Ännu en dag av ett liv passerar...

Så kan snart ännu en lördag läggas i malpåse. En lördag med väldigt abrupt uppvaknande för min del. Jag vaknade av att det dånade till och insåg snart att det troligtvis regnade, tittade på klockan som till min stora förvåning visade på strax före 8 (jag hade alltså sovit i princip nio timmar - minns inte när det hände senast) och bestämde mig för att gå upp. När jag rullade upp rullgardinen insåg jag att dånet inte var regn utan en riktigt ordentlig hagelskur - gatan utanför var helt vit! När jag gick ut för att hämta morgontidningen var det rejält halt under fötterna, men det är väl bara att vänja sig; enligt vissa väderleksprognoser är det risk för frost redan i natt...Efter frukost roade jag mig en stund med att titta på vår rödhake som hoppade runt bland hagelkornen på gräsmattan och försökte få i sig något ätbart. Han är en återkommande och mycket välkommen gäst hos oss - liten och kaxig, väjer inte för skator och kajor många gånger större än han själv. Finns alldeles för få med de egenskaperna bland oss människor!
Den långa natten har straffat sig med dagslång huvudvärk och nedsatt humör och ork. Tvingade mig att gå ut en stund mitt på dagen; ut och ut förresten, körde till Systembolaget och köpte två flaskor Rioja samt hämtade mina beställda Blossa 2011. Tycker dessa glöggflaskor är fantastiskt tilltalande i designen. Som Hampus uttryckte det: "Jag skulle köpa dem bara för flaskan!". Passade även på, när jag ändå släpat mig ut, att köpa lite nya växter - har man inget annat att göra kan man alltid ägna sig åt lite hemmapiffande. I övrigt har dagen mest varit sittandes i en fåtölj. Jag har lyckats läsa ut Camilla Läckbergs Änglamakerskan - mot alla odds...Tillhör inte alls hennes beundrare, men ibland är det skönt att läsa något banalt och intelligensbefriande. Jag gillar deckare, men hennes är inte riktigt i min smak och inte blev det bättre när jag sett någon av dem som TV-serie - jisses så dåligt det var!
Sådana här dagar när tiden bara passerar utan att man deltar är bland de värsta som finns för mig. Det ger utrymme för tankar och resor inom mig själv som jag helst undviker. Det som göms - det glöms! JAG VET - så är det dessvärre inte. Jag har letat efter mig själv och en mening, inte med livet, utan med sammanhang. Den sista tiden har jag känt att jag isolerar mig alltmer och det är något som skrämmer mig, eftersom jag är rädd för att stanna kvar i denna instängdhet och känna mig nöjd med endast mitt eget sällskap. I längden vet jag att det inte är mitt rätta jag, men det blir svårare och svårare att kliva ur den där kvasitrygga bubblan ju längre tid som går. Av samma anledning är jag vettskrämd för att behöva sjukskriva mig - tänk om jag aldrig orkar gå tillbaka ut i verkligheten?
I morgon är en annan dag och kanske till och med en annorlunda verklighet? Tror det är bättre för mig att inte sova så många timmar - det tycks bara skapa nedstämdhet och melankoliska tankar.

HÄR och NU! Det ska bli mitt nya motto! Jag är inte rädd - jag kan flyga!
 (På bilden är det yngste sonen som gör sitt premiärfallskärmshopp)