Kvalitetssäkrad fika?

Kvällens Vetenskapens värld handlade bland annat om nätdejting och de "vetenskapliga" matchningar som erbjuds på en del av nätdejtingsidorna. Vill man verkligen kvalitetssäkra en person som man ska ta en kopp kaffe med?!? Jag vet inte...för mig känns det mest konstigt. Tydligen har 25% av dagens par träffats via nätet. Vart tog alla naturliga mötesplatser vägen? Är vi verkligen så asocialiserade numera så vi har glömt bort flirtandets konst och att våga mötas på riktigt, utan att först ha "lärt känna" varandra via mail och eventuellt telefonsamtal? Jag känner många som träffat sina soul mates på nätet, så jag är absolut inte ute efter att döma eller fördöma! Vill bara förstå detta, för mig, märkliga fenomen. Vad skriver man till exempel i sin annons? Redan där kommer mitt intresse av sig...

"Jag har ett hyfsat snyggt fordral med välmöblerat hjärnkontor. Söker lång, mörk, snygg, manlig och stabil man (rikedom inget hinder) i sina bästa år. Barn (ålder minst övre tonåren) är ett krav. OBS jag är inte intresserad av att skaffa något kärleksbarn - de har jag redan.
Intresserad av god mat, gott vin, sport- och idrottsintresserad, stolt kulturtant. Ekonomiskt oberoende (låter alltid betryggande), gillar att resa, mer asfaltsbarn än skogsmulle."

Ni inser det orimliga med mig på nätet, va?!? Jag kan inte skriva ihop en vettig och säljande text om mig själv!! Nä, jag jobbar vidare med mitt femme fatale- koncept. Dagen kan man kanske mer sammanfatta som fatale än femme, men det är ju bara måndag och första dagen i mitt nya liv! I morgon ska det visst regna och det känns inte som ett bra utgångsläge för femme fatale-ismutövande, men jag ska definitivt jobba på det!