Båda sönerna övningskör. Jaha, tänker ni - so what? Det gör alla ungdomar i den åldern. Jag vet det är varken unikt eller konstigt, men alla ungdomar har inte mig som handledare.
Första gången en av mina söner skulle prova på bilkörningens ädla konst i mitt celebra sällskap, så höll batteriet på att laddas ur efter ett antal - ett stort antal! - motorstopp. Det var dessutom stekhett ute och bilen var som en bastu, trots att vi försökte ha AC: n igång. Fungerar inte heller så bra när det blir för många motorstopp kan jag tala om! En hyperventilerande handledare med lätt neurotiska tendenser lättade inte heller upp stämningen eller, för den delen, underlättade den pedagogiska delen av själva körningen.
Men skam den som ger sig! Nu har jag varit ute på ett antal rundor i närområdet och är nästan avslappnad i passagerarsätet. Båda två anmärker dock på att jag försöker bromsa, gasa och koppla, trots att jag saknar pedalerna (tänk vilka underverk jag hade kunnat åstadkomma i en bil med dubbelkommando! Tanken svindlar...) och att mina uppmuntrande illtjut och hurtigt återhållsamma ljud inte alls är så välkomna, som man hade kunnat tro. Tvärtom känner de sig något stressade av det och vore dessutom tacksamma om jag slutade rycka med vänsterarmen, som jag var ute efter handbromsen, när det går lite för fort i en kurva eller när vi nästan är utanför vägbanan eftersom det kan vara lite svårt att bedöma var bilen befinner sig på högersidan. Jag som sitter där kan tala om att det är väldigt enkelt att avgöra det - ALLDELES för nära! Uppmuntran är ett viktigt pedagogiskt verktyg och det försöker jag verkligen göra - uppmuntra alltså; pedagogik är inte min starkaste sida. Det föresvävar mig i vissa stunder att de inte riktigt tar min positiva feedback på allvar. Hur mycket mer positivt kan det vara än att falla på knä och åkalla högre makter när man överlevt ännu en bilfärd i passagerarsätet?!?! Kontrollfreak? Moi??
Nu har en av dem börjat på trafikskola och har fått en professionell trafikpedagog vid sin sida. Och vad händer då? Jo, i sin allra som ivrigaste tacksamhet uttrycker telningen sig, i mitt tycke, ganska förringande om hur jag kör bil. Påpekar "att det ska motorbromsas hit och låt bli att slira på kopplingen dit, "det där var inte vidare ecodriving" och så vidare.
Otack är världens lön - men payback kommer. HA! Med två söner som säkert inom en ganska snäv tidsram kommer att ha fixat sina körkort är deras helger inbokade! Som festchaufförer...Och de har inte fått vetskap om hur enerverande en baksäteschaufför kan vara!
Så väldigt mycket du, den här texten!
SvaraRadera