tisdag 4 september 2018

Självgoda politiker och vågat vinnande

Det var ju märkligt vad tiden rusar iväg! Man hinner ju inte njuta av sensommarvädret - jo, morgnarna är underbara! Den krispiga luften är på ingång och älvorna dansar över ängarna. Personligen älskar jag den där lilla kölden i morgonluften när man önskar att man tagit en jacka och inte chansat på en tunn kofta, vilken är överflödig på kvällskvisten när man rullar hemåt. Min tid som kollektivåkare är förbi. Bilen rullar numera efter min tidtabell och det är bara Guldkanalen och jag som skrålar. Kanske jag testar med månadskort om det blir en rejäl vinter för det är ju inte superroligt att skrapa bilrutor stup i kvarten. Fram tills dess blir det buss de dagar då det vankas vin efter jobb. Jag är en lättledd typ. Det ÄR jag!

På söndag är det den stora dagen. Personligen tycker jag att valrörelsen är urtrist i år. Det är en hop självgoda pösmunkar som försöker överträffa varandra i dumhet. Att det ens är möjligt är en gåta... Det är som all heder och resonlighet rinner av människor när de hamnar i en maktposition. jag saknar de riktiga politiska debatterna från den tiden när politik inte var så förbannat populistiskt och vändande efter vinden, utan man hade en ideologi att utgå från. Den vindflöjelpolitik vi har sett prov på de senaste åren är direkt pinsam. Oavsett valutgång så hoppas jag på självsanering i de politiska lagren. Det är inte bara SD som är ett problem - den rena dumheten hos det "statsbärande partiet" är en fara liksom alliansens famlande efter konsensus. Att bilda regering kommer inte att bli en lätt uppgift... Blir en sen natt på söndag...

Min nya karriär som utbildare rullar på. Vi tycks ha hamnat i ett problemträsk för jäklar vad vi måste improvisera. Vi flyttar snart till nya kontorslokaler och det tycks, vilket inte vi har förstått, innebära att allt som går sönder får fortsätta vara ickefungerande. En kontakt i ett lysrör på en av toaletterna vid utbildningslokalen lade av före semestrarna och lär vara felanmält - ingenting har hänt. Idag hade vi en chef som arbetar med just detta och under utbildningen fixade han så att det varde ljus. Han verkade inte ha sett någon felanmälan... I fredags smällde kanonen så därefter har vi fått låna in en privat projektor att ha på bordet för att kunna hålla utbildningarna. Man lär sig hantera stress, tålamodet prövas, men för mig är det vinsten att inte längre känna obehag att stå framför en hop människor och prata som är viktigast. Det är så himla härligt att faktiskt längta till att få stå där även om oron över vad som ska gå fel hela tiden finns i bröstet som en liten pickande fågel. Denna liknelse ska på intet sätt förväxlas med slagdängan om att brösten är som svalor som häckar. Någon måtta får det vara...

Så mycket mer än jobb hinner jag inte med numera. Det är snarare regel än undantag med sådär två-tre timmars arbete på kvällen och sex-sju timmar under helgen. Ohållbart i längden, men det är bara att bita ihop och gilla läget. Så länge det tillför positiv energi så orkar man (hoppas jag). Jag har erbjudits, och tackat ja, till en nyinrättad tjänst på jobbet - strategiskt arbete med utbildning. Ska bli kul, men jag har inte hunnit sätta mig in i vad det innebär - mer än högre lön och tjusig titel. Det är trots allt det som räknas.

Nu ropar kudden och Niklas Natt och Dag på mig. Får se hur många sidor som hinns med innan jag somnar...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar