tisdag 24 november 2015

En utomordentligt viktig insikt


Lär känna din fiende har jag läst någonstans. Det är säkert ett gott råd ur strategisk synpunkt i ett skarpt läge. Annars också förmodligen - att veta var man har sina fiender och kunna förutse deras nästa drag handlar om ens egen mentala och fysiska överlevnad. Fiender har vi alla. Mer eller mindre farliga. Själv är jag noga med att lokalisera mina fiender och hålla dem på avstånd ständigt beredd på att bli direkt eller indirekt attackerad. Så känns det nämligen för mig dagligen. Jag vill poängtera att jag inte lider av förföljelsemani eller social fobi! Däremot vistas jag i en miljö där manipulativt beteende, inställsamhet och "back stabbing" frodas och premieras. Där härskarteknik används som vapen och angiveri tillhör vardagen. Man lär sig leva med detta - inte så att man med lätta steg studsar till jobbet, utan överlevnadsstrategin handlar om att undvika vissa personer och hålla sig på sitt eget kontor. Mind your own business!
Jag har dock lokaliserat min största fiende och där är problemet betydligt svårare att undvika. Min största fiende är nämligen jag själv! En chockartad upptäckt, men förhoppningsvis kan jag använda insikten till något positivt. Jag ska bara fundera ut HUR det ska gå till... Allt för mycket i min överhettade hjärna handlar om att försöka strukturera upp mitt liv, hitta ett nytt meningsfullt jobb, röja hemma så att jag kan se en möjlighet att sälja och flytta till lägenhet, ta tag i alla kreativa projekt som aldrig kommer längre än till att vara en flyktig tanke och BÖRJA LEVA!! Försöka återupptäcka glädje, lycka och, vem vet!, kanske till och med kärlek. Ibland önskar jag att jag hade haft mod och kraft att bara bryta upp (det krävs förstås ett rejält bankkonto också...) och dra iväg utan mål. Men nu är jag en fegis av födsel och ohejdad vana, så det är väl så att jag får stanna där jag är och slåss mot min inre demon. Försöka att åtminstone ta makten över den del av mitt liv som jag kan påverka direkt. Det är antagligen så att om jag bara lyckas lösa upp några av alla de knutar som jag fastnat i så blir det lättare sedan. Även flugor som fastnat i ett spindelnät kan ju lyckas ta sig loss. Konstig liknelse...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar