Efter att ha lyckats överleva tristess och andra underligheter under det märkliga året 2020 så tänkte jag att 2021 måste väl bli bättre. Kanske inte så att man skulle glida genom året på bananskal eller på en räkmacka, men ett år som borde vara mer i normalitet med normala år. Lite så där svenskt lagom. Med tanke på att jag hade en föraning om att 2020 skulle vara ett fantastiskt år så är det ju inte så att jag direkt vågar sätta upp alltför höga förväntningar på detta nykläckta år. Och tur var väl det! Det har bara gått nio dagar (NIO dagar och det känns som det snart är dags för ett nytt nyårsfirande) och med tanke på vad som redan har hunnit hända så undrar man hur det ska sluta!
Mutationer av vårt berömda covid19 finns numera av både engelsk och sydafrikansk sort; betydligt smittsammare, men det betyder inte per automatik att det är mer dödligt. Alla virus muterar - det ingår i deras livsprocess. En tröst är också att virus behöver oss människor för att överleva och något säger mig att de inte är kamikazepiloter...
Vaccinering är i gång över hela världen och nu käbblas det och räknas om vem som har hunnit vaccinera flest. Kan eventuellt bli en roligare kamp än den om flest antal avlidna per dag. Inte för att jag är så naiv att jag tror att Sverige skulle lyckas bäst, men det är alltid roligt med nya tävlingsgrenar (detta är ett exempel på min galghumoristiska ironi för er som inte förstår). Det svenska välfärdssystemet kollapsade långt före covid19. Vad vi ser nu är konsekvenserna av nedrustningen av sjukvården och att politiker har valt att minska antal sjukvårdsplatser och låta personal sköta administrativt arbete som överhuvudtaget inte är patientnära eller kräver medicinsk kunskap. Som jag brukar säga: läkare är våra bäst betalda sekreterare med högst studieskulder. Jag tror inte det finns ett bättre exempel än sjukvården för att påvisa tankefelen som görs av våra politiker. Det säger sig väl själv att man inte kan dra ner på sjukvården samtidigt som befolkningsantalet skenar! Man kan även hänvisa till kunskapsnivån som sjunker från lågt till lägre varje år - riskerna med detta syns i de illa genomtänkta besluten och att risk, - och konsekvens är totalt frånvarande hos beslutsfattare och många chefer.
Som om det inte räckte med att det är en pandemi så måste vaccinet säkerhetsbevakas dygnet runt för att inte bli stulet av dessa skrupelfria skojare som inte drar sig för någonting när det handlar om pengar. Finns det något annat ord än förakt som passar?
Ovanpå detta så uppviglar amerikanske presidenten sina anhängare att storma Capitol Hill. Sorrry, men jag köper inte konspirationsteorierna eller de i efterhand redigerade talen! Detta är illa nog, men när TV-bilderna visar hur poliserna som arbetar med säkerheten kring området hjälper till att öppna upp kravallstaket och bistår demonstranterna på olika sätt blir jag väldigt bekymrad. Det går att skrika om angrepp på demokratin och liknande, men jag kan inte förstå att det finns så många republikaner som inte har sett att Trump är komplett galen. Hans retorik och "ledarförmåga" är i paritet med de tal som hördes i Tyskland och Österrike under 1930-talet. Tydligen är Trump en ganska reslig ursäkt för man annars hade jag grupperat honom med de andra kortvuxna komplexfyllda diktatorerna som funnits genom historien. Det är inte konstigt att han slåss mot väderkvarnar med tanke på att han lär bli tvungen att handskas med sina mindre lyckade företagssatsningar och dessutom betala ytterligare en f d hustru som lär lämna honom i samma ögonblick som han, i värsta fall, bärs ut genom dörrarna på Vita huset.
Bättre än så här kan det knappast illustreras:
Dessbättre kan man ju inte grotta ner sig i omvärlden hela tiden - då skulle man ju bli helt tokig. Den senaste veckan har jag fallit in i hajpen om De sju systrarna av Lucinda Riley. För tillfället läser jag Pärlsystern: CeCes bok - den fjärde i serien. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga... Å ena sidan har Riley hittat ett koncept som gör att man blir nyfiken på hur det ska gå och det är ett spännande grepp hon har valt för att föra historien framåt. Å andra sidan är upplägget i de delar jag hittills har läst, väldigt lika och även om det inte är direkt förutsägbart så följer det samma linje: genom att historiskt följa sin bakgrund genom ledtrådar från adoptivfadern Pa Salt så finner alla kärleken och ett nytt lyckligt liv. Vissa delar är riktig pigpikaresk, nästan så jag skäms att jag läser. Fascinerande att detta har blivit så otroligt omskrivet och att alla kvinnor tycks älska denna serie!
Dags att fortsätta läsa om CeCe. Tror det behövs ett glas bubbel för att förgylla lördagskvällen. Straffet man får i covid19 tid om man vaknar med snor i hela huvudet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar