Den sällsynta förmågan att använda hjärnan

Höstmörker. Pandemi. Vemod. Presidentval. Inte konstigt att man känner sig lätt deprimerad. Och inte ett dugg kan man påverka det som sker! Följa rekommendationerna är självklart. Det gör nog de flesta av oss. Men snälla! Kan vi inte bara lägga ner all skuldbeläggning av vad andra gör? Låta bli att gjuta olja på inlägg från den begåvningsreserv vi har visat oss ha i alla frågor: från pandemi till folkhälsa via psykosocial kompetens och tolkningsföreträde till sanningen. Låt bli att läsa? Nej! Det är inget som ligger för mig. Jag har behov av att följa med i nyheter via olika flöden och försöker undvika att läsa kommentatorsfälten av den enkla anledningen att jag blir så heligt förbannad och bestört över den nivå som "debatten" förs på. Det är svårt att hitta större bevis på den utarmade kunskapsnivå som bara blir värre för varje år.

Det kan sägas mycket om Trump, men man får ändå ge honom att han är trendig med sin "Trumpism". Kan faktiskt inte påminna mig om någon gång tidigare när samhället har varit så otroligt fyllt av människor med narcissiska drag, flödande egoism - är du inte med mig är du mot mig, empatilöshet, maktfullkomlighet och en total oförmåga att hantera ett nederlag. Skrämmande, pinsamt och för mig oförklarligt. Sociala medier har självklart en påverkan liksom uppfostran av barn där man fokuserar på det elitistiska. Är du inte bäst, smartast och snyggast räknas du inte. Eller ännu värre - saknar rätt att leva. Och igår kom så det för många av oss efterlängtade beskedet: Biden har fått ihop flest elektorsröster och koras som segrare. Av alla utom Trump och hans odemokratiska svans. Måtte den mannen göra verklighet av sitt hot att emigrera - varför inte till sin goda vän i Nordkorea? Om nu någon lyckas få honom att lämna Vita huset... Det är som en riktigt dålig kalkonfilm, men tyvärr på riktigt.

Som tur är går det att ändra på beteende hos sig själv. Att ändra på hela världen är ju som att vända Potemkin på en tioöring. Jag tror faktiskt att vi alla kan påverka genom att ändra på vårt eget förhållningssätt. 

Gör man nya saker kommer andra tankar. Inte alltid genialiska, men i alla fall något annat.

Alla kan inte börja dagarna med att bara gå ut genom dörren och fortsätta gå, men jag tror ändå man kan göra rätt mycket för att bryta invanda mönster. Om man vill. Och om ögonen ser nya saker och fötterna går där de vanligtvis inte brukar gå – då kommer ett nytt läge automatiskt. Nytt spår. Nya tankar. Nya idéer. Det kan var en sådan enkel sak som att svänga av ett gathörn tidigare än vad man brukar. Ingen oöverstiglig uppgift, men det räcker för att lura hjärnkontoret!

Nuförtiden försöker jag medvetet avvika från mina planer och gör tvärtom emot vad jag tänkte. Mest för att retas med min egen hjärna. Och det funkar varje gång – hjärnan kan vara så enkelspårig ibland. Den blir först lite förnärmad över att man ignorerat en genomtänkt plan, men ganska snart anpassar den sig. Och så kommer en ny, otippad och kanske till och med kreativ tanke. Eller, vilket tyvärr också händer, en tanke om prokastrinering.

Det händer åtminstone så pass ofta att det är värt att upprepa utmaningen. Det bor uppenbarligen rätt mycket kraft i en bruten vana. Och det som i stunden är som den svartaste motgång kan i förlängningen visa sig vara den vändpunkt du så väl behöver. Det som gör dig livrädd gör dig också modigare än någonsin. Själv har jag med hjälp av att medvetandegöra mina tankar om detta tagit upp min kreativa ådra igen. Jag syr till mitt stackars icke ont anande barnbarn. Om han någonsin får ha på sig mina alster ligger ju utanför min beslutanderätt, men jag har riktigt roligt när jag sitter vid min symaskin och när jag ritar om mönster. Så roligt att jag har börjat plocka bland mina tyger för att sy åt mig själv också. Det ni!