Julen varar fram till påska...

Det är någonting med årstider. När det inte blir som man tänkt, som i dagnär man vaknar upp till snö en påskafton. Även om påsken ligger tidigt i år, så inte brukar det väl vara snö i alla fall?!? Vi i den södra landsänden brukar kunna frossa i vintergäck, snödroppar, krokus och narcisser i slutet av mars. Jo, jag har några skrämda vintergäck som står och hukar under björken och en larvig liten snödroppe visade sina klockor precis över snökanten i morse. Men det är inte så här det ska vara!! I förrgår drog vi ner inomhustemperaturen för då var det så varmt så att även de som inte befinner sig i tjejbrusets förlovade land, hade svettpärlor i pannan. Alltså huttrar vi idag. Men! Är temperaturen nerdragen så ska den så förbli! Det blir sommartid i natt så om inget annat hjälper får man väl försöka övertyga Kung Bore om att han är historia! Åtminstone på mina breddgrader...

När vi bodde i Qatar fanns inga årstider. Varje dag var den andra lik, vädermässigt i alla fall. Visst, från och till drog det fram en sandstorm så att man hade sysselsättning att bli av med all sand inomhus tills det var dags för nästa omgång, men för det mesta var det sol, sol och, som omväxling, sol. Jättetråkigt!! Men faktum är att efter denna långa och sega vinter så längtar jag efter en lång och tjatig period med sol och värme. Tänk att komma hem från jobbet och kunna gå ut och sätta sig i en solig del av trädgården med en kopp kaffe/te och en bok. Till och med att få dra igång med att göra trädgården någorlunda anständig och presentabel känns lockande. Vår trädgård är nog den minst perfekta i grannskapet, men det finns så mycket annat, betydligt roligare sysselsättningar, att göra än rensa ogräs. Prioritering för mig är att gå på känsla :) - kanske därför så lite blir gjort?!? Planer finns, men eftersom dessa planer innefattar viss muskelstyrka och uthållighet, som jag trots ständiga återbesök på gymmet inte lyckas tillskansa mig, så har jag visst behov av sönernas tillgänglighet och välvilja. När detta inte finns att tillgå får jag förlita mig på min egen envishet och enfaldiga tro på att jag nog inte kommer att ha så värst ont i musklerna om jag gräver upp hela gräsmattan för hand, sågar ner några träd och anlägger en ny kryddträdgård och stenläggning. Dum är jag inte!
På sätt och vis kanske det är en välsignelse och välgärning att vintern håller oss i ett järngrepp...