Sista dagen detta i huvudsak ganska sunkiga år. En dag som jag normalt brukar känna ett visst vemod, men icke detta år! 2020 kan sammanfattas med INSTÄLLT. Året började med stora förhoppningar och en massa inbokat i kalender. Tosca och Orfeus i underjorden lyckades vi hinna med innan Malmö Opera, som så många andra kulturinstallationer tvingades stänga ner. Möjlighet fanns till digital föreställning, men jag saknar publiken, känslan och den spända förväntan innan ridån går upp och föreställningen börjar. EN film har jag sett på bio detta år: 1917 - en riktigt bra film, som överraskade mig på många sätt. Jag är inte ett stort fan av krigsskildringar, men denna är så mycket mer än en krigsskildring - en film som visar på stark vänskap, lojalitet och hur långt man är beredd att gå för att uppfylla ett löfte. I övrigt har det blivit film via alla kanaler som erbjuder film. Men återigen: känslan att se en riktigt bra film hemma blir aldrig lika fantastisk som att dela upplevelsen med andra i en biosalong. Alla konserter som var planerade blev självklart inställda...
Jag har läste en otroligt massa böcker, tyvärr har jag inga siffror på om det är fler eller färre än vid ett normalt år, men det borde vara fler med tanke på all ensamtid man haft. Eller ska jag skriva kvalitetstid med mig själv? Jag har förstått via sociala medier att det är så man ska uttrycka det. Själv tycker jag att all kvalitetstid jag har haft med mig själv under 2020 känns ganska...tom och innehållslös. Om det är något jag har lärt mig av detta år så är det att jag gillar ensamhet när jag själv får välja. Inget påtvingat tjafs - då slår jag bakut och blir som en trotsig treåring! Jag behöver den mänskliga interaktionen och sociala aktiviteter för att få energi, annars blir jag en soffpotatis som inte får någonting vettigt gjort. Mer än självömkan och navelskådning och det är banne mig ingen direkt utvecklande utmaning att ha som huvudsysselsättning under ett helt år.
Nog om inställt. Ett annat ord som för mig symboliserar 2020 är SKAM! Har det någonsin "skammats" så mycket som detta år? Folk har knappt vågat gå in i en butik av rädsla att hängas ut för offentligt räfst och rättarting. Det kanske inte var välövertänkt att statsministern och justitieministern visade sig på köpcenter efter deras utspel om att man ska undvika just det, men jag var inte där och kan därför inte uttala mig om det var någon trängsel. Det går att hålla avstånd även på köpcenter! Den hycklande massan foliehattar som är så prudentliga och rekorderliga i sin egen verklighetsuppfattning (jag anser den vara verkligt eljest!) som sitter och pekar finger åt alla andras beteende... Jag undrar: hur vet de hur det ser ut i kollektivtrafiken, butiker, köpcenter och på restauranger? De är ju bara hemma och sköter allting via datorn. Skitsnack och direkta lögner är de åtminstone snabba med...
Till detta vill jag även koppla ANGIVERI för det är där vi har landat. Jag vill inte dra det så långt som att hävda att det är som i totalitära stater, men jag kan under alla mina år på denna jord inte påminna mig att jag någonsin kopplat ihop med Sverige med angiveri, men det gör jag nu. Och jag menar inte angiveri när det gäller brottslighet för där passar sig foliehattarna och hycklarna noga: det kan ju få konsekvenser för dem. Jag tycker det är pinsamt, oroväckande och väldigt obehagligt!
Det går ju inte att sammanfatta ett helt år som enbart negativt och det har det inte varit heller. Det har varit många ljusa stunder i den närmaste kretsen med familj och vänner. Störst av allt detta år är så klart min nya titel. FARMOR. En titel jag bär med både stolthet och ödmjukhet. Att få egna barn är stort, underbart och villkorslös kärlek. Att få barnbarn är allt detta och så mycket mer. Det är underbart att se drag av farfar och mina egna söner i farmors älskling. Han är verkligen årets höjdpunkt!
Vi fick ju även vara med på ett vackert bröllop när barnbarnets föräldrar knöt hymnens band och sedan skulle ju barnbarnet döpas: eget namn, morfars namn och farfars namn. Härligt att han bär med sig både farfar och morfar som han tyvärr aldrig får träffa. Det blev inte riktigt som planerat eftersom vissa långväga och äldre gäster tvingades tacka nej på grund av den kinesiska farsoten, men det blev väldigt bra ändå!
Jag ger alltid samma nyårslöfte: att inte börja röka eller snusa detta året heller och det känns skönt att kunna säga att jag har stått emot änne ett år. Heja mig!
Däremot brukar jag sätta upp mål för mig själv. Mål som jag håller för mig själv eftersom det många gånger handlar om sådant som är väldigt privat eller personligt. Något jag började med när jag insåg att jag nog är mer tävlingsinriktad än jag vill medge. Ett av årets mål var att powerwalka/jogga minst 30 minuter varje dag och det har jag gjort. I snitt går jag drygt en mil om dagen, vilket jag är nöjd med. Nöjd är jag också med att jag springer minst 1 km varje dag som jag är ute och konditionstränar. Idag fick jag notis att jag har avverkat 277,8 km under december till fots. Kan avslöja att det är betydligt många fler km än vad min bil har rullat under denna månad! Dessutom har jag lyckats med mitt viktmål som jag satte upp i januari när jag insåg att de glupska små krypen i min garderob fått mina kläder lite för slimmade. Ingen bantning eftersom jag har alldeles för lätt att dras med i vikthets (även om det bara är jag själv som hetsar...) utan mindre alkohol (enkelt för det har varken varit semesterresor eller after works som har "tyngt" det kontot under året) och mer träning.
Mål för 2021? Joråsåatt! Det har jag, men avslöjar inte dem här. Nu ska jag fokusera på att hålla mig fortsatt frisk tills det är dags för vaccinering så att jag förhoppningsvis kan få leva mitt extroverta liv i en social kontext med massor av kramar och närhet, kulturella evenemang av olika slag, stora fester och barhäng, resor till både strand och city. Drömma kan man ju åtminstone!
Låt oss hoppas att 2021 blir ljuvligt glittrande, att avståndet mellan oss människor minskar, att alkoholen kan nyttjas invärtes i stället för på händer, att angiveri, skuldbeläggning och fuskande (jag tänker på alla som har gjort stora pengar på att fuska till sig bidrag, gå i kosmetisk konkurs, permitterat för att man kan) kommer att få betala rejält. Jag hoppas att alla mina vänner, nära och kära, som har lidit under detta år får den räkmacka de förtjänar under 2021 - inte minst alla mina vänner som driver restauranger som har fått bära en enorm börda och mycket skam detta år. Heja er!
Slutligen hoppas jag så klart att min egen familj och mina bästa vänner (ni är många och ni vet vem ni är!) ska få ett alldeles fantastiskt och underbart år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar