Min kollega med ketchupflaskan i ett tidigare inlägg, är en väldigt rolig kvinna. Lugn och försiktig till sin natur med ett mycket prydligt yttre och starkt rättspatos. Hon gillar inte konflikter - eller rättare sagt - hon är lika konflikträdd som en man. Jo, min erfarenhet är att män i betydligt högre grad än kvinnor är rädda för att hamna i konflikt!
Nåväl, Eva, som min före detta kollega heter, hade varit och veckohandlat och på vägen hem skulle hon svänga vänster i en väldigt trafikerad korsning. Naturligtvis var detta mitt i kvällsrusningen så hon blev stående ganska länge innan hon kom fram som första kvinna i bilraden. Eva körde en Mercedes av grosshandlartyp. Vad modellen egentligen heter har jag inte den blekaste aning om, men jag föreställer mig att alla vet hur en grosshandlarmerca ser ut(?). I backspegeln hade hon noterat en lätt irriterad, yngre kille i förarsätet i bilen bakom, som satt och slog ut med händerna och med jämna mellanrum slog sig för pannan när han tyckte att det var tillräckligt med lucka i trafikflödet för att Eva skulle kunna göra en vänstersväng på säkert vis. Hyfsat säkert åtminstone - lite risk får man ju ta. Eva, som efter en diskussion på jobbet bestämt sig för att bli tuffare och våga säga ifrån när hon tyckte det var på sin plats; knäppte av sig säkerhetsbältet och steg ur bilen. Med bestämda steg gick hon fram till bilen bakom och knackade uppfodrande på sidorutan. Killen drog irriterad ner rutan och tittade med en blandning av förvåning och nedlåtenhet på Eva. Eva, som noga hade förberett och övat på sin replik, spänner ögonen i ynglingen och frågar med hög och triumfatorisk röst:
"Är det DU eller JAG som kör??!!??".
I samma ögonblick som frasen så att säga lämnar den trygga plats där den fortfarande kändes väldigt användbar och dräpande inser hon hur fel det blev...
Killen stirrar på henne med uppspärrade ögon och säger med hopplösheten ringande i tonläget:
"Åh, herregud! Vet du inte ens det?!?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar