söndag 7 april 2013

Nyckfullhet - aprilbeskrivning

Jag har arbetat min första vecka på min nya arbetsplats och trivs alldeles utmärkt. Väldigt trivsam stämning bland personalen och jag känner mig verkligen varmt välkommen. Ljust och trevligt kontor mitt i city, men trots alla lockelser för en shopoholic som jag så har det varit en billig vecka. Ett ynka inköp på Panduro har det blivit - 30% på kanvasdukar kan man inte bara låta passera utan åtgärd! Nu är det bara att hitta orken att plocka fram akrylfärgen och börja måla...
Allt borde således vara toppen, men jag är så infernaliskt trött. Totalt dränerad på all energi och all lust att ta tag i saker och ting. Inte så att jag känner mig sjuk, utan antagligen är det så att all anspänning jag har levt under; omedvetet; under det sista året tar ut sin rätt nu när mina dagar har blivit mer lugna och harmoniska. Känslan är lite som den man kan få i början av semestern, när man nästan släpar sig upp ur sängen dagarna före semestern och somnar likt en zombie så fort man har möjlighet de första semesterdagarna (jag är medveten om att detta inte är semester för att ingen ska misstolka :)). Kroppen är en märklig inrättning!

Inte blir detta maniska utmattningstillstånd bättre av att det är vår. Eller jo, det är klart att livet i sig är enklare när ljuset har återvänt och det sker så mycket underverk i naturen; även om det tidvis känns osannolikt just denna vår, så lär ju alla lökväxter komma upp och björkarna visa sina små musöron så att pollenchocken sitter som en smäck. Någon dag alltså... Vad som är jobbigt är ju all spirande romantik och tvåsamhet, som tycks poppa upp överallt likt tussilagons framfart i dikena. Ingenting får en att känna sig så ensam (även om man trivs i ensamhet egentligen) som att se alla nyförälskade par. Livet är ju så mycket mer än tvåsamhet och att ha funnit kärleken en gång i livet är ju en ynnest som inte alla har fått uppleva. men ändå - ibland hade det varit trevligt att ha någon att hålla i handen. Får väl vänta tills det knackar på dörren...Nog med självömkan!
Försöker leva efter Hasse Alfredssons/Tage Danielssons mantra: "Livet är som en påse. Tomt och innehållslöst tills man fyller det med något". Just nu fylls mitt liv mest med tvätt och meningslöst hushållsarbete, men det ska det ändras på! Smyckeparty på tisdag, vin på torsdag, bio på lördag och däremellan träning. Dessutom är det ju dags att åka till USA med Ola-Conny och Morgan i morgonkväll och därefter börjar Hannibal med Mads Mikkelsen i huvudrollen. Life is going to be good! Det räcker ju med att titta på den här snyggingen!


 

Våren som kom av sig fortsätter sin nyckfulla spefullhet. Vaknade upp till fågelkvitter och blå himmel och nu är det snöblandat regn omväxlat med snöbyar. Tydligen måste det komma in ett lågtryck med regn för att rucka på detta kalla vädersystem vi sitter fast i sedan evigheter. Kvällen kommer att tillbringas med en stor kopp te med det passande namnet "Lyckliga stunder" och min senaste deckarfavorit: Håkan Östlundh. Jag ska starta på hans fjärde bok om kriminalpolisen Fredrik Boman på Gotland. Serien kan verkligen rekommenderas! Själv kör jag maratonläsning för att jag tycker det är så välskrivet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar