Det tär! På något märkligt sätt har jag inte förstått hur mycket förrän i år. Och jag tror att det beror på att jag hade förmånen (att ha råd och möjlighet att resa är faktiskt en förmån och ynnest, men det är många som tycks tro att det tillhör de mänskliga rättigheterna...) att tillbringa en långhelg i Dublin. Vem åker till Irland i januari?! Den frågan har jag fått från många. Svaret är enkelt: liksom en Tuborg, smakar Irland och Dublin bäst "Hvergang"! Det är en underbar stad med fantastiskt trevliga människor, som bjuder på sig själv och älskar att visa upp sitt land. Där har vi gnälliga svenskar mycket att lära oss... Som en taxichaufför uttryckte det: "vi bor på en ö mitt ute i havet och sköter vårt eget på vårt vis. Livet är för kort att ta allt så allvarligt!" En bra devis som jag ska försöka leva efter. Kanske inte hela tiden, men oftare än tidigare. I alla fall så visade Dublin upp sig från sin bästa sida även vädermässigt. Regnet strilade i en kompakt vägg när vi landade och hela vägen till hotellet, men mär vi checkat in på våra rum och gav oss ut i shoppingens paradis skingrades molnen och därefter var det 10 - 12 grader; vårvärme alltså :-) och en blek sol kikade fram mellan molntussarna. Det var en rejäl vitamininjektion och man kände hur D-vitaminet kvillrade runt i kroppen.
Den positiva inställningen till vädret höll i sig tills vi kom hem och det första jag höll på att göra på svensk mark var att halka omkull på perrongen. Och sedan blev det bara värre... Snö och hård blåst! Som tur var - har man upplevt skånska snöstormar vet man vad jag menar - så var det tung blötsnö som föll så vi slapp åtminstone fykande snö. Tur med tanke på alla idioter som var ute och körde när jag skulle hem.
"Glashalt - men då är det väl bäst att jag kör riktigt nära bilen framför mig?!
Glashalt - å så bra att det blev en lucka i trafiken så jag kan tränga mig in; oj, behövde du bromsa?!
Blåljus - polisbilar och ambulanser i skytteltrafik?! De är nog ute och "leker"."
Man ska inte förvåna sig, men borde det inte världen snart vara mättad på idioter med körkort?!
Idag är det i alla fall blå himmel och lite sol även över min lilla landplätt. Jag sitter och skriver under snedtaket med ett litet vädringsfönster ovanför huvudet och njuter av ljuset. Livsandarna pånyttföds. Kreativiteten sprudlar. Sängkläderna är på vädring och jag ser framemot att få gå och lägga mig i en renbäddad säng i kväll. Många timmar dit i och för sig, men med tanke på att jag inte kunde somna förrän kl. 3 i morse och vaknade ett par timmar senare så är det lockande med en lång ostörd nattsömn. Om det ändå hade handlat om en helnatt med party, heta män och dans *suck*. Icke så! Lördagen spenderades i soffan med en kopp te och sällskap av TV:n. Tiden som partypingla är förbi! Nu räcker det med att inte kunna somna för att känna sig dagen efter... Man får tänka positivt! Det är ett bättre alternativ för levern...
Min föresats att dra till gymmet kommer inte att infrias idag heller. Får bli nya tag i morgon och på tisdag. Dessutom har jag under flera månaders intensiv uppvaktning av mitt eget lilla hjärnspöke, fått tillbaka lusten och suget att börja springa igen. Utomhus. Löpband är ingenting för mig - jag gillar inte när det rör sig under fötterna. Jag vet också - genom empiriska studier av mitt eget psyke - att jag mår bättre av att springa: hjärnans ständiga påkoppling och stressbrus klingar av och jag känner mig stark och oövervinnerlig. Ska 2017 bli ett räkmackeår så får jag ändra lite på min syn på mig själv.
JAG DUGER SOM JAG ÄR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar