Cykeleufori

Om man har gjort något två gånger kan man väl kalla det en vana?!? Det känns så i alla fall. Min cykling till jobbet alltså. Förutsättningarna har varit perfekta för att starta en ny vana: slösande försommarsol, lagom temperatur att cykla i shorts och t-shirt (en tunn vindtät jacka på morgonen). Vinden har varit lite jobbig, men man får väl se det som en extra faktor för att dana konditionen. Jisses, vad man blir positiv av att cykla! Tävlingsmänniskan; den jag trodde att jag var i avsaknad av; hade problem med alla dessa strömlinjeformade hurtbullar som susar förbi i hög hastighet på 38-växlade cyklar i lättmetall. Cykelhjälm och cykelbyxor... Jag menar DET FINNS GRÄNSER! Kan dock efter två dagar göra ett visst erkännande av att det hade varit skönt med lite vadderade cykelbyxor alternativt något mjukt att lägga på sadeln på min treväxlade Skeppshultare. Lite seg i starten, men susar graciöst fram när farten har uppnåtts. Nåväl, i morse bestämde jag mig för att strunta i alla dessa "bråttom-människor". Och vilken härligt meditativ cykeltur jag fick! Den skånska slätten levererade verkligen! Solen väckte sakta världen och himlens blåa valv var strödd av små molntussar. Fälten vajade lojt i vinden och de snart överblommade rapsfälten är inte längre påträngande intensivt gula, utan har övergått i en mer blygsam ibland-gul färg.

Gladan ryttlade över sin del av världen och störtade plötsligt ner i ett fält. Om han fick något är dock dolt i dunkel... En hare satt strategiskt felplacerad i en paddock - eller kanske han hade en morgonträning i hinderhoppning? Öronen var på ständig vakt. Måste vara jobbigt att hela tiden koncentrera sig på att det döljer sig faror överallt. I en ganska tvär kurva finns en hage med får och vårlamm. Är man stressad måste en fårskock vara den ultimata avstressningen! De bara står eller ligger och tuggar. Studerar omgivningen med en outgrundlig blick och låter inte något störa ett trivialt "toabesök". På en rishög syntes plötsligt en röd kam! En stilig fasantupp skådade ut över sitt revir och vakade antagligen över fasanhönan, som säkert låg på ägg i sädesfältet sidan om. Kände i nacken när jag cyklade förbi honom, att han släpper inte en jäkel över bron, den inte!

Nog har jag blivit en pina för min omgivning, men jag känner mig sjukt nöjd med denna nya vana. Om man ska säga något negativt, så är det att jag inte orkar med så mycket mera när jag kommit hem. Min förhoppning om att åka och gymma i kväll grusades. Min kropp tackar mig nog för detta beslut. Den känns lite sliten...eller ovan vid cykling... Räknar kallt med att det kommer att vara betydligt behagligare nästa vecka. Blev ju en mjukstart eftersom jag bara arbetar tre dagar denna nationaldagsvecka. Finns det möjlighet att ta ut klämdagar tycker jag att man ska det! I kombination med utlovad sol och behagliga temperaturer kan det bara bli helt rätt!