Jag gillar pratprogram. Program där gästerna får vara huvudpersoner och tala till punkt. Program utan en massa skrikande och flåsande hittepåtävlingar. Program där samtalen står i fokus. Det finns programledare som lyckas riktigt bra med det konceptet. Programledare som inte själv behöver vara huvudperson och tala hela tiden. Jag tycker Fredrik Skavlan och Anne Lundberg är två utmärkta exempel! I kväll tittade jag på Sommarkväll. Ett program jag höll på att missa eftersom jag var helt övertygad om att det var söndag och således tittat på söndaagens TV-tablå... Nu vet jag dessbättre att det inte är någonting att titta på i morgon, utan har tid på mig att fundera på vilken film jag ska titta på. Eller kanske börja om med Sopranos...? Men nu var det pratprogram det handlade om!
I Sommarkväll blev jag berörd av carmelitnunnan som valde att lämna klosterlivet efter trettio år. Hon ansåg sig ha uppnått det hon sökte när hon avlade sina klosterlöften och är i dag gift med en dansk med, som hon uttryckte det: "en massa barn". Nöjd och lycklig över att ha gjort kanske den modigaste resan av dem alla. Den som går inåt i vår själ bortom vårt medvetande. Något jag tror vi alla söker, ett meditativt tillstånd av frid och inre harmoni. Dessutom medverkade en av mina favoriter: Håkan Nesser. Jag blev så glad över att han karakteriserade sig som en "analog person" för det är jag också. Känslan av att föra pennan över en tom sida och forma ord och meningar är så mycket mer än att skriva på ett tangentbord. Det är ett genuint hantverk och alla mina akademiska uppsatser (och de är många) har först skrivits för hand. Och, precis som Håkan Nesser, alltid bara på en högersida för att texten inte ska synas igenom och förstöra känslan och harmonin i flödet. Ergo är också jag en analog person! Tror mina söner håller med; jag är definitivt för lat för mycket av den digitala världen. Efter ett strömavbrott till exempel, så kan klockdisplayen på mikron stå och blinka i veckor, tills någon av dem förbarmar sig. Kan inte tänka mig att det är så svårt att ställa in den - jag menar man kan inte behöva examen i kärnfysik precis - men jag är sååå ointresserad!
Ett annat forum för samtal är ju radion. Det är ju en mediaform som definitivt bygger på ord och musik, men även här tenderar det att vara så överdrivet käckt och uppstyltat. Så glad man då blir av Sommar i P1! Jonas Gardell som var premiärtalaren gjorde ett jättebra program. En mix av humor och djupaste allvar och inflikat med bra musikval. Han växer verkligen för varje gång man hör honom tala.
Nu ska jag fortsätta med Min kamp. Är bara på del 2, eftersom jag inte orkat ta tag i den tidigare. Väldigt många har sagt att den är trist och tråkig, men det kan jag inte hålla med om. Jag har läst cirka en tredjedel av boken i dag och är fortsatt fascinerad av hans självutlämnande stil. Får väl bli en Adlibrisbeställning på de övriga delarna att plöja genom när höstrusket kommer. Om väldigt, väldigt lång tid....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar