Tid är ett fascinerande begrepp! Hur många gånger, dagligen(!) hör man inte fraser där ordet tid ingår; "Jag har inte tid", "När jag får tid", "Om jag hade mer tid" och liknande. Tid är något vi alla har lika mycket av: tjugofyra timmar per dygn! Det som skiljer oss åt är hur vi väljer att disponera vår tid. Jag är tyvärr en sådan, numera, som gärna skyller på tidsbrist även om jag är medveten om det ihåliga argumentet... Oftast infaller det i situationer där jag känner mig trängd eller när jag inte vill göra något, men tycker det känns oartigt eller oförskämt att säga som det verkligen är: Jag vill inte! Jag har inte tid låter bättre - som om man var en av dem med fulltecknad almanacka; en sådan som räknas!
Förr inte alls så länge sedan tillhörde jag dem som hade en väldigt späckad fritid: massor av ideellt styrelsearbete och ledamot i skolkonferenserna i båda sönernas klasser. Dessutom ägnade jag tid åt att sköta min kropp: asketisk motion i form av strikta, schematiska joggningspass och "vilodagarna" handlade om raska promenader; oklanderliga barn, fläckfritt hem och inga halvfabrikat tilläts passera min ytterdörr! Sedan gick jag in i den berömda väggen bakom tapeten. Med facit i hand kan jag inte svara på om jag var lyckligare med en spännande agenda, men jag vet att jag var mer effektiv. I dag, när varje vecka i min kalender känns som ett oskrivet blad, så får jag väldigt lite gjort. Det ostrukturerade livet ineffektiviserar mig och inte ens mina bästisar Luther och Ågren tycks kunna ge en hjälpande hand. Vissa stunder tycker jag det är skönt att inte känna kravet att alltid behöva vara på språng, men oftast är det deprimerande att vakna upp till ännu en dag identisk med gårdagen.
På måndag är det första arbetsdagen efter semestern - DÅ! Då ska jag ta tag i mitt liv och bli en lika spännande och intressant person som alla ni med kalendrar där det ständigt sovras mellan erbjudandena och där prioriteringar måste göras. På måndag ska mitt nya spännande liv starta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar