Har tillbringat en helg i soffan med deckare och Netflix. Jag är definitivt urdålig på stillsam sysselsättning, men tänkte att jag för en gång skull skulle lyssna till kroppen och försöka vila bort en efterhängsen förkylning så att det kanske inte blir bihåleinflammation den här gången. Missbruk av näsdroppar, vila, vätska och snart två toarullar senare så känns det åtminstone inte som jag har blivit sämre. Med andra ord får jag väl pallra mig upp i morgon bitti och ta mig till kontoret. Det är inte lätt att vara oumbärlig och fattig... Det kostar alldeles för mycket att ta en karensdag för förkylning. Och dessutom på en måndag - då är det inte bara det ekonomiska avbräcket utan en alldeles för stor risk att hamna i facket för måndagssjuka: ni vet de där som behöver ytterligare en dag för att återhämta sig efter en alltför alkoholrik helg. Vilket definitivt inte är någon risk efter denna helg!
Jag har gjort inlägg tidigare om att det där med nätdejting inte riktigt är min grej. Mitt ställningstagande har inte ett dugg med moraliska aspekter att göra, utan för att jag har så svårt att bli intresserad av någon som jag inte kan läsa av kroppsspråket hos, se i ögonen och interagera med. Man ska inte ha förutfattade åsikter och fördomsfullt förakt om saker man inte har testat (utom nätdejting då...) så för ett tag sedan tänkte jag att jag skulle vidga mina jaktmarker. Laddade ner appen och sedan var det bara att gå "wild & crazy". Jag pratar om Tinder. Har ni inte provat så gör det! Man ställer in ett avstånd från sin egen position och sedan serveras man ett smörgåsbord av män (om det är män man söker alltså) i ett visst ålderspann som man själv ställer in. Därefter ska man svepa... Så många jag har vänstrat! Att svepa till vänster är att ogilla, svep åt höger är gilla och uppåt är superlike! Har man tur så får man en matchning d v s både han och jag har svept åt höger. Ännu bättre är en supermatch! Ja, ni fattar va?! Båda har superlikat!! Det är nu den stora meningslösheten infinner sig. En vänstrad man är så att säga ute ur leken, men kan dyka upp igen som gubben i lådan. Det är tur att man inte ser att man blivit vänstrad... Många råa skratt har jag undsluppit mig när jag sett på foton. Något som ger en ganska osmaklig sur uppstötning när insikten att någon annan sitter och tittar på mig trillat ner. Hur många hånskratt och råa kommentarer har bistått mina utåkningar till vänster? Bättre att koncentrera sig på de som gillat och superlikat mina foton. Några av dem har skrivit, jag har svarat och sedan?! Absolut ingenting! Fascinerande sysselsättning i all sin meningslöshet. Bra för den ständigt växande andelen bekräftelsekåta vuxna som kan samla på sig ett stall av kvasipotentiella partners. Någon, som förvisso själv inte testat, kallade Tinder lätt föraktfullt för "den där knullappen". Jaha? Av detta har jag inte märkt någonting, men det kan ju bero på att jag ser så änglalik och ouppnåelig ut. Eller helt enkelt att jag inte är värderad som sexuell varelse längre. Oavsett vad så har jag lagt ner projektet. Att ha bilder på män som skriver att de tycker att jag är bedårande, änglalik, snygg och vacker är totalt värdelöst. De skulle se mig nu...osminkad och med söndersnuten näsa. Jag har testat. Jag har svept appen till vänster. För mig är det verkligheten som gäller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar