Lånade Mina eftermiddagar med Margueritte av min svärmor i helgen och fick äntligen ro att se den i går. Det är ju mest skräp på TV under sommaren tycker jag, bortsett kanske från något enstaka program...Jag är dålig på att se på film hemma. Varför vet jag inte egentligen - säkert Luthers fel det också!
Nåväl, jag ÄLSKAR franska filmer! Mina kunskaper i franska är väldigt dåliga och jag tillhör den lilla klick av mänskligheten som faktiskt inte tycker franska är något särskilt vackert språk, men franska filmskapare har en förmåga att slå an en särskild ton och få en stillhet och ro i filmen, som jag saknar i Hollywoods löpande band skapande. Dessutom är det ofta väldigt bra skådespelare! I den här filmen spelar Gérard Depardieu den manliga huvudrollen, Germain. En fantastisk rolltolkning av en femtioårig man som hela sitt liv fått höra att han är värdelös och oönskad; bespottad av lärare, sin egen mor och allmän driftkucku bland männen på baren. Hans avkoppling är att mata och småprata med duvorna i parken. En eftermiddag möter han 95- åriga Marguitte, spelad av ljuvliga Giséle Casadesus, en bokälskande gammal dam med ett spännande förflutet. Hon tar sin tillflykt till parken för att kunna andas och vara sig själv och läsa, helst högt, ur klassikerna i sällskap av duvorna. Dessa två omaka karaktärer finner stort utbyte av varandras sällskap och finner något slags själarnas förening.
En lågmäld,varm och helt bedårande film om hur oförhappandes möten kan förändra hela ens liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar