I Kackerlackans kölvatten

Vad jag tycker illa om inskränkta "små" oansenliga människor med låg självkänsla och dåligt självförtroende! Allra helst de som lyckats bli CHEF och låter sin brist på ledarskap ta sig uttryck i maktfullkomlighet och spridning av allehanda dynga. De finns överallt och är farliga både för sin omgivning och sig själva, för de tycks alla lida av vissa narcissistiska drag och för eller senare spricker deras spegel och kvar blir en hög av skärvor och sju år av olycka.

Kackerlackan som förföljer mig och tycks ha bestämt sig för att smutskasta mig inför de nya cheferna är just en sådan insmickrande vidrig typ, som saknar all form av ledarskapsförmåga och är dessutom totalt inkompetent på de flesta områden, förutom smicker och lismande uppåt. Jisses, vad jag föraktar honom! Och - nästan värre! - vad det stör mig att jag låter honom ta så mycket av min energi. Den är han definitivt inte värd!! Det var en taktiskt uppbyggd manöver att få mig förflyttad; en handling administrerad av kackerlackan och paddan. Utfallet blev inte riktigt som de tänkt sig tror jag... Paddan har suttit i sin illaluktande håla och burpat fram lögner om hur jag misskött mitt arbete och egentligen inte fyllt någon funktion och kackerlackan har rasslat runt och hållit med. Så synd att de inte reder ut det som var mina arbetsuppgifter och att det de planerat som ett straff för mig i själva verket blev rena vinstlotten! Jag har hittills inte tagit striden med honom utan bidar min tid. Han är inte tillräckligt smart för att klara av en stridsgalen skorpion med vässad tagg! Faktum är att jag har krossat större kackerlackor än detta exemplar under min klack...

I morgon är det bara halv arbetsdag för min del. Vi flyger upp till Stockholm på eftermiddagen för att tillbringa helgen med shopping, god mat och goda vänner. Ser verkligen fram emot en helg i vår vackra huvudstad och att bila hem på söndag genom, ett förhoppningsvis vårvackert Sverige. Hoppas att fyllas med en massa positiv energi så att april månads nästa jobbiga datum ska orkas med... Resorna duggar tätt nu! Om två veckor bär det av till Tyskland en helg och sedan står begivenheterna som spön i backen. Trollflöjten, födelsedag för äldste sonen, flamencoafton och studentuppvaktningar. När ska man hinna med sitt sociala liv?!? Av min kryptiska konspiration med mig själv i början av året gällande dejtingträning har det absolut inte hänt någonting. Hur ska man fåmplats för sådana trivialiteter? Bara att få till en enkel snackefika med väninnor är ett helt företag! Men skam den som ger sig! Det ska fås plats med after works, tantmiddagar och snackefika också. Herregud, något ska man väl använda sin flextid till?!