lördag 2 september 2017

Reclaim vårt offentliga rum!

Herregud vad tiden rusar iväg! Sommaren försvann med rasande fart och plötsligt är man tillbaka på de gamla upptrampade stigarna igen. Jag har egentligen ingenting emot vardagslunken - det där med att vara ledig kan skapa problem hos en mästerprokastrinerare som undertecknad... - men kom den inte lite väl snabbt i år?!? Eller är det så att jag har hamnat i åldern då allting går så mycket fortare än förr? Hur som helst så känns det som om jag inte har haft någon semester överhuvudtaget. Den känslan infinner sig i och för sig varje måndag som jag återkommer till kontoret, så det har kanske mer med den allmänna jobbtristessen att göra än med att väcka latmasken.

Den här sommaren har verkligen varit ligisternas och småbusets. Så mycket rubriker och media utrymme dessa, på ren svenska, ouppfostrade skitungar har fått. Och vad de kostar samhället! Inte enbart ekonomiskt, utan även psykosocialt. Det är krossade fönsterrutor, utbrunna bilar, allmän vandalism, misshandel, hot...listan kan bli lång! Och det är sååå synd om dessa stackars missförstådda "ungdomar" (barn? var går gränsen mellan barn och ungdom?), enligt alla korrekta politiska och sociala förståsigpåare. Jag tillhör inte den kategorin! Hur kan det vara "synd om" en 19-åring, som släpat folk efter bilen "för att det var en rolig grej"?! Inte ont anande fotgängare har frågats om vägbeskrivning och när de har varit vänliga nog att delge denna så har det sträckts ut en hand som tack. Så fint och väluppfostrat! Samtidigt som handen har tagits emot av fotgängaren så har föraren rivstartat och den stackars saten, som gjort misstaget att vara hjälpsam, har släpats med bilen. Ett under att ingen har avlidit eller fått allvarligare skador. Pappas bil lånas för att de missförstådda stackars ungdomarna ska ha något vettigt att ägna sig åt. Jag blir så jäkla förbannad! Både på dessa sociala missfoster alternativt slödder som har fått ta över vårt offentliga rum, på de sociala myndigheterna som passivt tittar på, men framförallt på de ständigt frånvarande och ALLTID oskyldiga föräldrarna. Vad är problemet med att våga vara vuxen?! Skaffa inte barn om du inte tänker ge dem verktyg att klara av en verklighet som består även av motgångar och skyldigheter. Vi har ett gäng småglin i nedre tonåren som tillåts terrorisera hela byn; föräldrarna klarar inte ens av eller bryr sig inte ens när deras små oskyldiga ättelägg körs hem i polisbil gång efter annan. Polisen är maktlös eftersom lagarna ser ut som de gör, de sociala myndigheterna verkar utåt sett inte lyfta ett finger (det kan ju bero på att ledarens föräldrar tillhör de som så att säga är välbärgade och antagligen därmed i myndigheternas ögon måste vara oklandervärda), skolan har säkert försökt, men jag kan tänka mig att dessa småpåvar regerar även i skolans korridorer och att man nått vägs ände eftersom föräldrarna inte är till någon hjälp. Japp! Jag sticker ut hakan. Det är först och främst ett föräldraansvar! Klarar ni inte att hantera era ouppfostrade, empatilösa (ger man sig på försvarslösa åldringar så saknar man empati och minsta gnutta av medlidande) skitungar så finns det hjälp... Personligen skulle jag helst se att gänget splittrades och fosterhemsplacerades på olika platser, men det vet jag inte låter sig göras.

Vad har gått snett? Min generation har också varit unga och brutit mot regler - det ingår liksom i själva vägen till att bli vuxen - men vi hade respekt för äldre och för auktoriteter som polis och lärare. Vi hade inte heller "något att göra", men då fick man väl ha tråkigt! Ur tristess föds som bekant kreativitet (och då talar jag inte om den typen av "kreativitet" vi ser inom dagens gängkultur).

Det är en skrämmande framtid som går oss till mötes om vi inte lyckas bryta trenden. Fler och fler byar, som tidigare varit förskonade från storstadsproblemen, ser sitt offentliga rum tas över av småkriminella gäng och subkulturer som tror sig stå över lag och moral. Något måste göras. Och det borde ha skett förra månaden...

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar