fredag 23 september 2011

Ännu ett minne...

Inlägget i går fick mig att komma ihåg en annan händelse. Jag hade två lokalvårdare; Ingrid och Inga; två robusta damer i övermogen ålder som jag fick ärva när jag blev husfru. De drog aldrig jämnt, men klarade heller inte av arbeta med någon annan. En ganska avancerad form av hatkärlek med andra ord! Ingrid var en hypokondrier av stora mått. Ve den stackare som råkade ställa en enkel fråga om hur det var - hon hamnade i extas och gick genom kroppsdel för kroppsdel. den stackars kvinnan var aldrig helt frisk. Om någon råkade nämna något om halsont kom Ingrids kommentar direkt: "De e hon ente ena om!" Tror att en man med prostataproblem fått samma svar: "De e han ente ena om!"
Men det var inte om detta jag skulle berätta. Den andra kvinnan i konstellationen var inte, och nu är jag helt sanningsenligt, den skarpaste kniven i lådan, men hon var gudasnäll och ville alla väl (utom möjligtvis Ingrid). Jag hade gått min vanliga morgonrunda för att stämma av vad som skulle prioriteras under dagens städning. En titt in i gästhissarna och jag insåg att det var ett tag sedan speglarna putsades. Inga var den första jag stötte på, så jag bad henne putsa speglarna i hissarna. Lite muttrande hörde alltid till innan någon av dem gjorde vad man bad dem. Efter lite mer än en timme började jag undra vart Inga tagit vägen. Inte ens med hennes icke mätbara ringa hastighet borde putsandet av dessa speglar ta denna långa tid i anspråk. Jag lyckades lokalisera henne på ett av våningsplanen där hon med handen torkade av svetten i pannan.

"Vad gör du?" frågade jag.
"Putsar speglarna! Det sa du ju!", blev det indignerade svaret.
"Men...du har ju hållit på med det mer än en timme!!"
"Ja...?? Det tar faktiskt ganska lång tid att putsa alla speglarna!", svarade hon surt.
"Alla speglarna?". Min förvåning var verkligen äkta.
"JA!! Först fick jag åka ner med hissen och putsa spegeln längst ner. Sedan tryckte jag upp till andra våningen och putsade den spegeln...". Hon tittade anklagande på mig för att jag utsatt just henne för detta Sisofysarbete.
"Men...Inga!! Det är samma spegel på varje våning! Det finns BARA EN SPEGEL i varje hiss!!"
"Anä! Jag är inte helt dum! Nu försöker du lura mig!".

Jag var tvungen att åka med henne upp till nästa våning och med ett finger på spegeln bevisa att det inte var en ny spegel som dök upp på nästa våning. Helt övertygad tror jag aldrig att hon blev...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar