90 år - wild and crazy!

I dag, den 16 september (enligt en facebookvän är det hundra dagar till julafton just i dag), anlände hösten! Det regnade och blåste och när jag steg upp vid femsnåret var det mörkt som i en kolkällare. När det var dags att lämna jobbet sken solen och det kändes för varmt med jacka och jeans. Tala om att man har stora problem med väderleken! Inte nog med att man aldrig hittar något att ta på sig i sina hyfsat välfyllda garderober. Det man inte hittar ska dessutom vara kompatibelt med årstidernas snabba växlingar: höst på morgonen och sommar på eftermiddagen. Och så sägs det att man saknar bekymmer bara för att man bor i ett i-land!

Jag har varit på medarbetarsamtal för första gången i mitt liv. Inte min starkaste sida att sitta och prata om mig själv och mina framtidsplaner, men jag tror det gick bra. Vi blev inte osams i alla fall och det ser jag som en vinst ;-)
Under samtalet, som mellan de svåra frågorna, halkade in på väsentligheter som privatliv, champagne och annat livets goda, så påmindes jag plötsligt om BOKEN! Ja, inte mitt romanprojekt som fortfarande mest finns i huvudet även om jag faktiskt har skrivit en ganska snitsig ingress. Jo, jag får säga så själv eftersom det bara är jag som har läst den! BOKEN är mina anteckningar inför ålderdomen. Ni vet allt det där man tänker att man ska göra när man blir tillräckligt gammal för att ha tappat alla hämningar och skamkänslor. Risken är ju att man glömt bort alla fantastiska upptåg när man väl sitter där på hemmet och fingrar på knapparna på koftan... Det är då BOKEN kommer väl till pass.
Jag har till exempel tänkt att jag alltid ska handla (om man nu fortfarande gör det 2052) under lunchtid och ta upp väldigt mycket av kassörskans tid. Vem vet? Kanske det är den enda mänskliga kontakten jag har den dagen!
Min rullator ska vara både trimmad och stylad och kanske man kan tänka sig att vässa till kanterna lite så att de riktigt "greppar" om man skulle "råka" köra över någons hälsenor. Sådant kan faktiskt hända!


Jag har tänkt mig att sitta och dricka/pimpla stora mängder och snuskigt dyr champagne eller rödvin i en bar och nypa männen i rumpan samt komma med ekivoka förslag till bartendern och servitörerna. En äkta femme fatale lägger aldrig av!
Prova kokain...ett beroende vid nittioårsålder känns liksom okej på något sätt. Kruxet här kan ju vara att få tag i själva drogen, men det finns väl ungdomar som kan köpa ut åt en?
Kanske göra en svensk klassiker? Ingen med sinnet i behåll kan väl ställa några krav på att en nittioåring deltar fullt ut i tävlingarna?!? Det kan ju bli hur farligt som helst!
Hoppa fallskärm! Jag skulle gärna göra det nu om jag bara hade vågat. Vid nittio års ålder är det inte alls säkert att jag är medveten om vilka risker jag utsätter mig för. Dessutom, med tanke på den samhällsutveckling vi har, så är det väl en överhängande risk att man får hoppa fallskärm utan fallskärm...vare sig man vill eller inte...

Detta är vad jag har kommit på hittills, men än är det långt til 2052 så listan kan nog komma att utökas.

Fram tills jag blivit mitt framtida jag så får jag väl fortsätta med mitt småborgerliga, halvtrista, drömlösa liv. För att orka med ännu en arbetsdag är det nog säkrats att avsluta och lägga huvudet på kudden och försöka få lite skönhetssömn. Undrar om sömn motverkar rynkor och skrynkligheter? För tillfället genomlider jag mina arbetsdagar med att kallas Russinface. Namnet myntat av en snart fyrtioåring som troligen är i stort behov av glasögon ;-)