...eller Femtio nyanser av honom. Jo men så att - E L James roman ligger även på en plats mycket nära mig. Snacka om snackis! Läste en recensent som sammanfattade boken med ungefär följande: "jo, fyrtio miljoner kvinnor kan ha fel". Även om jag bara läst drygt tjugo sidor och alltså inte kommit till de intressanta skildringarna ännu (enligt författaren är det drygt hundra sidor kvar), så känner jag behov att opponera mig mot denna recensent. Tydligen fyller denna roman ett stort tomrum i många kvinnors liv (dessutom vet vi ju faktiskt inte hur många män som döljer sig bland alla läsare). Varför anses sexskildringar alltid som snusk- och smutslitteratur? När vi var i 20-årsåldern hyrde A (han som varit mannen i mitt liv) en moviebox och några VHS-filmer (så gjorde man nämligen på åttiotalet innan VHS-spelaren blev billig nog att finnas i var mans, och kvinnas, hem). Exakt vilka filmer det var minns jag inte, men det var någon form av gladporr - ingen hardcore porno, alltså. Dagen efter vår videokväll skulle vi åka till mina svärföräldrar och på vägen dit bad vi min svåger att svänga förbi videobutiken. Min blivande svägerska, då ca 25 år, kikade nyfiket i påsen och när hon fick syn på filmerna snörpte hon föraktfullt på munnen och frågade om vi inte kunde "porra" på egen hand?! Själv är jag nog ansedd att vara ganska frispråkig och tycker att det är roligt att se hur mina medmänniskor reagerar på sex. Med åren har jag märkt att denna, faktiskt i allas våra liv, helt naturliga och medfödda instinkt, för många är otroligt provocerande. Jag menar inte att man ska sitta och öppet diskutera sitt eget sexliv - där går gränsen för mig! Det som händer mellan två människor sexuellt är i allra högsta grad privat och om någon träder över den gränsen backar jag.
Men varför kan man inte prata öppet om sex?? En väninna till mig, skild sedan några år, har provat nätdejting, men tröttnat då allt tycks handla om sex för de män hon träffat. En del har varit gifta och andra har redan före första klunken kaffe frågat var de ska gå för att "******?". Är man, som min väninna ute efter ett seriöst och, förhoppningsvis, långt förhållande är det lätt att misströsta. Det gjorde hon också och tog saken i egna händer! Trots vånda och ångest åkte hon iväg och köpte sig en rabbit - alltid redo och alltid trogen! Varför skulle det vara pinsamt? Vi hade jätteroligt när vi satt och diskuterade alla fördelar med en liten rabbit. Snacka om att "ha en man i byrålådan"!! Det tragiska är att man blir en "snusktant" om man vill bejaka sina sexuella sidor efter en viss ålder. Typ 18 år...Skrattade åt min egen reaktion när mina svärföräldrar i åttioårsåldern skulle komma på besök - Boken låg på soffbordet och jag tänkte generad att där kan den ju inte ligga inför öppen ridå! Vad ska de tänka?! I stället rusade jag upp med den i sovrummet och la boken på sängbordet och får ett nytt skrattanfall när tanken på hur det kommer att uppfattas om de ser att Boken ligger där!
Länge leve den sexuella varelsen, som vågar bejaka sina lustar! Puritanismens förespråkare kan slänga sig i väggen! Nu ska jag ägna mig åt Mr. Grey - vår tids Mr. Darcy...
Lovar att återkomma med en åsikt när jag har läst klart ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar