Wow vad jag är snygg! Och duger precis som jag är!

Precis när vårkänslorna började spritta i kroppen slog han till, den där kung Bore. Snön vräkte ner (med skånska mått mätt var det ett relativt lugnt snöfall) och nu har det legat ett vitt täcke över de skånska åkrarna. och visst är det vackert. Men ändå något onödigt när man har börjat drömma om snödroppar, vintergäck och solstunder mot en uppvärmd södervägg. Just nu strålar det en härlig vårsol från en blå himmel och det känns som det är lite dagsmeja. Härligt!

Nu närmar sig ännu en sådan där amerikansk fjanthelg. Alla Hjärtans dag. Varför behövs det en speciell dag för att visa kärlek?! Borde man inte göra det varje dag? Eller minns jag så fel...det är ju ändå ganska många år som jag har levt relationsfritt singelliv i sus och dus... Personligen tycker jag att det är en riktigt larvig tradition som bara är ytterligare en kommersiell bluff. Notera att detta har jag alltid tyckt, så det är inte någon bitter singelstatus, vilket säkert någon läsare kan få för sig.

En effekt av dessa dagar som jag har svårt att ta till mig och associera till är att det sätter i gång tankeverksamheten. För tillfället funderar jag mycket över vad som är ett perfekt liv. Det tycks vara det som alla eftersträvar. Ett perfekt liv. Är det bara jag som tycker det känns både trist och allt för standardiserat? Ta till exempel de sociala medier som står till buds: inredningsbloggar och instagramkonton gällande inredningstips ser nästan identiska ut: sterilt, vitt, grått och svart gärna med en liiten twist av vintage (man vill ju vara unik...); gravida visar upp sina graviditetsmagar med rosa eller babyblå filter och tror att de är helt unika i sina filtrerade uppdateringar (gäsp!) och när barnet är fött så ska det läggas ut arrangerade bilder i parti och minut - bilder som läggs ut med filter för att allting ska se så där härligt naturligt och ickearrangerat ut (gäsp!). Stackars barn som inte kommer att ha en aning om hur det egentligen såg ut. Du duger bara genom filter.
Just det där att duga genom filter tror jag kommer att bli en belastning för dem som vuxen. Jag ser min egen skeva uppfattning om mitt utseende. Hela mitt liv har jag gått runt och tänkt på mig som ful. Ful var det epitet jag fick i grundskolan och det har följt med mig genom åren. Naturligtvis har det väl funnits någon enstaka kille som sett genom det fula yttre och fokuserat på min enorma charm, klokskap och ödmjuka vänlighet ;-), men kontentan av mitt utseende har handlat om att jag är ful. Tills för ett par år sedan när jag genom upprepade mantran framför spegeln faktiskt insåg en sak. Jag är snygg! Ibland till och med riktigt supersnygg - till och med utan filter! Det hörni! Det är en livsresa och något jag önskar att jag hade vetat när jag var tonåring.
"En dag kommer den fula ankungen, som du tror att du är, att stiga ur askan likt fågel Fenix och se ut som en fantastiskt svan och du kommer att duga precis som du är!"
Varför är det en skam att vara ful? Vem bestämmer vad som är fult? Den bångstyrige mannen i mitt liv (han som fortfarande inte begriper sitt eget bästa...) talade om för mig att jag är för snygg för att jämföra mig med dem som är fulare än jag. Intressant iakttagelse - först blev jag självklart irriterad (annars hade det liksom inte varit jag) - som faktiskt har hjälpt mig i min process att "stå här och vara nöjd och snygg och duga precis som jag är".
En perfekt kropp (statusuppdateringar så fort man motionerar är ett måste) och ett snyggt ansikte (filter om man måste) sidan om en partner som är lika perfekt. Ett materiellt liv med intressanta spännande resmål - så klart unika(!) till Thailand, Vietnam eller någon annan "vit" fläck på kartan. En sandstrand är en sandstrand en pool är en pool - ser man inte mer på sina FANTASTISKA UNIKA RESMÅL så blir åtminstone inte jag imponerad. Om någon nu undrar...
Är ett perfekt liv mätbart i ekonomiska termer? Självklart inte! Jag har vänner som inte har råd att skilja sig från sin ekonomiskt starkare man för att de inte kan upprätthålla sin status efter en skilsmässa. I stället stannar man kvar i ett dåligt förhållande, att visa att man misslyckats med sitt perfekta liv är så förödmjukande att man hellre säljer sin själ. Jag skulle vilja kalla det prostitution - en prostitution rakt in i lyxfällan. Inte den på TV, utan den materiella konstruerade lyxfälla som dagens perfekta liv tycks innehålla. Den filtrerade fasad som visas upp på sociala medier. Den vi vill vara i brist på självförtroende och rädsla för vad andra ska tycka. Rädslan att visa oss nakna och avskalade i en perfekt värld.

Själv ska jag ta mitt snygga ansikte och mitt välmodulerade fodral och förbereda för en stunds umgänge med mina hjärtan, som jag bär med mig alla dagar - inte bara den 14 februari. Ha en fortsatt skön söndag och glöm inte bort att ta en stund framför spegeln, titta dig djupt in i ögonen och konstatera: "WOW! Här står jag och duger i all min snygghet!"