Att lära sig ta vara på det lata livet!

Mitten av augusti. Två arbetsveckor efter semestern avklarade. Tiden rusar på! Om en vecka är det skarpt läge gällande utbildning (HJÄLP!!) och sedan är det antagligen sju veckors arbete med sjudagars vecka. Jobba, försöka sova och hinna äta. Härligt positiv framtidsutsikt. Och däremellan ska jag försöka hinna med mina studier och viktigast av allt: familj, kärlek och vänner. Något energigivande bränsle måste jag ju ha för att orka. Jag gillar att ha mycket att göra så det är bara att bita ihop och använda kalendern för det ack så populära livspusslet. Har åtminstone skaffat extern hjälp:

"Den lata vägen" - den tilltalar mig! Och även om mitt liv just nu känns fantastiskt (ibland får jag nypa mig i armen för att kolla så att jag inte drömmer) så kan man ju hoppas att det blir ännu mer fantastiskt (jaja, mycket vill ha mer!) och att även arbetslivet får sig en välbehövlig skjuts framåt. Även om jag trivs bättre på grund av ändrade arbetsuppgifter, eller mer rätt: nya arbetsuppgifter OCH min gamla heltidstjänst, så är det en arbetsgrupp som verkligen är dysfunktionell och där det skulle behövas många åtgärder. Jag fick erbjudande i förra veckan om avlastning, men när det visade sig att denna avlastning behövde en rejäl introduktion så tackade jag nej. Ytterligare belastning behöver jag definitivt inte. Så jag antar att "nu får jag skylla mig själv", men det har jag ju gjort i åtta månader, så jag klarar nog ett tag till innan jag rasar. Skönt att ha inbokade roligheter att se framemot!

Valrörelsen har verkligen satt igång. Vi gjorde en avstickare till Ystad igår för att jag skulle tvingas till att inte arbeta och gågatan var fullsmockad av valarbetare som gjorde sitt bästa för att värva röster. Fascinerande att se så många människor flanera in och ut ur butikerna en lördag, fullt på uteserveringarna (och de flesta verkade vara Ystadsbor) och inga deprimerande tomma lokaler som syns i både Malmö och Lund. Konstigt att det fungerar på vissa orter...det där med att inte få parkera direkt utanför butiken. 

Miljöpartiets senaste utspel om att ta ut skatt på oss som väljer att storhandla livsmedel med bil - ursäkta, men... De borde ju ha ett guldläge med tanke på de verkningar klimathotet har gett uttryck för denna långa, heta och torra sommar. För mig gör de ett valhänt patetiskt intryck och i kombination med att de inte lever som de lär kommer jag aldrig att slösa bort min röst på dem. Och NEJ! jag blundar inte för forskning och är fullt kapabel att dra slutsatser om klimathotet, men (ursäkta alla lättkränkta) jag anser att de företrädare som Miljöpartiet har skakat fram ger ett infantilt intryck och mig övertygar de inte som politiska företrädare. Inte de heller ska jag kanske tillägga! Det är ett svårt val, tycker jag. På riksdagsplan - kommunalt och regionalt har jag bestämt mig. Det lutar åt ett obehagligt valresultat med katastrofalt parlamentariskt utgångsläge, så det gäller nog att rösta strategiskt utifrån sin egen övertygelse om hur man vill att de närmaste fyra åren ska se ut. Så bra! Nu kan jag ju fylla luckan den 2 - 3 september mellan kl. 18.42 - 19.28 i kalendern med att läsa valprogrammen. Kvinnan som ligger på latsidan - det är jag det!