Jag har varit ledig fyra dagar och av allt det jag planerat att göra blev i princip intet. I stället har jag avverkat böcker!
Äntligen tog jag mod till mig och läste Jonas Gardells: Torka aldrig tårar utan handskar. Del 2 Sjukdomen. Mod behövdes. Jag köpte boken direkt när den släpptes, men orkade inte ge mig in i världen. Den första delen grep tag i mitt innersta och i kombination med den fantastiska TV-serien behövde jag få distans och andrum för att hämta mig. Vilken fantastisk författare han är! Jag läste boken på några timmar med tårar rinnande och vilt bankande hjärta. Bankande av ilska för det inskränkta, onda samhället och vårdapparaten, men även bankande av skam; för att ha varit en av dem som stod sidan om och iakttog, en av dem som kände att " de får skylla sig själva" och en av dem som i begynnelsen verkligen inte förstod hur det var att tillhöra homokulturen under denna förfärliga period. ALLA borde läsa detta manifest! Det är i allra högsta grad ett aktuellt, brännande ämne och om inget annat måste vi se till att det inte händer igen. Att vi inte står sidan om och fördömer och pekar finger. Jag ser med bävan fram emot den tredje och sista delen...
Förutom Gardell, så har jag avverkat några deckare. En debutant, som vunnit någon form av Deckardebutantpris, men varför förstår jag inte. Jag var inte särskilt imponerad. Imponerad är jag däremot av Jonas Moström, vars sjunde bok Stryparen har kommit i pocket. Väldigt läsvärd deckarförfattare. I min högst personliga rangordning ligger han, och Håkan Östlundh (!) högt upp! Camilla Läckberg släng dig i väggen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar