I dag har det varit ett riktigt höstväder. Heldagsregn, om än ganska milt och vindstilla. Löven har snabbt övergått i höstens alla mustiga färger och det prasslar så härligt under fötterna när man är ute och promenerar.
En dag som denna blir Frånvaro så påtaglig. De sista veckorna och helgerna har varit väldigt intensiva, vilket i och för sig passar mig bra för då behöver jag inte tänka utan flyter bara med i tidens hastiga förflyttning. Denna helgen hade jag tidigt bestämt skulle vara i stillhet; utan inbokade events utan bara ett NU. Detta NU har jag svårt för...Att stanna upp och plötsligt lyssna på sin kropp och de ständigt malande tankarna är säkert nyttigt, men fruktansvärt jobbigt och energikrävande. Mina söner är med sina flickvänner (precis som de ska vara :)) och jag har således all tid i världen att fundera på tillvarons outgrundliga frånvaro av närvaro. Finns man om man är ensam? Ingen som ser en, ingen som hör en...
På TV visas Barberaren i Sevilla med Peter Mattei i huvudrollen - gillas! Opera passar min sinnesstämning och sjunget på italienska kan det inte bli annat än rätt.
På bordet framför mig ligger Jonas Gardells senaste bok "Torka inga tårar utan handskar". Efter ca 100 sidor känner jag mig helt slut. Boken är så välskriven och grep tag i mig direkt med en kraft som är svår att förklara. Texten glöder och lever sitt eget liv parallellt med historien. Vad oskuldsfullt ovetande man var när AIDS slog till! Hoppas att många läser denna nutidsskildring för den är så angelägen!
Kort inlägg i kväll - energin saknas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar