Tid

Tiden. Detta abstrakta tillstånd som bara pågår, no matter what. Stoppa tiden! Jo, nog finns det perioder i livet när man önskar att man kunde göra just det. Inte bara för att hinna med alla måsten, utan även för att hinna "nua". Detta underbara ord som en god vän till mig myntade för ett, kanske två, år sedan. Jag är superdålig på att "nua" - alltid på väg någon annanstans i tankarna. Som om framtiden inte skulle finnas om jag inte var före den! Nu, när jag cyklar till jobbet och har bestämt mig för att det får ta den tid det tar att cykla den dryga milen varje tidig morgon, så känns det faktiskt som om jag hinner landa. Landa i att det är en ny dag, känna (bokstavligen) väder och vind och ladda energidepåerna inför arbetsdagen. Returresan hem ger möjlighet att varva ner från jobbet, men... Så klart det finns ett men när det handlar om mig! När jag är ungefär halvvägs hemma, så börjar hjärnan arbeta på högvarv igen: behöver jag handla, ska det tvättas, dansas med Bosse, finns det middagsmat, hur många ska äta, vad händer i morgon osv osv... Jag blir inte klok på hur jag ska bära mig åt för att vara "här och NU"?!?!
Om jag någon gång skulle lyckas vinna mycket pengar är det tid jag skulle investera i. Tid att försöka återskapa drömmar; jag har slutat drömma! Minns aldrig att jag drömt under natten eller kan svara på frågor om vad jag drömmer om ska hända i mitt liv. Förfärligt, tycker jag! Det är som om jag straffar mig själv på detta sättet. Du är inte värd något annat än det du har i dag. Låter helt sjukt, men man brukar ju sakna insikt i sin sjukdomsbild så detta är väl i så fall ett sundhetstecken. Jag vet ju i alla fall att det låter galet ;-).
De drömfria nätterna är väl en naturlig reaktion på att jag sover dåligt och inte slappnar av så mycket att jag kommer ner i djupsömn. Men det är så klart bara just nu! Ett just nu som varat i cirka fem år...