att allt detta pratande om hur mycket och hur tuffa pass man utför dagligen många gånger är lika fejkade om många Facebookstatus. Vi är så otroligt måna om att visa upp den perfekta fasaden och däri ingår ett innehållsrikt liv med snudd på elitträning, noggrann kosthållning och full koll på kalorierna.


Jag har mycket lätt för att inta soffläge och får många gånger tvinga iväg mig till gymmet. Incitament 1: det kostar mycket pengar om man inte utnyttjar sitt årskort och incitament 2: jag sover bättre och blir mer avslappnad och avstressad. MEN det tar en massa tid i anspråk! Mitt hem är inte längre så välstädat, bokhyllorna bågnar av böcker som ska läsas och det dåliga samvetet över alla oringda samtal bara blir större och större. För att få dygnets tidsbalanskonto att gå ihop krävs nog kortare arbetstid eller att man har en "fru" som tar hand om marktjänsten. Tillhör man, som jag, den delen av befolkningen som är ensam om försörjningsbördan är det bara att bita ihop och försöka få tiden att räcka till för både måsten och lustar.



Trots allt är det ju bättre med lite skit i hörnen än ett rent helvete :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar