Jag skrev ju om min erfaenhet av Tinder och dess meningslöshet i förra inlägget och tänkte spinna vidare på ämnet eftersom det hände en ganska rolig, eller snarare sorglustig historia, i helgen. Det är ju så med appar att om man har dem på sin iPhone så har man dem på sin iPad. Eller man och man...det går säkert att ställa in någon annan variant, men jag har det så i alla fall. Nåväl (underbart ord som används alltför sällan) - jag hade plockat bort Tinder från min mobil och en kväll förra veckan när jag satt och umgicks med Paddy iPad så såg jag att jag hade fått en liten etta på Tinderappen. Nyfiken som jag är så var jag ju tvungen att kolla vad det var som hade hänt. Jag hade fått en matchning! WOW! Snygg kille, lämplig ålder, arbetade som superadvisor machine engineer offshore i Miami. Hallå! Vilket kap! Och Miami kan man väl tänka sig att resa till? Om nu Trump ger sin tillåtelse?!Så jag svarade ett käckt "Hi!" tillbaka. Även om man är en bit ifrån kan man ju vara artig. Han var het på gröten, denne läckre lille godbit. Så het att han hade lite svårt att hålla isär sina egna kommentarer... Från början var han singel sedan fem år tillbaka, men när jag skrev att min man dog för åtta år sedan så var han plötsligt änkling sedan tio år med en 17-årig dotter som pluggade i England. Hans fru och bäste vän hade omkommit i en flygolycka och han hade behövt alla dessa år att finna sig själv och komma på vad han behövde: en kvinna att leva resten av sitt liv med! Att vara misstänksam till sin natur kan vara bra ibland... Jag tyckte att hans engelska var ganska undermålig med tanke på att han var född i Holland, uppvuxen i Sydafrika och arbetat många år utomlands i olika chefspositioner med engelska som koncernspråk. Så jag slängde ut betet: började med att jag kände folk som träffats via Tinder (gör jag inte vad jag vet) och som var i lyckliga parrelationer idag. Han tyckte det var fantastiskt att det fungerade. Sedan skrev jag att det tyvärr finns så otroligt mycket bedrägerier och falska identiteter på dejtingsidor och om det är något som jag avskyr så är det falskhet och dubbelspel. Inget svar. Anmärkningsvärt med tanke på hur het han varit på gröten tidigare. Som den analytiska och förlåtande människa jag är så tänkte jag att tidsskillnaden kan ju spela in. Det är ju trots allt ett par timmar hit eller dit mellan Miami och mig. Så jag gav honom några timmar att sova ut på. Jisses vilken god människa jag är. Där innerst inne. När klockan var siådär 15.00 Miamitid så slog jag till med den ultimata dödliga kommentaren: "Spot on?". Tro mig! Jag hann knappt få dit ? innan jag var bortraderad.
När jag ändå befann mig i det där ruset av att ha avslöjat en nätbedragare så kände jag att det var något med en annan man som jag har i mitt fejkbekräftelsearkiv. Något sådant där som skavde och fick mig att sluta skriva till honom. Jag går in och blandar runt bland korten och där är han ju! Denne stackaren hade förlorat båda sina föräldrar som en spegling av mitt änkestånd (kan vara ett av de konstigaste ord som finns. Eller är det jag som har snuskig fantasi?!). Medan jag läser "konversationen" byter han plötsligt utseende!! En ganska normal man transformeras inför mina ögon till en underskön Adonis med fotomodellstatus. Herregud! Hur är det möjligt?? Jag vill också bli så där gudomligt vacker med ett knapptryck. Hur otroligt korkad är man om man sitter och bedriver någon form av bedrägeri med identiteter om man inte först raderar alla som den förre "personen" har haft kontakt med?
Skämt åsido. Jag skrattar åt det, men tycker samtidigt otroligt synd om oss människor. Vad är det för märkligt samhälle vi har skapat där man inte vågar ta kontakt i verkligheten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar