Grannirritation!

Jag säger det direkt: våra grannar diagonalt är en social sanitär olägenhet! När de är ute i trädgården går de flesta av oss andra in. Deras ljudnivå är förfärlig, deras dialekt outhärdlig och dessutom kan de inte säga en mening utan minst en svordom. Förstår inte hur två människor (deras barn har flyttat hemifrån och har numera egna barn) kan vara så otroligt bittra och ständigt missbelåtna! Just denna eftermiddag har två av barnen med familjer varit hemma och trädgården känns som ett minerat område. Det är bara tillsägelser till barnen: "Gå inte där!", "Akta faffas/måfförs blommor!", "ANÄ, gå ente in nu igen!", "Sitt still!", "Sitt ente där!" - ja ni förstår nog vad jag menar. Som respektive hade jag totalvägrat gå dit och definitivt inte utsatt mina barn för det! För någon sommar sedan fick ett av barnbarnen en vattenpistol och på fullt allvar kunde de inte förstå att all hans glädje, (han verkade vara runt tre år) försvann i takt med deras tjat om att han inte fick spruta mot sina fötter, eller på blommorna, eller på sin syster, eller på stenarna... Varför köpa en vattenpistol om den inte får användas?
När vi skulle flytta till ett villaområde hade jag stora farhågor och enorma fördomar. Dessa grannar uppfyller fortfarande allt med råge! Vi tog ut en liten upplåsbar pool till äldste sonen för att han skulle få bada - de plockar fram en stor otymplig historia som det tar evigheter att fylla och tvingar sedan sina tre ungar; då i nedre tonåren, den yngste kanske 9 år, att bada.
Vi skulle grilla och tar fram får lilla campinggrill - han drar fram sin klotgrill och ställer mitt på gräsmattan.
Vi klipper gräset med en liten handjagare - han tar fram en motorgräsklippare.
Vi inser att den fjantiga gräsklipparen vi har inte klippte, så min man åkte ut och lånade sina föräldrars sprillans nya Flymo - det stressade honom, så i vanmakt slet han fram en jordfräsare med (tror jag) en tvåtaktsmotor, som han bara brummade lite med för att vi skulle förstå att han var värstingen i grannskapet.
Frågan är om det mest pinsamma ändå inte var när vi var nyinflyttade och hälsade på dem över häcken - en häck som numera är både hög och ogenomtränglig - och de presenterade sig som lärare och chef på Verdexa... Hon jobbade visserligen på skola, men som timanställt köksbiträde och han var någon lagerkille på Verdexa. Pinsamt är bara förnamnet. Jag har slutat hälsa på dem efter att de gick in till en av grannarna när deras adoptivson var ensam hemma en helg och talade om för honom att han "kunde ta närmsta bananbåt hem till de jävla aporna där han hörde hemma". Har en och annan idé om vart jag skulle kunna tänka mig att skicka dem...
I eftermiddags hörde jag följande konversation mellan dem:

Dotter, ca 30 år: "Så mycket vinbär!"
Svärson: "Vinbär?"
Dotter: "Ja, de röda bären är väl vinbär?!"
Svärson: "Det är väl lingon???"
Granngubben: "Nä, lingon växer på små buskar i skogen!"

RIDÅ!