Vintern kom så småningom... För en person som är paniskt rädd för halka är inte detta optimalt Och jag som kommit igång så bra med min konditionsträning och vid kvällspromenaden igår efter jobbet fascinerades av skymningsljuset. Det är faktiskt ljusare! Tjoho på den lilla positiva smällkaramellen!
Annars är livet inte så tjohoigt för närvarande. Det är faktiskt en konst att hitta små glädjekorn i den enahanda vardagen. Nu har jag dessutom läst att vi som har möjlighet att arbeta distans mer eller mindre ska hålla tyst för de enda som har rätt att uttala sig om dagens arbetssituation är de som måste vara på jobbet. Intressantast tycker jag är att det är sällan man hör sjukvårdspersonal eller blåljuspersonal, som väl är personalgrupper som verkligen utsätter sig för stor risk att smittas, klaga. Deras önskan är att folk ska stanna hemma för att inte belasta sjukvården i onödan. Samtidigt ser vi hur många av de skrikande orättvist behandlade som måste vara på sin arbetsplats fysiskt tycka att det är en mänsklig rättighet att trängas på köpcenter, resa till sina andelslägenheter/hus i fjällen eller vid Medelhavet. Det är sannerligen en intressant tid vi lever i! Missunnsamheten, avundsjukan och den klassiska svenska lättkränktheten har verkligen lyckats manifesteras i alla foliehattarnas kommentarer på sociala medier. Vackert är det inte!
I veckan läste jag två intressanta och blodtryckshöjande artiklar i Sydsvenskan. Den första artikeln var publicerad under Kultur och handlade om "Tunna blå linjen" - en dramaserie om några polisers vardag i Malmö. Jag har sett de två första avsnitten och tycker den är klart bättre än mina förväntningar. Artikeln i fråga utgår från att Malmöpolisen är synonym med "Apejävlarpolisen", "Blattejävlarpolisen" och "Rasprofilerapolisen". Journalisten har redan bestämt sig för att polisen har ett enda syfte och det är att ge sig på oskyldiga företrädesvis färgade män. Enligt henne är denna TV-series syfte att via en manipulativ infallsvinkel få oss att förstå att man hejar på fel lag om man väljer att lita på polismyndighetens professionalitet och förmåga att i stressade situationer fatta snabba beslut. Beslut som för dem kan betyda liv eller död! Hon ger sig på karaktären Magnus som klassificeras som ett rötägg för att han säger sig ha lokal kännedom om rötäggen bland de kriminella. Jo, det finns sådana! Enligt henne så har vi tittare inte förmåga att avgöra vad som är moraliskt rätt och riktigt, utan vi blir förblindade av att Magnus har det trassligt på hemmaplan och tar ut detta på arbetet. Kom ihåg just detta när jag skriver om den andra artikeln som retade upp mig i veckan. Vanliga medborgare som filmar polisens arbete gör i denna journalists verklighet i själva verket en stor samhällsinsats genom att på ett objektivt sätt visa det korrekta händelseförloppet. Är bristande förtroende för polisen verkligen en fråga om objektivitet? Är den "fria pressen" med sin kader av vänstersympatisörer större sanningssägare än polismyndigheten? Mindre manipulativa? Jag gillar inte att bli idiotförklarad. Jag gillar inte journalister som inte kan se förbi sitt vänsterideologiska narrativ - att sådana som hon var vanligaste studenttypen på Journalisthögskolan är anledningen till att jag själv valde bort en journalistutbildning... Det är exakt denna så kallade journalistik som undergräver förtroendet för blåljuspersonal och som håller de kriminella bakom ryggen. Tycka-synd-om-kriminella-syndromet är också en form av foliehatt. I min värld!
Den andra artikeln belyser också polisens arbete i Malmö. Enligt en intervju med företrädare för Hela Malmö (en ideell organisation som verkar i Malmös mest utsatta områden) är Malmöpolisen strukturellt rasistiska. Det handlar alltså inte om några enstaka rötägg utan hela poliskåren är öppet rasistiska. De stackars barnen är rädda för polisen och skulle det vara så att dessa barn och ungdomar har ägnat sig åt kriminella verksamhet så beror det på att de har haft en trasslig uppväxt. Nu passar det in i bilden att ha ett trassligt hemmaliv. Naturligtvis måste det läggas ut ett Facebookinlägg där det påstås att en person inom Hela Malmö blir stoppad i en trafikkontroll - en händelse som områdespolisen (med tanke på hans namn har han invandrarbakgrund och enligt okulär besiktning av bifogat foto är han varken blond eller blåögd) är denna händelse inget som poliserna på plats känner till. Någon ljuger uppenbarligen och underförstått av artikeln är sannolikheten att det är polisen som försöker dölja något större. För ingen vågar ju ställa sig på någon annan sida än den "underlägsna invandraren". Tänk om man kallas rasist!?! Hemska tanke. Hela Malmö menar att polisen behöver ägna sig åt självrannsakan och ödmjukhet. Jag säger: Right Back at You! Den strukturella rasismen som många av våra invandrare ägnar sig åt gentemot oss svenskar är inte heller rumsren, men den talas det inte om. För den passar inte in i journalisternas vänsterideologiska narrativ. Här är det den politiska korrektheten viktigast. Vad verkligheten visar är underordnat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar