Mentalt har jag tagit steget. Resan mot nya utstakade mål i livet ska starta. När man kommit till vägs ände så vet man. Vet att det är dags att ge sig av från den upptrampade stigen. Från den vanliga gråa tristessen. Klippa säkerhetslinan och våga flyga. Flyga fritt. Flyga högt. Och ha modet att kraschlanda. Det kommer alldeles säkert att kännas väldigt obehagligt. Och jobbigt!
Mentalt redo är något helt annat än kroppsligt redo. Elefantskötaren vill, men kolossen under vägrar röra på sig. Jo, små steg tas. Men det går alldeles för långsamt för min rastlösa själ.
I helgen har jag kommit på att jag inte kan göra allt jag vill göra samtidigt. Delmål är mitt nya ledord. Som till exempel det utdragna hallprojektet. Nu är tapeter utvalda och ska bara beställas. Själva tapetklistrandet oroar jag mig inte ett dugg för. När man väl börjar ser man ju snabbt ett resultat och det får mig att avsluta projektet. Det är sådan jag är. En trögstartad elefant, som när den väl fått upp farten är svår att få stopp på.
Jag provade att aktivera ett typ av "flirtkonto" på Facebook. På bara ett par timmar hade en hel hop karlar varit och tittat på min bild. Någon lämnade kommentarer; typ "Hur kommer det sig att en snygging som du är singel?". Kan vara sämsta raggningsrepliken någonsin. Jag reagerar med att bli äcklad. Äcklad av att det sitter anonyma män och tittar på min bild. Objektifierar mig. Anser sig att ha rätt att kommentera och slänga ur sig både det ena och det andra. Efter tre dagar stängde jag ner kontot. Nunna känns åter som en attraktiv framtida karriärsmöjlighet. Jag gav det i alla fall en chans! Kort och intensiv och NEJ!
Nu är det nytt jobb som ska högprioriteras. Det enda som står mellan mig och ett febrilt jobbsökande är att skriva om/uppdatera mitt CV. Jag vet att det tar, högt räknat, kanske 30 minuter av mitt liv. Målet är klart. Jag har börjat undersöka arbetsmarknaden. Jag tycker jag är på G!
Och vet ni vad?? Jag kommer inte att nöja mig med ett "good-enough"- jobb. Den tiden är förbi. Mina krav är högt ställda. Jag vet mitt värde på arbetsmarknaden. Kompetens är ändå lättare att konkurrera med än utseende. Mer min grej så att säga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar