Nu rullar vemodet in!

De sista dagarna har varit fyllda av sublima höstaningar. Doft av rök från fälten där bönderna bränner av stubbåkern, rönnbärsklasarna (för övrigt är det väldigt mycket rönnbär i år och vi vet ju alla vad det innebär!) rodnar i snabb takt, flyttfåglarna har börjat pröva på flytten söderöver, flugorna börjar bli sensommartrötta och getingarna ettriga och påflugna. I butikerna får flipflops och ljusa skira sommarkläder ge plats åt höstens skor och kläder. Jag är en höstmänniska som tycker det är skönt att kura inne medan stormarna rister och regnet smattrar mot taket. Höstkoma är en behaglig sinnestämning som skapar ro i själen! Och, handen på hjärtat, visst är höstkläderna snyggare?! Men - är det inte lite väl tidigt? Hösten kan väl vänta tills mitten av oktober åtminstone?!
Vemodet börjar sakta rulla in - inte för höstens ankomst, utan för semesterns slut. I år väldigt plötsligt och ovälkommet. Jag känner att jag inte är färdigsemestrad! Kanske har det med sommarvädret att göra eller med att mina storslagna planer för årets sommarledighet återigen rann ut i tomma intet. Normalt tycker jag det är skönt att komma in i fasta rutiner och gillar nystarten på hösten - alla goda föresatser om att ett nytt oupptäckt halvår ligger framför en; att återse kolleger och se fram emot julplanering och höstens många födelsedagar. I år känns det bara tomt...och innehållslöst...som en svart sopsäck som jag inte ens vet vad jag ska stoppa i den. Kanske ett tecken på att söka sig vidare? Ge arbetsmarknaden en chans?