Hur personlig vågar man vara i en blogg som mestadels läses av vänner (och en och annan ovän har jag förstått...)? Mitt privata liv är ganska väl skyddat, men ibland pockar det på att dela med sig även av de personliga OCH privata händelserna som faktiskt är en del av det som kallas livet. Just idag känner jag ett behov av att skriva av mig; blotta mitt innersta och säkert kommer någon mindre välvilligt inställd person att gotta sig, men det bjuder jag på. Jag känner mig så otroligt givmild och generös just i kväll. Kan det vara en Obama-effekt?!?
Ni som läst mina tidigare inlägg kanske minns att jag lämnade över bollen till en anfallsspelare, bildligt talat alltså, jag sysslar inte med boll- eller lagsporter!
Nu har jag fått veta att luften gått ur bollen, någon inspark kommer aldrig att ske och att det råder mer än måltorka...Ja, ni fattar va?!
Jag har dumpats! Om man nu kan dumpas innan man har inlett något? I alla fall har jag blivit ratad och sitter nu här i skärvorna av mitt krossade hjärta och sargade självkänsla. Det är inte roligt kan jag meddela. Jag har inte i min vildaste fantasi kunnat minnas att det var så här det kändes (konstig mening, men jag saknar korrekturläsare). Himla tur att kropp och själ har förmåga att glömma! Glömskan borde väl med ålderns rätt komma fortare nu än när man var i tonåren? Jag har, min ödmjuka hållning trogen, talat om för personen i fråga att detta är hans livs största misstag och att den största förlusten är det han som gör. Han vet det, det är jag övertygad om, men jag tror att han tillhör den kategorin män som har svårt att hålla sig till en kvinna och inte fixar ett förhållande. Eftersom jag är monogam, lätt svartsjuk och inte tycker om att dela så är jag tacksam att jag fått veta detta innan det blivit för allvarligt.
I ren desperation övervägde jag ett kort ögonblick att gå i kloster för att slippa alla problem med män och vidhängande kärleksbekymmer. Som tur är har jag vänner med insikt! En av dem påminde om att nattvardsvin sällan är drickbart och då sprack klosterdrömmen direkt. Snabbare än kärleken till och med! Numera kör jag ju en strikt 5:2-diet. Fem dagar med vin - två dagar utan. Fungerar även med fem glas vin - två glas vatten. På jobbet har jag försökt införa fem dagars helg - två dagars arbete, men chefen hävdar att vi redan kör 5:2 - hur tänkte han där liksom?!? Alla fattar ju att det inte fungerar med en 5:2-diet om man måste dricka odrickbart vin - ergo kloster går bort! Även om jag tror att jag hade varit snygg i nunnedräkt. För att inte tala om nunnkini!
Det är bara att gilla läget och inse att jag får fortsätta vänta på den runt världen irrande Pierce Brosnan. Han är snygg, mörk, lång(?) och rik - uppfyller således alla kriterier på den perfekta mannen! Synd att han har så dåligt lokalsinne...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar