Tiger tar plats

Plötsligt har vanvettet slagit till! Förra veckans ilska har slagit över i en skrämmande aktivitet. Nu är hon på gång, den där Bittra Buttran. Två distanskurser har sökts och en jobbansökan skickades in under dagen. Flera potentiella arbeten har lokaliserats och ska sökas under veckan. Inget kan få fart på mig, som riktigt hederlig eftertanke. Vad som känns extra härligt är att alla dessa tjänster är arbeten som jag faktiskt vill ha (under förutsättning att lönen är den rätta...). Man går ju inte på samma mina två gånger. Om man inte är otroligt korkad eller har extremt mycket otur när man tänker. Då kan det förstås hända...

Plötsligt har det rosaskimrande filtret lagts över mitt liv igen. Underbart! Att jag dessutom delar våning/kontor med tre andra "survivors" gör att det ändå är uthärdligt; ibland hysteriskt roligt, att gå till jobbet. Även en åsna lär sig genom upprepning, enligt ett arabiskt ordspråk, så nu har vi bestämt vår framtida taktik:

• tala högt och tydligt - och precis hela tiden! - om hur mycket du har att göra
• sköt privata ärenden på arbetstid
• spring hos chefen och smöra
• spring hos chefen och gråt ut
• var ofta flexledig så att du kan vila upp dig eftersom du har så mycket att göra (för bästa effekt spring in hos chefen och gråt ut för att du är sååå stressad av allt arbete)
• ta aldrig på dig något extraarbete! Glöm inte: du har mer än nog redan nu!!
• arbeta bara exakt dina åtta timmar

Med denna insikt i ryggen så lär det vara vi som är löneledande nästa år. Under förutsättning att jag är kvar, vilket jag inte hoppas. Det var länge sedan jag kände mig så flygfärdig och redo att förnya åtminstone delar av mitt liv. Bäst av allt är känslan att det är jag som sitter med nästa drag. Ett troligt schack matt...

Kan det vara den annalkande våren som spökar till det och puffar förändringens vindar i min riktning? Efter morgonens och förmiddagens snöfall, så kändes det riktigt behagligt när min riddare släppte av mig här hemma. Japp...jag kan fortfarande inte köra bil. Jo, köra bil kan jag ju, men jag vågar inte riktigt chansa ännu. Det kan bli väldigt dyrt om det händer något när jag sitter bakom ratten. Det lär inte finnas ett försäkringsbolag som skulle låta mig slippa undan med bara självrisken. I övermorgon är det dags för nytt sjukgymnastbesök och då får vi väl höra vad hon tycker om mig och bilkörningen... Sedan kommer ju nästa problem - att starta bilen som har stått i min carport i snart två månader. Kan meddela, om någon undrar, att en bil blir väldigt dammig på utsidan under två månader! 

Ni hör va?! Det finns nästan ingen ände på min positivism och livsglädje! Räkningarna är betalda och det är plus på kontot, tvättmaskinen brummar på nedervåningen, ett blogginlägg är snart skrivet och nu funderar jag allvarligt på att ta itu med något kreativt projekt, som lite akvarellmålning eller helt enkelt bara sprätta bort ett trasigt blixtlås i en klänning eller bara sitta och njuta av att jag har så många läsare av min blogg. Antalet har verkligen växt de sista månaderna.Med andra ord så är jag nästan orolig för mig! Behövs det inte mer än lite sprittande vårkänslor för att jag ska glömma orättvisor och orättfärdigheter nuförtiden? Har Ior i mig flyttat ut med Luther och Ågren? Banne mig om det inte känns så. Numera är mitt liv mer hoppigt och positivt. Mer Tiger med andra ord! Varthän stigen leder vet jag inte, men jag är övertygad om att det blir bra!