Två veckor sedan jag återkom till jobbet efter min sjukskrivning. Högarna var inte så himla höga, tack vare min "vikarie", men det är först nu jag känner att jag har åtminstone lite kontroll och överblick. Massor av måsten jag borde ta tag i, men jag har bestämt mig för att ta en sak i taget och att försöka nua en stund under arbetstid varje dag. Om chefer ska avsätta tid i sin kalender för reflektionstid borde väl även vi som har betydligt sämre lön och ofta en stressigare arbetssituation kunna göra samma sak. Jag är övertygad om att min koncentration och arbetsmoral mår bra av att jag regelbundet försöker "fånga tiden" om det så bara handlar om att sitta och titta på hur träden grönskar utanför fönstret.
Jag mår i alla fall märkbart mycket bättre! Något som tydligen märks, för igår sa min yngste son till mig att jag var så mycket positivare och gladare nu för tiden. Skönt att höra! För det kan väl inte vara för att ställa in sig efter att jag hämtat honom hos flickvännen?!?
Det är otroligt så mycket energi jag har fått på sistone. Mitt liv som sportfåne håller i sig - det gymmas (med otäck träningsvärk som belöning (?)) och varje dag blir det en powerwalk på mellan 40 och 50 minuter. Jag är riktigt stolt över mig själv! När jag var på introduktionspasset förra veckan tyckte instruktören att jag ska gymma två gånger i veckan och det fanns definitivt inga hinder för att jag joggade däremellan. Jo, det kan jag tala om att det finns. Det är det som får hela kroppen att protestera mot minsta lilla rörelse. Att ta sig ur sängen är som ett maraton...
Men i morgon kväll är det dags för ett pass igen!
Torsdag och fredag blir det biobesök: "Wuthering Heights" och "Järnladyn" och på lördag får det bli gymmet på morgonen och på kvällen är det tjejträff med Melodifestival. Får nog leta fram boan och glitterklänningen... Söndag är det återigen innebandy. En match som inte spelar någon roll, men det är så kul att titta på hur våra killar spelar bort de flesta :). Nästa säsong väntar div. 2 och då blir det betydligt tuffare motstånd...
Förutom dessa evenemang så har reunionen med Syster Yster medfört en stor positiv förändring i vårt liv. Vi har träffats vid flera tillfällen och det känns som förr - mycket skratt och glädje! Vi ska försöka få till familjesöndagar regelbundet där den första blir här. Jag älskar att äta långa, sena söndagsluncher som övergår i middag, med vin och trevligt sällskap. Det är väl italienaren inom mig som behöver leva ut! Ju äldre jag blir, desto viktigare blir det med äkta och djupa relationer.
Just nu är livet gott att leva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar