Blue Monday. Det är idag - tredje måndagen i januari. Årets deppigaste dag. Får ändå säga att det är ganska skönt att den kommer så pass tidigt på året så att man inte behöver vänta så länge med allt vad det innebär av förväntningar och förhoppningar. Jag sitter och tittar ut över de gråmurriga nejderna (inte alls så vidsträckt som det kanske låter) och känner faktiskt riktigt hur deppigheten väller in över mig. Det började faktiskt redan igår. Jag vet! Det kan lätt tolkas som skryt; att jag är före min tid; alltid i framkant; trendsättare... Och det stämmer ju! Själv tolkar jag det som att jag firade lilleblå måndag igår. Alls inte på något särskilt sätt. Det handlade endast allmän deppighet - över omständigheterna och omständligheterna (mot min vilja) på grund av C19. Jag tycker att mina önskemål om att "nu är det 2021 och dylika farsoter som är två år gamla borde läggas där de hör hemma: i det sorgliga arkivet" var väldigt lättförståeliga och tydliga. Uppenbart icke! Förutom deppigheten känner jag mig ganska kränkt också. Lika bra att passa på att trycka in så mycket offerkofta man kan en dag där det är helt legitimt att vältra sig i självömkan i samklang med gnisslande fioler och gnällande harpor. Lite härligt är det ju faktiskt också med den där kliande offerkoftan som stinker av tidigare tillfällen av självdestruktivt navelskådande. Ack, ljuva dag!
Hur firar man denna deppiga dag? Jag har försökt hitta mattraditioner som kan användas denna dag precis som vi har mattvång andra helger. Eftersom alla svenska helgtraditioner i princip har samma matupplägg - sill, köttbullar, prinskorvar, Aladdin chokladkartong och öl/nubbe, så borde kanske denna dags, som av någon outgrundlig anledning inte räknas som helgdag, mat vara tämligen olik. Jag ser framför mig en dessertbuffé med massor av godsaker och till detta lämplig dryck. Champagne, eller simplare bubbel med tanke på att kontot är tömt efter jul och nyår och det är långt till lön/bidrag, kan ju vara lämpligt. Dessutom, min personliga åsikt, blir livet så mycket roligare om man fyller upp med bubbel. (Oh nu vaknade alla nykterister och den skrålande pöbeln som inte förstår att det finns människor som uppskattar alkohol som ett komplement till en god middag.) Problemet är att jag måste ju gå ut för att kunna uppfylla dessa små önskemål...och vädret lockar inte till dylika utsvävningar. Förutom det jämngråa töcken som beslöjar min värld, som i sig räcker för en månads depression, så är det nog fortfarande halt med tanke på hur försiktigt folk trippar fram på trottoarerna utanför mitt fönster. Förvisso är det bra med mitt motstånd att gå ut för att ordna en enkel enmansdessetbuffè. Kalori in kräver, som vid all rensning!, kalori ut. Om man inte motionerar får man heller inte äta onyttigt. Det är sedan gammalt! Och sedan gammalt supertrist... Sanning med viss modifikation! Förr kunde jag äta vad jag ville i vilka mängder som helst utan att det syntes och utan motion. Nu, tja, nu är en helt annan verklighet som jag faktiskt skulle kunna passa på att deppa över idag. Det är ju trots allt årets deppigaste dag...
Lite protesterar jag mot att det heter Blue Monday. Blått är ju väldigt tjusigt som färg och i min del av världen är ingenting blått idag - mer än mina jeans och ögon. Grey Monday hade varit mer passande och mer schwungigt ur deppighetsaspekt. Tycker jag! (som även vet varför det kallas Blue Monday...så alla små lessewissers kan koppla av).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar